Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bibliotek’

Ett ganska bra mått på min allmäna trötthet just nu är att jag somnade över min kursbok på biblioteket i fredags eftermiddag. Till mitt försvar vill jag säga att vi a) hade haft handledarmöten och sedan pluggat nästan konstant sedan åtta på morgonen och b) det var en väldigt skön läsfåtölj.

Och kanske är en halvtimmes powernap på bibblan en underskattad grej, för jag var mycket piggare när det var dags för klassmiddag på kvällen och nästan mig själv på lördagen när jag och tre Umeå- bloggare (…med näsan i en bok, Bokblomma och Nobelprisprojektet) träffades på Bokcafé Pilgatan för en bloggfika. Det var jätteroligt att träffas och prata böcker, bloggar och annat. Det var fantastiskt roligt, det är alltid kul att träffa andra boknördar och bokbloggare!

Resten av lördagen gick åt till att hjälpa en kompis med ett projektarbete och halva första säsongen av New Girl. Jag gillade väldigt mycket med serien, men irriterade mig på vissa tråkiga antifeministiska klyschor. Som att man så ofta måste trycka in ett ”den fula ankungen blir en svan om hon tar av sig glasögonen och sätter upp håret”-moment, att en killes svinerier ursäktas med att tre andra killar är så fantastiskt fina och snälla och att serien hittills, efter ungefär fem avsnitt, ännu inte klarat Bechdel- testet. Men det jag gillade övervägde ändå, som att huvudpersonen får vara precis den hon är (undantaget sagda ankunge-moment) och framförallt att hon står upp för att vara den hon är. Det gillar jag.

På söndagen slog dock tröttheten till igen och jag släpade mig hem från jobbet, tanken var att jag skulle läst vidare i Possession som vi ska bokcirkla om på torsdag men den har väldigt svårt att fängsla mig. Nog är det en intressant historia, men när jag möttes av en trettio sidor lång passage med inklippta brev som var kursiverade gav jag upp. Kursiverad text i böcker är ett av mina stora hatobjekt och när den dessutom är miniliten och pågår i trettio sidor orkar jag helt enkelt inte längre. Jag tog upp Zelda vs. Patriarkatet istället och den fick mig att skratta tills jag fick ont i magen.

Slutsatsen av det här är att böcker, bibliotek och bloggande boknördar kan liva upp vilka genomtrötta pluggandar som helst!

Read Full Post »

Älskade bibliotek

En av mina favoritplatser i hela världen, det är biblioteket. Det gör mig ledsen varje gång jag läser att ett bibliotek lagt ner, men det gör mig också glad när jag läser om andra som älskar bibliotek och som inser värdet av dem.

Jonas Hassen Khemiri skriver att biblioteket för honom som liten var en helig plats, en plats dit hela familjen åkte på helgen, en fristad. Neil Gaiman skriver – fantastiskt fint – om vikten av att läsa, att läsa för våra barn och att biblioteket bör representera frihet.

När jag var liten var biblioteket en plats där drömmar föddes, där det fanns portar till andra verkligheter och där sagorna aldrig tog slut. När jag blev tonåring blev det också för mig en fristad, en plats där ingen krävde något av mig och där jag bara kunde sitta och stirra rätt ut i luften, om jag så ville. Där jag kunde läsa bok efter bok, tidning efter tidning utan att någon störde mig. Utan att någon retade mig, lade fälleben eller kastade glåpord. Platsen där ingen påstod att jag inte hade några vänner, för de var ju precis där. På hyllan.

När min tonårstid och gymnasietid var över, och aldrig har jag saknat den förutom när jag tänker på timmarna i biblioteket, började jag jobba och läsa på universitetet. Även om det inte längre fanns människor i min närhet som gillade att trampa på andra så var biblioteket för mig fortfarande en plats att andas på, att finna frid i, att leta upp historier och berättelser, fakta och fiktion och allt vad jag kan tänkas vilja veta.

Jag tror att det var det här som fick mig att vilja bli bibliotekarie. Länge, länge har jag vandrat omkring utan att veta min slutliga väg, länge har jag jobbat och studerat och många olika ämnen har det blivit. Litteraturvetenskap, nordiska språk, fotografi och konst, litteraturkritik, systemutveckling och bokhistoria. Allt har jag tyckt om, några ämnen har jag älskat men det var inte förrän jag började på min bibliotekarieutbildning för ett år sedan som jag verkligen kände mig hemma. Det var inte förrän jag började jobba på bibliotek för snart ett år sedan som jag för första gången verkligen älskade att gå till jobbet. Det kändes så självklart att jag började undra varför jag inte kommit på det tidigare.

När jag började studera till bibliotekarie så var jag säker på att jag ville jobba på folkbibliotek. Nu kan jag lika gärna tänka mig att syssla med katalogisering eller söksystem, men huvudsaken för mig är att jag får vara på biblioteket.

Biblioteket är en fantastisk plats. Det är en fristad för så många, ett sätt att helt gratis få låna och läsa hur mycket böcker du bara vill, en plats där du inte tvingas köpa något eller ens göra något. Var annars finns det i vårt samhälle idag?

Ibland stödlånar jag böcker. Jag förstår de som stödköper böcker i lokala boklådor, fast de är lite dyrare. Själv stödlånar jag ibland böcker som ser lite ensamma och övergivna ut, och kanske blir det en bok jag faktiskt kommer tycka om. Huvudsaken för mig är att biblioteket, med all dess fantastiska möjligheter, får finnas kvar. Leva. Vara en fristad. Öppna dörrar för barn, ungdomar, vuxna och pensionärer. Välkomna alla. Säga: ”Kom in, kom in! Här, här finns fantasin”.

Read Full Post »

På biblioteket där jag jobbar finns det väldigt många olika sätt att ställa upp böcker. Detta verkar för det ovana ögat kanske en smula rörigt, men för den vane biblioteksbesökaren har det nog sin charm och speciella prägel.

Speciellt förtjust är jag i barn- och ungdomsavdelningen och en av skönlitteräravdelningarna. Böckerna får ett nummer på ryggen och sedan ställs de upp i den ordningen, det är alltså hur mycket huller om buller som helst och man kan gå hur länge som helst och strosa, titta, tjuta förtjust över oanade fynd och fnissa åt vilka märkliga böcker det finns. Även om den ytterst ordningsamma blivande bibliotekarien i mig ryser litegrann inombords över denna frivolitet finns det också en ganska högljudd inre röst som påpekar att det här är ett hejdlöst roligt och fantastiskt bra sätt att hitta nya böcker på – böcker jag aldrig trodde fanns och böcker jag hade glömt för länge sedan.

Den här avdelningen är en outtömlig källa till glädje och ett ställe jag och flera av mina kurskamrater ofta besöker ”bara för att titta lite”. En gång gick jag och en av mina kurskamrater ner dit efter en föreläsning, bara för att stöta på en annan av våra kurskamrater som nyss lämnat föreläsningen och redan hade en hög böcker i famnen – plus en av våra lärare som utbrast: ”Men, är ni här nu IGEN? Nä, nu går jag!”

Till sist kan jag inte låta bli att återge ett sätt att sortera böcker som jag fick höra av en kompis kompis i somras och som jag nog aldrig hört talas om innan: att placera böckerna i kronologisk ordning, inte efter tiden de skrevs utan efter tiden de utspelar sig. Förutom att jag genast kommer att tänka på problemet med att placera viss fantasylitteratur på det här sättet kan jag inte heller låta bli att undra: hur många sätt finns det egentligen att sortera en bokhylla?

Read Full Post »

Dagens biblioteksfynd

Som bibliotekariestudent kunde jag ju inte låta bli att knipa den här boken på väg hem från bibblan i veckan:

IMAG0627

Jag ser fram emot både intressant och förhoppningsvis ganska rolig läsning, speciellt med tanke på att just det här ämnet har diskuterats flitigt under min utbildning.

Vilken är den värsta bibliotekariestereotyp ni sett i en film/läst i en bok?

Read Full Post »

Bokhistoria

När jag var ganka liten gjorde jag den fantastiska upptäckten av biblioteket. Nu var det inte ett särskilt stort bibliotek som fanns i den ytterst lilla by där jag växte upp, men likväl var det ett bibliotek. Dit gick jag så fort jag fick möjlighet och lånade högar efter högar med Jules Verne, Enid Blytons Äventyrsböcker och Robert Louis Stevensons pirater. Äventyr, det var min grej.

På den tiden fanns det något som hette bibliotekskort. Kanske hette det inte just det, men det var i alla fall små lappar som stoppades i fickor längst bak i böckerna och där fanns hela bokens livshistoria i form av utlåningsstämplar.

Vissa böcker var enormt populära. De var fulla av stämplar, ofta hade de bara fått stå på hyllan i några dagar och vila mellan de ivriga barnahänder som slet i dem. Som Mio min Mio, till exempel. Andra böcker hade bara några få stämplar, kanske inte ens någon, kanske bara en och den var så antik att den hade flera år på nacken. Som Patrick ‘Briens Aubrey och Maturin- serie. Den älskade jag. Jag undrade varför den lånades ut så lite.

Ibland kan jag sakna det. Inte exakt vem som lånat en bok, men hur mycket den har varit utlånad och när den har varit utlånad.

Det är lite som bokhistoria.

Read Full Post »

En observant läsare av bloggen kan ha iakttagit att det just nu inte är särskilt mycket att läsa på bloggen. En stor del av anledningen hittas i mina studier där vi just nu, ironiskt nog, läser om bloggar. Jag var ju helt enkelt tvungen att blogga om det.

Jag kan också säga att kurslitteraturen som involverar bloggar är den absolut roligaste hittills och har konfronterat mig med scenarion jag inte ens i mina vildaste fantasier skulle få för mig att jag som bibliotekarie skulle behöva konfrontera (jag vill inte vara utförlig men uttrycket ”rogue turds” är något jag har svårt att släppa).

Förhoppningsvis, nog om det. Jag läser andra böcker också – just nu blir jag mer och mer förälskad i Alexia i Changeless, andra delen i The Parasol Protectorate. Vem vill läsa teknologi när man har en ironiserande, burdus 1800- tals antihjältinna väntandes i närmaste bok?

0316074144

Mer om den, och om nyligen utlästa Den franske löjtnantens kvinna och Locke & Key 1 kommer förhoppningsvis komma inom en snar framtid på bloggen. Om jag inte drunknar i kurslitteratur, vill säga.

Vad läser du?

Read Full Post »

Senaste stadsbiblioteksbesöket jag och en klasskompis företog oss genererade – förutom en hög böcker vardera – även en rätt långdragen diskussion om klassificering av böcker och då särskilt ungdomsböcker och serieromaner.

Ska det vara så svårt, egentligen? Och ska det göras i den utsträckningen det görs?

Jag är oftast positiv till den omfattande genreindelningen av ungdomsböcker på stadsbibblan här i stan – speciellt eftersom utlåningen av ungdomsböcker har gått upp markant sedan det började göras. När man går omkring och strosar och letar böcker på måfå är det faktiskt alldeles fantastiskt för man kan lätt dammsuga hyllan med ”skräck, rysare och spöken” och behöver inte leta efter dem på den vanliga hyllan.

Men just då letade jag efter något speciellt, nämligen seriealbumet Locke & Key 1 och vi höll på att bli galna innan vi lokaliserade det. Det fanns inte i seriehyllan, inte i engelskahyllan och inte i ungdomsseriehyllan. Till slut återfanns det på baksidan av ungdomsseriehyllan där de engelska serierna befann sig. Det var väldigt dåligt markerat i katalogposten att det ens fanns en hylla som hette ”Ungdomsserier på engelska”.

Just seriealbum verkar vara något som inte är alldeles lätt att kategorisera. Ett slående exempel är att vi hittade tre olika delar av Frances på tre olika ställen – en i ungdomsseriehyllan, en i vuxenseriehyllan och en i regnbågshyllan. ”Huller om buller” verkade vara temat just för seriealbum för det fanns barn- och ungdsomsserier i vuxenseriehyllan och vuxenserier i ungdomshyllan – självklart kan gränserna vara flytande men det fanns många uppenbara felplaceringar.

Är det bara slarv eller anses grafiska romaner som extra svåra fall? Är det vanligt att serierna utsätts för en viss ignorans när det gäller att kategorisera dem?  Jag vet att jag både nu och tidigare reagerat över att fantasy/sf/skräck kategoriseras på ett ibland väldigt lustigt sätt men den uppenbara röran bland seriealbumen var betydligt värre än så.

Borde man kategorisera grafiska romaner? Borde man kategorisera böcker i små delar överhuvudtaget?

Vad tycker du?

Read Full Post »

I vår bokcirkel läste vi den här gången Kod 400, som lämpligt nog – vi är alla bibliotekariestudenter – utspelar sig på ett bibliotek. I den här fina lilla pärla till bok sker ett (ganska envägskommunikationsbetonat) samtal mellan en låntagare som förirrat sig ner i bibliotekets källare och bibliotekarien som huserar där.

9186480383

Huserar är ett ganska välbeskrivande ord för i Kod 400 blir källarplanet ett eget litet kungarike, där bestämmer bibliotekarien och där odlas ett gryende förakt för arkitekter, studerande och annat löst folk som inte ser bibliotekets guldkant. Den monolog som strös ut över boksidorna är både underhållande och satirisk, ibland vacker och målande och nästan alltid fylld av en underbar sarkasm. Jag älskade det vindlande språket och jag älskade blandningen av kärlek till böckerna, frustration över låntagarna och ångesten över luckor i klassifikationssystemet. Jag fnissade nästan ständigt under läsningen och det var jag inte ensam om – mina bokcirklande studiekamrater var nästan unisont överens om att Kod 400 är en fantastisk liten bok.

Men åsikterna gick lite isär. Jag fick en ny infallsvinkel när en av bokcirkelvännerna beskrev boken som dyster, nästan lite tragisk. Själv hade jag inte sett det alls under läsningen men tjusningen med att bokcirkla är sannerligen att få en ny syn på saker och ting – lika mycket som att diskutera liknande åsikter.

Har du läst Kod 400? Vad tyckte du?

Read Full Post »

Jag har alltid gillat att strosa omkring själv på biblioteket – kanske delvis för att jag sällan har haft en umgängeskrets av boknördar men också för att jag helt enkelt har tyckt om det.

Men sedan jag började bibliotekarieprogrammet och fick en hel klass men likasinnade upptäckte jag tjusningen i att strosa omkring tillsammans med någon också. Det fina är att man kommer hem med en dubbelt så tung bokhög som man annars skulle eftersom man – ovanpå de böcker man själv stoppar på sig – även blir tilldelad böcker man inte alls skulle hittat i vanliga fall. Man kan också hjälpa varandra att tysta ner kommentarer av typen i rubriken.

Det gillar jag. Idag skulle jag och en av mina klasskamrater gå till stadsbiblioteket för att hämta en bok eller två. Vi har både lika och olika boksmak och fyllde på varandras högar ungefär lika mycket som våra egna. Jag menar, vi bor och pluggar på universitetsområdet och vem vet när man åker in till stan igen?

Vi diskuterade också klassificering en hel del. Men mer om det senare! Här kommer – såklart – bokhögsbilder. Först ut, seriealbumen.

IMAG0571

Locke & Key, Welcome to Lovecraft av Joe Hill och Gabriel Rodriguez – jag har aldrig läst något av Joe Hill (fy skäms, mig!) och blev intresserad efter Bokstävlarnas recension.
Buffy Season 8 –  Jag är en Buffynörd och den egentliga frågan är väl varför jag inte läst det innan?
The Portent av Morwhayle-författaren Peter Bergting. Mycket nyfiken!
Sist och slutligen, Husfrid som min klasskamrat Hanna bestämt tyckte att jag skulle läsa.

IMAG0574

Och så resten: The Woman in Black behöver väl ingen närmare presentation.
Changeless, andra delen i The Parasol Protectorate.
Lacrimosa som också den var ett Hanna-tips.
The Gates som bara såg så fascinerande ut.
The forest of hands & teeth av Carrie Ryan – eftersom jag tänkt läsa fler zombieböcker och den har fått så fina recensioner.

Kanske det här inte var det mest strategiska beslutet – vi ska sitta med en hemtenta mellan tisdag och fredag men som vi helt unisont kom överens om: vi behöver ju något att läsa i helgen också!

Read Full Post »

Den påtagliga bokkärleken

Den här vintern har våra kursböcker handlat väldigt mycket om lagar. En del är roligare att läsa än andra, skulle man kunna säga.

”Frågan blir då om en låntagare, som har en hungrig hamster hemma, skall anses vårdslös om han låter boken ligga framme och hamstern tuggar på den. Om hamsterhussen känner till att hamstern älskar böcker på detta påtagliga sätt, kan det anses vårdslöst att inte lägga undan boken.”

(Biblioteken och juridiken, Susanna Broms)

Kanske tur att boknördar i allmänhet mest verkar ha katter hemma?

Read Full Post »

Older Posts »