I december hoppade jag på Ord och inga visors Projekt Kill Hyllvärmare, då hade jag haft köpstopp sedan 25 oktober (så här gick det!) och det var dags att börja beta av alla böcker som stod och dammade olästa i hyllan. Hyllvärmarkriteriet jag gick efter var 1) böcker som jag en gång varit sugen på men som inte blivit lästa, 2) som stått i hyllan i mer än sex månader samt 3) inte böcker av favoritförfattare som jag ”sparar” på och läser vid precis rätt tillfälle.
Det blev sju omgångar böcker med tre i varje, lite olika böcker varje gång så att det inte skulle bli ett för tungt projekt. Nu slipper de stå där och stressa mig för att de inte blir lästa och nu kan jag börja med de böcker som också stått länge i hyllan men som jag sparat på – böcker som Ord och inga visor- Jessica så elegant kallar ”Cut the crap- böcker”.
Cut the crap. Sannerligen. Selma Lagerlöf, Paul Auster, Lionel Shriver och Harry Martinson är de som främst väntar på mig i hyllan och åh vad jag längtar efter att läsa dem!
Men inget projekt är ju fullständigt utan en lista, och så här ser listan ut:
20 lästa hyllvärmare under elva månaders tid, alltså nästan 2 i månaden.
Bok med längst tid i hyllan: Sex år
Snittid i hyllan: 3 år
Sämst: Midnatt av Dean Koontz. Helt klart.
Bäst: Jag tyckte mycket om både Strändernas svall och Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren.
Annars är väl den första slutsatsen av Kill Hyllvärmar-projektet att det fanns en anledning till att just de här böckerna var hyllvärmare. Några guldkorn, helt klart, men också många ”nja”-böcker – därmed har jag också rensat ut en hel massa böcker och gett bort (och därför blir det ingen samlad hyllvärmare-bild).
Den andra slutsatsen är att jag känner på mig att jag kommer vara där igen om ett par år, med en hel hög olästa böcker i hyllan!
________________
Uppdatering: Skulle kanske skriva hur många hyllvärmare jag hade från början också! Jag hade 21, alltså läste jag alla utom en och det var för att jag upptäckte att den sista var i en reviderad version.