Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Twilight’

Vampyrfrossa

Den senaste veckan har till stor del befolkats av vampyrer för min del. Jag skriver på ett paper i Vampyrfiktion-kursen och det är så intressant att jag nästan glömmer bort mina vanliga biblioteksstudier (häromdagen hämtade jag ut ett fjärrlån på en tung vampyrantologi och en av mina bibliotekslärare som jobbade i receptionen då påpekade glatt: ”Men det där handlar väl inte om katalogisering?” ”Nää….” var enda svaret jag fick ur mig just då).

Hela förra veckan hade jag näsan begravd i Anna Höglunds avhandling Vampyrer som visade sig ta ganska lång tid att läsa men som var intressant under alla drygt 400 sidor den bestod av. Jag fick veta historia bakom många böcker jag redan läst men fick också en hel del tips på vampyrböcker jag absolut kommer läsa i framtiden. Att boken är skriven utifrån ett maktperspektiv tyckte jag var extra intressant och jag gillade den breda historiska bakgrunden. Speciellt spännande tyckte jag faktiskt appendixet var, ett tillägg till föregående utgåvor som handlade om ungdomar, speciellt unga tjejer, och vampyrer i populärkulturen idag. Mycket handlade om Twilight. Anna Höglund gör en väldigt nyanserad tolkning, inte bara av Twilight utan av hela karusellen kring Twilight som uppstått – och i längden av olika fandoms och varför vissa verkar vara mer accepterade än andra.

Jag tänker inte ge mig in på en längre utläggning om Twilight igen. Men jag tänker säga, igen och lite mer kortfattat, att jag faktiskt gillar Bella och att jag inte tror att vi får underskatta unga tjejers förmåga till att förstå vad som är verklighet och fantasi i böcker och förmåga att faktiskt analysera det de läser – oavsett vad det är de läser. I Vampyrer diskuterar Anna Höglund samma sak men på ett mycket bättre sätt än jag gör och jag rekommenderar verkligen att läsa den här boken om du är intresserad av ämnet.

Nu tänkte jag lämna det facklitterära vampyrområdet och bege mig in på det skönlitterära igen. Jag har en väldigt tjock och fin novellsamling att ta mig igenom och så tänkte jag försöka införskaffa Svulten för den verkar väldigt bra. Kanske blir det någon vampyrbok till – jag måste ju få mitt lystmäte i blodig vampyrfiktion innan ljuset och våren på allvar träder in i verkligheten.

95152300399173271446

Read Full Post »

2008 jobbade jag på en väldigt rolig arbetsplats i Växjö. Den hösten var hösten jag lärde känna Bella och Edward – och också blev ansvarig för vad man skulle kunna kalla ”Twilight-revolutionen” på mitt jobb. Jag fick fem kollegor att läsa och älska Twilight – och en del att också bli oerhört frustrerade över denna dåliga bok (ja, Silvio, jag tittar på dig). Med anledning av Twilight lärde jag också känna sagda arbetskamrats syster, Tella (”du borde verkligen träffa min syrra, hon älskar också den där boken, ni skulle gilla varandra”).

Vi gillade varandra. Vi gillar fortfarande varandra.

Det var också den hösten jag blev verkligt nära vän med två av mina fantastiska kollegor, Nina och Bella, som var de första jag infekterade med min Twilighthysteri (min Twilight är väldigt, väldigt sliten av alla utlåningar men är det inte precis så det ska vara med böcker man gillar?) Vi tre såg premiären av den första Twilight- filmen i Växjö och vi hade hemskt roligt den hösten. Twilight är därmed betydligt mer än bara en bok för mig.

Den vintern flyttade jag och Bella till Östersund. Numera bor jag i Umeå och Bella och Nina i Stockholm och som av en händelse är jag där alldeles just nu. Vad vi ska göra? Jo vi ska se sista filmen förstås, Breaking Dawn del 2. Cirkel sluten. Är det inte underligt hur det blir ibland, även i ett land som består av så många mil som Sverige ändå gör?

Det ska sägas att jag inte är särskilt förtjust i Twilight- filmerna, de är verkligen inte bra om man jämför med böckerna. Men är böckerna bra då? Jag har diskuterat det här flera gånger i bloggen, senast i onsdags.

Men jag gillar dem. Och det får faktiskt räcka.

Read Full Post »

Det här med läsglasögon. Inte de med glas i utan de där som filtrerar genus, litteraturvetenskap och andra former av kritiska blickar. Bör vi alltid ha dem på oss?

I höstas diskuterades Twilight återigen flitigt. Lyran läste första boken i serien och tyckte att den var vedervärdig, att den mest handlade om en tjej som blir dominerad av sin kille och att det inte är en bild som bör förmedlas ut till unga tjejer.

Det mörka tornet tycker att det kan vara farligt att analysera för mycket, att Twilight kanske snarare ska läsas än analyseras och jämför med hjältinnor i andra fantasy-böcker som kanske inte heller alltid är en bra förebild.

Mitt första intryck av Bella var att jag gillade henne. Jag gillade att hon inte presenteras som snyggast i stan eller supersmal. Jag gillade att hon hellre ligger på en filt i gräset och läser Wuthering Heights än skvallrar med sina kompisar. Jag gillade att hon hellre lagar mat än oroar sig för kalorier. Jag gillade att hon var klantig. Lite udda. Lite knäpp. Även om hon räddas av Edward ibland räddar hon sig själv också, och honom, i resterande böcker i serien.

Edwards beteende kanske inte är helt normalt, nej. Självklart är det inte bra om unga tjejer inbillar sig att idealbilden av en pojkvän är en stalker men är det alltid följden? Böckers inflytande ska självklart inte underskattas men det ska väl inte överskattas heller?

För att ta mig själv som exempel (och jag menar ju inte att alla är som jag men mig själv är det exempel jag känner bäst) så har jag alltid blivit mer påverkad av tidningar, TV, film och reklam – speciellt när det gäller kroppsideal och kvinnobilder.

Sen inser jag också att det finns en gräns, att alla är olika och att det finns unga tjejer som faktiskt identifierar sig med Bella. Och även jag kan tycka att Edward är lite väl överbeskyddande och irritera mig på hans oro men samtidigt tar jag det som en del av historien.

Jag menar heller inte att fantasykaraktärer får bete sig hur som helst bara för att de är övernaturliga och att unka könsroller inte finns eller inte får talas om när de placeras på, exempelvis, vampyrer. Det är klart att de gör. Kanske finns de alldeles speciellt just där. Och självklart måste de diskuteras också, dras in i ljuset och studeras med genusglasögonen. Visst vore det himla trevligt om könsrollerna kunde bli lite bredare och mer varierade i alla typer av litteratur.

Jag funderar också på om det är mig det är fel på. Jag läste Twilight för första gången när jag var 22. Nu är jag 26. Inte så stor skillnad visserligen men jag vet också hur mycket jag har lärt mig på de här åren – dels av litteraturvetenskapen men också av alla bloggar jag läser och alla nya böcker jag hittat genom er bokbloggare. Kanske jag själv var för  blind, då, för att se de unkna könsrollerna? En sak jag faktiskt vet är att jag reagerar betydligt mer på könsroller i böcker nu än jag gjorde då.

Till sist tänker jag säga, och nej, jag försöker inte skylla på översättningen men herregud vad dålig den är! Jag läste några kapitel och sedan gav jag upp, både historien och handlingen blir betydligt mjäkigare och fånigare i den svenska upplagan – varför vet jag inte men så tycker jag.

Det är väl onödigt självklart men såklart tycker jag inte någons åsikt är sämre än den andra i den här frågan och jag vill gärna veta – vad tycker du?

Read Full Post »

Breaking Dawn – del 1

[spoiler-varning om du inte vill veta filmens soundtrack och spoiler-varning på handlingen om du inte läst boken]

Vilken brokig historia vi har, jag och Twilight-filmerna. För er som inte vet så älskar jag böckerna nästan förbehållslöst, jag var så nervös på första filmpremiären som bara en riktig liten bokmal som ska se en filmatisering av en favoritbok kan vara.

Men jag gillade den. New Moon och Eclipse tyckte jag däremot inte alls om och det var med förhoppningar som steg och sjönk ungefär som båten i The Perfect Storm som jag gick till bion igår.

Jag blev faktiskt överraskad. Eller, man skulle kunna säga,

You had me att Flightless bird, american mouth.

Den underbara låten från första Twilight- filmen fick återuppstå och jag som älskade Twilight- soundtracket var i min egen lilla himmel. Biostols-himlen – ni känner säkert igen den. Soundtracket till Twilight var lysande och bland det som jag inte gillade med de andra fimerna var hur musiken slarvades bort. Här har de, åtminstone lite, tagit sig i kragen och jag kan nästan förlåta dem för att de inte har med en enda Muse-låt.

Breaking Dawn är min favoritbok i serien, och det borde ha varit lätt att hitta många saker att hata med filmen. Som tur är följer de boken i en ganska välmålad röd tråd och det begås bara några små fel här och där. Irriterande, men det kunde varit så mycket värre. Historien är mer välberättad än i de andra filmerna och flyter mycket bättre ihop med både skådespelare och miljö.

Då och då sitter jag där och önskar att jag hade haft en skämskudde med mig, så pinsamt dåligt är det ibland (note to self inför nästa biobesök…) men som tur är så kommer inte de tillfällena så många gånger. Ofta är det dock Kristen Stewart som är ansvarig, jag tycker att hon har spelat fruktansvärt dåligt i alla fyra filmerna. Jag blir nästan galen på att hon inte kan få fram en hel mening utan att stöna mellan orden och jag tycker hon är otroligt dålig på att visa känslor. I en historia där just känslorna spelar så stor roll.

Det är riktigt synd, för jag gillar bokens Bella. Det är tur att de andra skådespelarna gör ett riktigt bra jobb, speciellt gillar jag Billy Burke som Charlie Swan. Han har en ganska liten roll men gör så himla mycket av den, man kan inte låta bli att le.

Vad de faktiskt har lyckats allra mest med är det jag var allra mest tveksam inför – slutet. Hur kan man på ett trovärdigt sätt göra film av den ganska grisiga historia Bellas graviditet och framförallt förlossning är? Jag som är ett känt fan av blodiga vampyrhistorier både äcklas och gottar mig åt just den delen, men jag trodde inte det skulle bli så bra på film som det faktiskt blev. Det var inte så blodigt som jag hade tänkt mig, men det räckte och blev över ändå. Dessutom lyckas det med konststycket att göra det både nervkittlande och spännande – även om jag redan vet hur det slutar. Jag gillar det.

Jag gillar musiken, jag gillar tempot, jag gillar skådespeleriet – med undantag för huvudrollsinnehaverskan – jag gillar miljöerna och ja, jag gillar faktiskt filmen.

Det jag inte gillar är att behöva vänta ett helt år till nästa film.

Read Full Post »

…lyssnar jag på soundtracket till första Twilight- filmen. Det är så bra! Egentligen är det kanske inte alltid sådan musik jag egentligen lyssnar på (med några lysande undantag), men av någon anledning har verkligen det soundtracket satt sig. Jag gillar bra soundtrack i vanliga fall, men det här gillar jag extra mycket för att de verkligen har tänkt till.

Musiken spelar en viss roll i böckerna och även för Stephenie Meyer, hon har på sin hemsida publicerat flera låtlistor med de artister och låtar hon lyssnat på medan hon skrev böckerna och som hon själv hör i huvudet när hon läser. Flera av de låtarna och artisterna är med på filmens soundtrack, och jag tycker det är en så himla rolig grej! Dessutom passar låtarna riktigt bra in i filmen, jag har lyssnat på albumet om och om igen.

Detta är något de tyvärr tappat till de senare filmerna. Jag hoppas de lyckas ta upp det igen, och jag hoppas på Muse till Breaking Dawns soundtrack. Kanske lite för att ta igen på den enorma missen att till tredje filmen totalt slarva bort låten Neutron Star Collision, som Muse faktiskt specialskrev till filmen.

Förutom att lyssna kikar jag även på Meyers spellista till fjärde boken.

Vad tycker ni om soundtrack till filmer? Viktigt eller oviktigt?

Read Full Post »

Ikväll ska jag på bio!

Glory Box- Sara undrar idag om vi ska se Breaking Dawn – del 1 på bio. Jag älskar Twilight-serien – böckerna pratar vi då, men är inte alls lika förtjust i filmerna.

Första filmen tog mig med storm. Inte för att den var så fantastisk egentligen, men för att den hade så mycket känsla, ett så lysande soundtrack och för att de flesta skådespelarna var så bra (med det lysande undantaget Kristen Stewart). Att den i visa scener var direkt usel gjorde inte så mycket.

Andra filmen, New Moon, var egentligen inte sämre men soundtracket hade fullständigt slarvats bort och det gjorde mig ledsen, speciellt eftersom musiken betyder så mycket i böckerna också. Dessutom är New Moon den bok jag gillar minst och kanske det var därför den inte berörde mig så mycket.

Jag såg bara Eclipse på bio, jag har tyckt filmerna varit så fattiga att de inte är värda att inhandlas på DVD – kanske en gång, men inte nu. Jag minns därför inte så mycket men i min recension skrev jag att jag inte hade några förväntningar på Breaking Dawn alls.

Men nu är jag ju den jag är. Breaking Dawn är lätt min favoritbok i serien (här och här berättar jag varför) och jag pendlar mellan en galen hoppfullhet att de faktiskt lyckats ta sig samman, utbilda Kristen Stewart till riktig skådespelerska och gjort en bra film – och den lite mer realistiska tanken att ”det här kommer gå åt fanders”.

Ska du se den och vad tycker du om filmerna/böckerna?

Read Full Post »

Twilight. Jag var halvskeptisk innan jag läste den och trodde att det var en halvmesig vampyrhistoria, men kunde ändå inte låta bli efter all hajp omkring den (och lite för de übersnygga omslagen…) Det lät inte alls som min typ av bok, för även om jag är väldigt förtjust i vampyrer så gillar jag mer Stoker-aktiga och Anne Rice-iga vampyrer som faktiskt suger blod och åtminstone har olika grader av ondska i sig. Men vegetariska vampyrer till trots och kanske lite sådär smått ålderdomlig syn på äktenskap och allt vad det är, så älskar jag ändå. Jag älskar!


Read Full Post »

Older Posts »