Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nobelpriset’

Årets nobelpristagare blev, kanske inte helt otippat, Tomas Tranströmer. Han var inte med bland mina kandidater men det jag vill minnas är att jag tyckt om hans dikter. Nu lästes de i en tid när jag pluggade litteratur och svalde verk som Brott och straff och Madame Bovary i en tugga, helst på de två dagar som var mellan föreläsningarna. Jag kan ha fel. Men jag ska försöka återupptäcka Tranströmer och jag vill minnas att han finns i min bokhylla. Det känns åtminstone roligt att det blev en pristagare jag kände till någorlunda.

Som avslutning blir det Nobelbingo à la Bokbabbel!

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i hyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 0 poäng
Gissade rätt – 0 poäng

3/5, inte helt illa med tanke på att senaste årens Nobelpristagare har varit ganska okända för mig innan de fick priset.

Annonser

Read Full Post »

Nobelpriset idag!

Idag klockan ett tillkännager Peter Englund vem som ska få årets Nobelpris i litteratur. Jag hade tänkt direktsända det på bloggen via Sveriges Radio men inser att jag inte kan då jag kommer sitta på möte på jobbet mellan tolv och halv tre (jag får veta en och en halv timme efter resten av världen, dagens I-landsproblem men ändå, gah!)

Istället kan ni kika in här, SVT livesänder från tillkännagivandet. Kolla också in Sveriges Radios nobelarkiv, många pärlor där! Där kan du också klicka in dig om du hellre vill lyssna på Peter Englund och company.

Read Full Post »

På torsdag är det dagen med stort D för många boknördar och litteraturälskare. Me? Not so much, faktiskt. Lite spännande är det klart att det är, och visst har jag flera författare jag så hemskt gärna hade velat sett som pristagare. Jag funderade förra året på varför det väldigt ofta är författare som jag sällan eller aldrig hört talas om som föräras det finaste av de fina.

Är det jag som är dåligt påläst eller väljs det her enkelt författare som är mer eller mindre okända? Det slår mig också att jag känner till många fler av pristagarna om vi går sisådär femtio-hundra år bakåt i tiden, är vår tids nobelpristagare framtida klassiker eller kommer de glömmas bort?

Lyran vill denna veckan i Tematrion självklart veta vilka våra kandidater är. Jag har, nåja kanske en liten susning, men är väldigt osäker på vilka kandidater som är aktuella. För min del tänker jag upprepa några önskningar från tidigare år: för mig får gärna Joyce Carol Oates, Salman Rushdie, Isabel Allende eller Maryse Condé få priset.

Hursomhelst så kommer jag, om tekniken är med mig, direktsända utnämningen via Sveriges Radio här på bloggen. Jag tänker ju inte påstå att jag helt struntar i det.

Read Full Post »


Jag önskade att kapten Pjele skulle vara tvungen att bära på en säck med alla sina döda. Att hans nyklippta hår skulle lukta nyklippt kyrkogård, när han satt hos frisören. Att hans brott skulle stinka, när han på kvällen satte sig vid bordet bredvid sitt barnbarn. Att detta barn skulle äcklas av fingrarna som gav det kakorna.

Herta Müller berättar på ett väldigt intrikat och sanslöst vackert språk hur det var att leva i Rumänien under Ceausescus styre. Det är svårt att följa med och svårt att tyda alla metaforer som staplas på varandra, jag tvingar mig själv att läsa långsamt för att inte missa något men ändå slår jag ihop boken med tanken att jag måste läsa den igen någon gång. Det är framförallt sättet hon blandar det höga och låga, det rättframma och poetiska och långa och korta meningar som slår mig. Det är ibland svårt att läsa men det är vackert, och det är gripande.

Mina tår stack ut under sängen vid fotändan. På min mage låg hönsplågan. Klänningen på stolen förvandlades till en drunknad kvinna. Jag var tvungen att ta bort den. Strumpbyxorna hängde som avskurna ben från stolsrygen.

I mörkret hade jag legat i en säck. I den med skärpet, i den med fönstret. Och i den med stenarna som inte blev min.

Språket fastnar på karaktärerna, på både bra och dåliga sätt. Ibland tar språket över karaktärerna och de försvinner, men oftare känner jag igen dem genom språket, de talar till läsaren istället för rätt ut i luften.

Jag var rädd att mina händer skulle slå henne i ansiktet.

Jag har alltid varit förtjust i symbolik. Jag tycker om när betydelser ibland ligger gömda, för det betyder att författaren litar på att läsaren förstår och inte bara ser, det känns mer förtroligt och det ger ofta symbolen ifråga – eller det symbolen står för – större betydelse och genomslagskraft. Men ibland är jag inte riktigt säker på att jag helt och hållet förstår allting i Hjärtdjur, alla symboler, liknelser och associationer som dyker upp. För mig är det verkligen trög och långsam läsning, och jag tror att jag måste läsa om boken någon gång. Jag hade gärna velat läsa mer av Herta Müller, men det känns som att man i sådana fall måste har rejält med tid och ro.

Mitt hjärta har bråkat, sade hon.

Read Full Post »

Den här veckan vill Lyran att vi nominerar tre egna Nobelpristagare. Jag vet att jag har tjatat om de här personerna innan, men det är litteratur jag verkligen älskar.

1. Jag hade gärna velat ge priset kanske framförallt till Salman Rushdie. Hans vackra, mystiska och underhållande bok Midnight’s Children tog mig fullkomligt med storm, det är en välskriven och fängslande berättelse som väver in politik i magisk realism och släktkrönikor med skrönor och myter. Saleem Sinai föddes vid midnatt natten till Indiens frigörelsedag och är därmed en av de 1001 barn som föddes denna timme och som besitter speciella gåvor. Läsaren får följa med i Saleems liv men även i hans historia och i berättelser om hans släkt som drar väldigt mycket åt magisk realism.

1988 publicerades Satansverserna (The Satanic Verses) och det blev allmänt ramaskri i den muslimska världen som ansåg att Rushdie hädat islam. Boken brändes på offentliga bokbål och Salman Rushdie fick ett pris på sitt huvud av Irans överhuvud, en dödsdom som drogs tillbaka tio år senare men strax efter började gälla igen.

2. Isabel Allendes Andarnas hus är också en bok som går i den magiska realismens spår, men i en helt annan världsdel. Hon väver liksom Rushdie in landets historia och politik i ett fantastiskt levnadsöde, det är Clara och Esteban i Chile och deras familj vi får följa genom generationer. Liksom skrönorna i föregående bok är det underbart att följa den klärvoajanta Clara och hennes familj, Andarnas hus är en av mina favoritböcker.

3. Den tredje och sista av mina önskningar är Joyce Carol Oates. Jag antar att Akademien kanske anser henne lite för allmänpopulär men det är isåfall en ganska dum anledning. Hennes författarskap är digert och jag tror inte jag har läst hälften än men det jag har läst räcker för att älska. Tegelstenen Blonde är en fiktiv biografi om Marilyn Monroe och en fascinerande berättelse, om än en som tar väldigt lång tid att läsa, inte för att den är tråkig utan för att språket kräver ganska långsam och eftertänksam läsning. En annan bra bok av Joyce Carol Oates är We were the Mulvaneys och själv är jag väldigt nyfiken på kortromanen Våld.

Andra jag gärna hade velat nominera men inte riktigt har läst tillräckligt mycket av är Maryse Condé och Margaret Atwood. Mer läsning av dem i höst, det lovar jag.

Read Full Post »

För några dagar sedan ställde jag mig själv frågan varför jag aldrig eller åtminstone väldigt sällan har hört eller läst något om den som tilldelas Nobelpriset i litteratur. Visst, det kanske är jag som inte läst tillräckligt mycket eller brett eller så kanske Nobelpristagare helt enkelt inte är min grej, men tittar jag på tidigare pristagare genom den långa historien har jag ändå många favoriter där.

Nåväl. Årets pristagare blev Mario Vargas Llosa och jag har faktiskt aldrig hört talas om honom, vad jag minns. Det kommer nog inte bli rusning till biblioteket för mig, jag har ändå en bokhylla full med olästa böcker jag faktiskt vill läsa.

Fast det har inte blivit så mycket läsning i höst, som egentligen är min lästid på året. Jag har en mindre lässvacka och senaste boken jag läste som jag minns faktiskt tog mig med storm var före sommaren någon gång. Det har varit lite för mycket annat som har stormat men jag sätter mitt hopp till vintern och långa läskvällar under en filt i soffan.

Största delen av min kväll ikväll har gått åt till telefonen och resten till att jaga mystiskt försvunnen katt. Efter mycket om och men hittades Selma, glatt spinnandes, undangömd långt in i min klädgarderob. Hon var hur nöjd som helst.

Read Full Post »

Nobelprisfunderingar

Som de flesta andra i bokbloggvärlden har jag börjat undra vem som kommer få Nobelpriset de här året. I det stora hela skulle jag personligen i en önskelista helt enkelt kunna upprepa mina egna kandidater från förra året, Joyce Carol Oates, Maryse Condé och Salman Rushdie. Joyce Carol Oates tror jag tyvärr inte kommer få priset, hur ofta hon än förhandstippas. Tyvärr brukar nobelpristagaren bli någon jag ens har läst en sida av, och ganska sällan blir jag heller intresserad av att läsa dem.

Är det för att jag själv helst läser sådant som inte hör allmänhetens gillande till? Vampyrer och skräck och historiska romaner i en allsköns blandning? Nja. Jag läser ju faktiskt gärna annat också, och även om inte nobelpristagarna väger tyngst i min bokhylla så består den ändå till stor del av klassiker. Jag är inte tillräckligt insatt i Svenska Akademien och deras regler för att spekulera om hur eller varför de väljer som de gör, men jag tycker ändå att det flera gånger de senaste åren varit pristagare som jag och många med mig absolut inte känt till och jag kan inte låta bli att fundera på varför. Är det jag som hänger med för dåligt eller är de väldigt inriktade på den typ av författare bara en viss typ av läsare känner till? Författare som inte är så kända och därför verkar mer exklusiva? Diskussionen gick het på Bokhora angående Adonis, och vad jag lärde mig av det var inte bara att många delar ungefär samma åsikt och funderingar som jag, utan också att man kan få lästips ur de mest olika diskussionsformer. Bernur lade ut några rader av Adonis och jag tyckte inte bara mycket om dem, jag fick mersmak.

Kanske att jag försöker mig på lite Adonis under de sista skälvande dagarna innan priset tillkännages och har för en gångs skull läst någon av de författare som är allra högst på listorna över tänkbara kandidater hos de flesta bokbloggarna, kanske inte. Men mina favoriter är nog ändå ganska mycket huggna i sten:

Jag hoppas att Joyce Carol Oates får priset. Eller Salman Rushdie. Eller kanske Maryse Condé, även fast jag bara har läst en bok av henne – Färden genom mangroven. Så bra var den och jag vill gärna läsa mer av henne.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »