Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Selma Lagerlöf’ Category

Om någon skulle fråga mig vilken min favoritförfattare är skulle jag nog säga Selma Lagerlöf.

Efter viss tvekan och hot om tumskruvar. Men Selma Lagerlöfs språk är ett sätt att skriva som jag älskar och som kan få fram en mängd betydelser, även i en så kort berättelse som En herrgårdssägen. I En herrgårdssägen får läsaren möta studenten Gunnar Hede, som får veta att familjen har slut på pengar och riskerar att förlora släktgården. För att rädda gådern drar Gunnar Hede ut på vägarna som gårdfarihandlare, på vägen möter han Ingrid som följer med ett kringresande teatersällskap men som inte mycket duger till varken sjunga eller akrobatiska konster.

9100107492

En herrgårdssägen är en berättelse om kärlek, visserligen, men kanske ännu mer om sinnessjukdom. Om detta, och mycket annat, talade vi i vår bokcirkel om i fredags. Det skulle visa sig att vi läst boken på både liknande och helt olika sätt och att det finns väldigt många tolkningsmöjligheter i En herrgårdssägen.

Som till exempel: vad är det för sjukdom Gunnar Hede lider av? Vad är det egentligen som fått honom att sjunka in i sinnesförvirringens dimmor? Vad har Ingrid för roll och vem är det egentligen som räddar vem?

Det intressanta är att den sistnämnda är en av de frågor jag ställde när jag skrev min C-uppsats i litteraturvetenskap om Selma_henry_b_goodwinGösta Berlings saga – och när vi väl kommit dit började vi bena ut likheter och skillnader mellan den här och Selma Lagerlöfs andra böcker. Slutligen började vi diskutera sammanhang, Selma Lagerlöf själv och hur tiden hon levde i och det samhällets förväntningar och roller påverkade hennes skrivande. Skildrar hon utanförskapet så bra för att hon själv kände sig utanför?

Vi pratade också mycket om kärlek. Kärleken i Selma Lagerlöfs böcker är nog så stark, men oftare andligt beskriven än kroppsligt. Ändå är det svårt att ta miste på den och ofta spelar den en huvudroll inte alltid i linje med samhällets värderingar – liksom kanske i Selma Lagerlöfs eget liv.

En bok jag länge velat läsa är Du lär mig att bli fri. Efter vårt bokcirkelsamtal, och efter att ha läst om boken hos …och dagarna går, kommer jag definitivt att läsa den och då blir det här ett ämne som jag säkert kommer återkomma till.

Read Full Post »

Förra sommaren gick min gamla faster bort. Det var en ganska tung period och jag saknar henne fortfarande. I somras fick jag två presenter ur hennes arv, det var en samling svenska klassiker (böcker och poesi) och Selma Lagerlöfs verk i en jättefin samlarutgåva från 1950- talet.

Just nu bor jag i en kappsäck känns det som och därför residerar böckerna i en låda, men när jag får en riktig lägenhet igen ska de få en hedersplats i min bokhylla. Alla som känner mig eller läser den här bloggen vet nog att en bättre present än så kunde jag inte fått – inte bara för att Selma Lagerlöf är min favoritförfattare men också för att den påminner mig om min faster som också tyckte om böcker.

Read Full Post »

Det har nog inte undgått någon läsare av den här bloggen att Selma Lagerlöf dyrkas på Bokaltarnas Altare hemma hos den här boknörden. Jag har läst långt ifrån hela hennes utgivning men just därför läser jag en bok i taget med långa mellanrum och bara när jag verkligen har både tid och lust.

Jag vill att hennes böcker ska räcka så länge som möjligt. Det var i och för sig inte mer än två månader sedan jag läste novellen Frid på jorden av Selma men det var över ett år sedan jag läste en hel bok av henne som jag inte läst innan och därför var det dags nu.

Nu är i och för sig Sagor och berättelser inte någon roman i den meningen utan en novellsamling men det är en väldigt fin sådan. Den innehåller väldigt olika sorters berättelser och många av dem är anekdoter från Selmas egen barndom vilket jag tycker är underbart roligt. Vissa är mer kända – som Legenden om julrosorna och Bortbytingen, andra är mindre kända – som Meli och Morbror Ruben. Just den senaste är kanske den enda som inte riktigt faller mig i smaken och överlag saknar jag lite av det övernaturliga och spöklika men just den här samlingen fokuserar inte på Selmas spökhistorier. I det stora hela tycker jag det här är en mycket fin samling Selma Lagerlöf- berättelser.

Read Full Post »

En mörk julkväll sitter familjen samlad vid bordet, när något grått och förtorkat kommer in genom dörren. De kan se att varelsen har fötter, men de kan inte se vem eller vad det är. Förutom systern.

Frid på jorden är en ganska kort berättelse men inte mindre kraftfull för det. Den innehåller mycket av det som gör Selma Lagerlöfs författarskap så otroligt bra – stämningen och språket inte minst. Det är vackert men samtidigt hemskt och ångestfyllt.

Jag tycker väldigt mycket om den.

Read Full Post »

Om någon skulle fråga mig vilken som är min favoritbok, skulle jag naturligtvis först slingra mig lite och säga ”åh men nä, alltså det går ju inte, det finns ju så måååånga…”

Sedan skulle jag säkert börja rabbla titlar i en sådan oändlig svada att mina stackars vänner och lyssnare för länge sedan slutat lyssna (men åtminstone förhoppningsvis fortfarande skulle vara mina vänner).

Men om någon faktiskt satte den där omtalade kniven mot min strupe skulle jag ändå klämma fram ett: ”Ja men ooookej då. Det är Gösta Berlings saga. Om jag nu måste välja. Är du säker på det? Är du helt säker…?”

Så. Då var det ur världen. Gösta Berlings saga är, kort och gott, precis vad det låter som. En saga, eller en skröna om man så vill, med den oefterhärmlige Gösta Berling i spetsen. Selma Lagerlöf berättar dock bara inte om den fallne prästen och den världsfrånvände poeten utan också om de människor som finns omkring honom, om de som älskar och hatar honom men aldrig riktigt kan låta bli att påverkas av honom.

Framförallt är det Selma Lagerlöfs vackra språk som höjer läsupplevelsen till skyar där ingen annan bok riktigt kan nå den. Ingen kan skriva som Selma.

O, sena tiders barn!
Jag har ingenting nytt att berätta er, endast det, som är gammalt och nästan glömt. Sägner har jag från barnkammaren, där de små sutto på låga pallar kring sagoberätterskan med det vita håret, eller från stockelden i stugan, där drängar och torpare sutto och språkade, medan ångan rykte från deras våta kläder och de drogo knivar ur läderslidan vid halsen för att breda ut smör på tjockt, mjukt bröd, eller från salen, där gamla herrar sutto i vaggande gungstolar och, livade av den ångade toddyn, talade om flydda tider.

Jag har läst Gösta Berlings saga säkert fem gånger redan, och det här var tredje gången jag lyssnade på den. Läs den absolut, men lyssna gärna också. Det är ett långtidsprojekt på ungefär sexton timmar men oj vad det är värt det! Det är Per Myrberg som läser och han gör det så bra, så bra.

Jag har skrivit mycket mer om Gösta Berling tidigare, här.

Read Full Post »

När orden är som vackrast

Jag vet blott, att den natten vågade en ung, skön kvinna sitt liv, sin ära, sitt rykte, sin hälsa för att återföra en stackars usling på rätta vägar. Jag vet blott, att den natten lät Gösta Berling den älskade gårdens makt och glans falla för att följa henne, som för hans skull hade övervunnit dödens fruktan, blygselns fruktan, straffets fruktan.

Den här helgen är vi ute i stugan, jag kurerar mig från veckans förkylning och lyssnar på Gösta Berlings Saga. Pojkvännen röjer ogräs i slänten nedanför gräsmattan. Var och en har sitt intresse! Imorgon blir det deckarsöndag i bloggen, håll utkik.

Read Full Post »

Liljecronas hem är en askungesaga av bästa mått. Lövdala prästgård är beläget på den uttorkade Svartsjöns botten och där bor den godhjärtade pastor Lyselius och hans dotter Maja-Lisa, vilken förlorat sin mor och nu tvingas lyda under sin onda styvmor, Raklitza. Fadern är blind för vad som pågår men lilljäntan som får arbete i prästgården vill inget annat än hjälpa Maja-Lisa. Sagan trogen kommer snart en mörk främling i Maja-Lisas väg men kärleken är inte helt okomplicerad och Raklitza gör allt för att förpesta livet på Lövdala för sin styvdotter och för tjänstefolket, utan att Maja-Lisas far märker någonting.

Liljecronas hem är en mycket vacker saga, måhända lite sorglig i kanterna men det gör den egentligen bara ännu finare. Som vanligt målar Selma Lagerlöf upp en fantastisk bakgrund och ett sceneri med prästgården som är belägen på en uttorkad sjöbotten och inte minst med snöovädret som inleder sagan och som presenterar läsaren för lilljäntan på ett underbart roligt sätt. Jag tycker alltid om att vistas i Selma Lagerlöfs värld, Liljecronas hem inget undantag.

Read Full Post »

Older Posts »