Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘citat’

De viktiga sakerna i livet

Största delen av helgen som gått har jag suttit i läsesalen och pluggat biblioteksjuridik och etik tills huvudet snurrat.

Sådant maratonpluggande blir betydligt roligare när det finns lite humor i kursböckerna.

”En låntagare befinner sig på en lång semester och drabbas under tiden av inbrott i sitt hem, varvid tjuven stjäl det mest värdefulla: matsilvret och lånekortet.”

Från Biblioteken och juridiken av Susanna Broms.

Annonser

Read Full Post »

There was something irritatingly self-centered about the cat, Coraline decided. As if it were, in its opinion, the only thing in any world or place that could possibly be of any importance.

Från Neil Gaimans Coraline. Spot-on-beskrivning av de flesta katter, eller vad säger ni?

Read Full Post »

– Vill du att jag ska ringa nu? flinade han och jag sa:
– Ja. Det vill jag.
Och han tog upp sin mobil, grävde fram min lapp ur en allmogemålad brevkorg på väggen och slog mitt nummer. Min telefon började ringa i jackfickan och det vibrerade mot bröstet. Jag gjorde ingen ansats att svara.
– Spelar du svårfångad? frågade han.
– Nä, jag är bara inte hemma, sa jag.

Från den underbara Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld som jag läste i somras och som snart ska få en alldeles egen recension här i bloggen! Inte imorgon, för då blir det dubbelrecension av Fredrik Backmans böcker. Men snart.

Read Full Post »

Jag kan nog redan nu, med drygt tvåhundra sidor kvar, utse sommarens bästa läsning.

Wolf Hall.

Read Full Post »

Jag minns kärlek. Det är det jag hela tiden måste komma ihåg. Det är konstigt hur man kan glömma allting utom att det fanns personer som älskade en. Kanske är det därför människor har så svårt att komma över sina kärlekshistorier. Det är inte smärtan de ska lägga bakom sig, det är kärleken.

De första sidorna i Jellicoe Road är ganska spretiga och förvirrande och det går inte att få något egentligt grepp om historien, men ungefär femtio sidor in börjar de lösa trådarna fläta ihop sig och hitta varandra och jag inser att det är en genial inledning: Taylor Markham som går på internatskolan i Jellicoe är nämligen ganska precis så vilse som läsaren känner sig.

Det dröjer inte länge innan jag är totalt fast i historien, undrar över hur allting egentligen hänger ihop och fascineras av karaktärernas djup. På Jellicoe utspelar det sig ett territoriekrig mellan internatskolan, ortsbefolkningen och militärskolan och de tre ledarna utgör en slags grundpelare i en historia som från början kan verka förvirrande men som under läsningens gång utkristalliseras till en delvis mörk, delvis rolig och väldigt kärleksfull historia.

Taylor Markham är ledare för skolan, Chaz Santangelo för ortsbefolkningen och Jonah Griggs för militärerna – de tre är både lika och olika och konstellationen leder till flera sammandrabbningar som tar berättelsen vidare och vidare. För mitt i territoriekriget letar Taylor efter sin mamma som övergav henne när hon var elva år, mitt i historien dyker det upp en annan som först långt efteråt får sin förklaring och desutom finns det en kärlekshistoria som är så enkel och vacker att jag mot slutet av läsningen inte kan låta bli att gråta en skvätt.

Jag tyckte om Jellicoe Road redan från början, men under andra halvan av boken – när humorn till viss del får ge vika för lika delar tragedi och sorg som kärlek och vänskapsband – börjar jag verkligen älska den. Det här är en bok jag kommer läsa om flera gånger, både för att kolla så att jag verkligen förstod allting och för att jag inte kommer kunna låta bli. Det är också en bok som från början kan verka som en blyg och förvirrande liten humorhistoria men som slutar som ett fyrverkeri av kärlek, sorg och tappra försök att förlika sig med sitt förflutna.

X-Publishing, 2012.

Bokhora- Johanna har också läst och En bokcirkel för alla har just nu bloggprat om Jellicoe Road.

Köp den här eller här.

Read Full Post »

Jag har ofta pratat mig blå om Jonathan Strange & Mr. Norrell här i bloggen och därför ska jag inte göra det en gång till. Men dagens näst sista inlägg blir något så enkelt som ett citat från denna underbara bok, allra mest gillar jag hur lätt det är att blunda och föreställa sig exakt det Susanna Clarke skriver – hur konstigt det än kan tyckas så har hon förmågan att göra det verkligt.

Mjölkerskan var allt det som gruvägaren någonsin hade vågat hoppas på, förutom det att hennes spegelbild uppträdde flera minuter efter det att hon hade tittat sig i spegeln, att hennes ögon skiftade färg i solnedgången och att man ofta kunde se hennes skugga dansa vilda danser fastän hon själv stod alldeles stilla.

Read Full Post »

Det finns tre saker som – om de är bra – verkligen får mig att bli intresserad av en bok (och baksidestexten är inget av dem).

Det första är titeln. En häftig, annorlunda eller vacker titel kan få mig att haffa en bok på stört, även om jag aldrig hört talas om den innan. Det andra är omslaget (ja, jag är ytlig på så vis men faktum är att ett fängslande omslag verkligen skapar spänning inför innehållet). Det tredje är en verkligt intressant första mening – eller ett bra första stycke. Det finns få saker som höjer förväntningarna så mycket som en bra inledningsmening gör och det får mig verkligen att fastna. Det behöver inte vara så komplicerat, ibland vet jag inte varför jag fastnar för just vissa meningar men fastnar gör jag.

Som Margaret Atwoods Alias Grace.

Out of the gravel there are peonies growing. They come up through the loose grey pebbles, their buds testing the air like snails’ eyes, then swelling and opening, huge dark-red flowers all shining and glossy like satin. Then they burst and fall to the ground.

I helgen ska jag fortsätta läsa Alias Grace, jag har slukat ungefär halva sen igår. Jag ska också fortsätta förbereda för en hel del kul som kommer hända i bloggen – kolla hit imorgon och på lördag så lovar jag spännande saker!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »