Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2013

image

Just nu sitter jag och läser The Terror, skrämmande och kall trots brasan. Faktiskt har jag (nästan) bara läst under min ledighet och inte ens öppnat datorn – därför blir det årssammanfattning i början på nästa år istället för slutet på detta. Men jag kan säga redan nu att jag läst många bra böcker, inte minst under slutet av året!
Hoppas att ni får en trevlig kväll och ett gott nytt bokår 2014!

Read Full Post »

Klockan tickar

Om bara några dagar är det ett nytt år. Men klockan tickar även för min favoritserie för tillfället, Locke & Key av Joe Hill och Gabriel Rodriguez. Jag har nu bara ett album kvar i serien och femte albumet, Clockworks, gör verkligen skäl för sin titel.

locke-key-volume-5---clockworksHär händer det verkligen saker, och här börjar verkligen nedräkningen till slutet och upplösningen. Redan i förra albumet började trådarna dras ihop kring det spöklika huset Keyhouse och familjen Locke som flyttade dit efter att barnens pappa blivit ihjälskjuten. Mer och mer av berättelsens fingrar börjar söka sig bakåt i tiden och vad jag tidigare tyckt varit förvirrande, börjar verkligen lösa sig. Jag älskar hur historien djupnar för varje album utan att bli alldeles för invecklad, och jag älskar hur varje sida i varje album är så minituöst tecknad och fantasifullt målad. Det här är mitt favoritalbum i serien hittills, och jag både vill och inte vill läsa sista.

Read Full Post »

Jag har länge velat läsa böcker av Roald Dahl, något jag länge trott att jag inte gjort under min uppväxt. Senaste gången jag var på biblioteket fick därför Matilda, Kalle och chokladfabriken och Häxorna följa med mig hem. Jag hade stora förväntningar, alla infriades.

9789129673999_200_matildaJag älskar Roald Dahls böcker. Den första jag läste var Matilda, den andra var Häxorna. Båda böckerna kändes märkligt bekanta, kanske är det för att jag faktisk har läst dem någon gång och sedan glömt bort det, kanske för att de är precis den typ av barnböcker jag tycker om. De är bisarra, underfundiga och fantasifulla och framförallt så står de på barnens sida. I Matilda är det just Matilda som har huvudrollen, en ovanligt smart sjuåring som minst sagt inte uppskattas av sina föräldrar och börjar i en skola där rektorn heter Fru Vidrigsson. Ja, ni förstår ju. De som hjälper Matilda är den snälla bibliotekarien och den snälla läraren och båda förstår att Matildas förmåga är något alldeles extra. Matilda börjar själv också förstå att hon kan använda sin förmåga för att hjälpa sig själv, klassen och den snälla läraren som är så rädd för rektorn. Just rektorn är nästan det mest fantastiska med boken, inte för det hon gör utan för att hon är en sådan skurk man verkligen ryser åt.

Också i Häxorna finns en ryslig skurk, det är Överhäxan som hotar att förvandla alla barn i England till möss. En nyligen 9789129678819_200_haxorna_kartonnageföräldralös pojke och hans mormor råkar hamna på samma hotell som Överhäxan och alla hennes underhuggare och självklart måste de göra någonting för att stoppa dem. Häxorna är också fantasifull, men mer rolig på sina ställen där Matilda mest är sorglig – även om den här också är sorglig. Men det fina med Roald Dahls böcker är också att han verkligen lyckas blanda det roliga och sorgliga att man kan skratta även medan man är ledsen över det som händer och det tycker jag är fint. Inte för att förringa det sorgliga utan för att ändå kunda se det fantasifulla och roliga, och kanske också lättare ta till sig sorgen.

9789129673937_200_kalle-och-chokladfabriken_kartonnageSist men inte minst läste jag Kalle och chokladfabriken, och även om det också i sig är en sorglig berättelse om Kalle Spann och hans fattiga familj som inte har råd att äta mer än kålsoppa, så är det också en mer humoristisk berättelse än de andra två. Kalle vinner till slut den eftertraktade guldbiljetten och får besöka Willy Wonkas chokladfabrik, en riktigt karnevalsland fylld av de mest märkliga uppfinningar och godis. Här finns visserligen också både roligare och verkligen mindre roliga stereotyper. Sammantaget var jag betydligt mer förtjust i Häxorna och Matilda.

Read Full Post »

God julläsning

image

Min julläsningshög består inte av många böcker, men desto tjockare. The Terror av Dan Simmons och Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind.

Read Full Post »

Under sommaren är historiska romaner ett vanligt inslag i min vardag. Denna sommaren var strandläsvädret så på topp att vi en dag fick åka från sommarstugan in till byn för att böckerna var slutlästa, både mina och min kärleks. Den gången fick jag med mig de två första böckerna i Vibeke Olssons serie om trettonåriga Bricken, Sågverksungen och Bricken på Svartvik.

9789173870580_large_sagverksungen_pocket9789173871617_large_bricken-pa-svartvik_pocket

Sågverksungen utspelar sig i Svartvik under våren 1879 när arbetarna på sågverken runt Sundsvall strejkade för att få bättre löner. Att strejka och gå hemma utan att arbeta är något Bricken och hennes familj aldrig tidigare hört talas om och arbetsmoralen strider mot orättvisan i att få så lite betalt för sitt arbete och mot viljan att ses som en riktig människa. Vibeke Olsson skriver som vanligt fantastiskt fint och jag älskade att följa med Bricken på hennes väg mot vuxenlivet. Det är ett stort ansvar som läggs på hennes väldigt unga axlar, samtidigt som hon fortfarande är så ung att hon har leken kvar i livet. Ibland blir det kanske lite tillrättalagt och lite väl snuttigt och fint men det här är en sådan fantastisk historieskildring att det inte gör så mycket. Till sommaren har jag tänkt läsa resten av böckerna i serien.

Inte alls lika förtjust var jag i Nordens herrar, tredje boken i Bernard Cornwells serie om 800- talets England som jag fortsätter att läsa mest för att jag nu en gång har börjat på den. Jag har svårt att sluta läsa en bokserie när jag väl börjat, och faktiskt är det också en intressant bit engelsk historia som kommer fram i de här böckerna. Jag skulle dock kunna säga en hel del mindre snälla saker om hur de här böckerna är skrivna, men hur det nu är så brukar jag läsa ut dem när jag väl börjat. Här och här har jag skrivit om de tidigare delarna.

9789170282232_large_nordens-herrar_pocket

Read Full Post »

Bokbloggare mot rasism

Jag är inte Sverigedemokrat.

Det borde vara självklart att leva i en värld och i ett land där man inte behöver säga att man inte stödjer ett parti med rasistiska åsikter och fascistiska tendenser. Det borde vara självklart att ingen gör det. Det borde vara självklart att de partierna inte existerar. Tyvärr är inte det en verklighet vi lever i, och inte heller är det ett land vi lever i idag, hur gärna man än skulle vilja det. Och om man blundar för det, så låter man det samtidigt hända.

Läsning är en av mina favoritsysselsättningar. Många gånger påminns jag genom böcker jag läser om varför det är så viktigt att inte tro att det försvinner om man blundar och vilka fruktansvärda konsekvenser den tron genom historien har fått. Just nu läser jag Therése Söderlinds Vägen mot Bålberget som handlar om häxbränningarna förr och om en mans resa mot sitt förflutna på 1970- talet. Den handlar också om rädsla för det man inte känner till.

Vanligtvis hade jag inte heller anledning att fundera över den tioåring jag själv varit, men med morsan borta var det ofta jag kom tillbaka till den där lillkillen. Krigsutbrottet. De osannolika ryktena om nazisternas läger. Allt man ännu inte visste. Det som hänt på det där berget en gång var inte det enda beviset för människans brist på omdömde och hennes envisa förmåga att inte ta på sig skulden efteråt. Vuxna som skyllde ifrån sig.  (s. 89)

I citatet ovan pratar berättaren Jakob om Bålberget, där man brände häxor på 1600- talet. Ett bevis på människans ”brist på omdöme och hennes envisa förmåga att inte ta på sig skulden efteråt”, något som Jakob kopplar ihop med andra världskriget och hur nazistpartiet i 1930- talets Tyskland kunde bli så stort och få så mycket makt. Man ”visste inte”. Idag, i Sverige, röstar människor på Sverigedemokraterna, ett rasistiskt parti, för att man ”vill lyfta en fråga”. Man är inte rasist, MEN…

Att få rösta är i ett demokratiskt samhälle en rättighet, men det medför också en oerhörd skyldighet i att faktiskt veta vad det är man röstar på. Att rösta på Sverigedemokraterna och sedan säga att man vill ”lyfta frågan om invandringspolitiken” är inte okej. Genom att rösta på Sverigedemokraterna lyfter du inte en fråga, du ger ett rasistiskt parti makt i det du kallar ett demokratiskt land. Det är heller inte okej att rösta på Sverigedemokraterna och sedan säga att du inte visste om vad de står för eller vad de har gjort. Det är din skyldighet som medborgare att ta reda på vad de står för om du vill rösta på dem.

När gruvligheterna i koncentrationslägrem uppdagades hade jag varit i Veronicas ålder. Människans grymhet var obeskrivlig och ogripbar och jag hade hanterat det genom att tillskriva tyskarna förfärliga egenskaper som vi lyckosamt saknade uppe i vår fridfulla nord.  (s. 90)

Vi får inte skylla på andra människors ondska eller vår egen okunskap. Vi måste komma förbi det oansvariga i att inte säga sig veta vad ett parti som man röstar på står för och det oansvariga i att säga att man inte är rasist men ändå inte rösta på något parti alls. Genom att rösta på ett annat parti än Sverigedemokraterna lägger du samtidigt din röst på att du inte vill ha ett rasistiskt parti i vår regering. Vi har alla ett ansvar, det händer här och nu att ett rasistiskt parti får ungefär 10% av en röstning i ett demokratiskt land. Så vill vi inte ha det. Vi vill inte att historien upprepar sig.

Det här inlägget är en del av manifestationen ”Bokbloggare mot rasism”. Bidra du också, eller följ manifestationen på Twitter under #bokbloggaremotrasism och #jagärintesverigedemokrat.

Read Full Post »

Det bästa lässällskapet

wpid-DSC_0057.jpg

Just nu är jag söderöver och hälsar på släkten och försöker samtidigt få så mycket fylld kattkvot som möjligt, då jag själv för tillfället inte har någon egen katt. Under eftermiddagen har jag läst Vägen till Bålberget med min systers fyra katter i knät, i tur och ordning.

Trevlig fredag på er allihop!

Read Full Post »

Older Posts »