Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2013

Min semester hittills har inte varit speciellt bokbetonad. Däremot har den innehållit desto mer solbrännor, fästingbett och diverse tältincidenter. Vi har besökt några av Sveriges sydligare delar och haft himla trevligt även om läsningen till större delen lyst med sin frånvaro. Nu är vi dock hemma på ett kortare Storsjöyran-besök och naturligtvis blev jag tvungen att plocka på mig lite böcker på biblioteket. Det blev en blandad skara, inget planerat utan bara böcker jag plockade på mig i farten. Jag skulle ju egentligen inte låna något, bara lämna tillbaka. Nåja, vi vet ju alla hur bra det brukar gå.

image

Den här högen blev det. Nu ska jag dricka en öl i solen och börja på den sista fjärdedelen av American Gods.
Vad gör du?

Read Full Post »

Årets första läshalva

Jag är väl inte den första, eller sista, med att göra denna iakttagelse men oj!, vad tiden faktiskt går fort. Vart tar den vägen när den inte är här, egentligen?

2013 har hittills varit ett märkligt år. Jag har pendlat mellan två städer i Norrland, i den ena finns min utbildning och i den andra min kärlek. Mina vänner har sannerligen blivit fler och jag har lärt mig mer än jag någonsin trodde.

Läst, har jag också gjort mer än jag trodde att jag skulle hinna. Under årets första sex månader har det av en lustig anledning blivit sextiosex lästa böcker. Det har också varit böcker av ganska många olika slag men kanske framförallt – många bra böcker. Så många att jag skjuter upp det här med att kora den bästa till årsslutet, men jag tänker nämna de fyra böcker som har påverkat mig allra mest under årets första halva.

The Daylight Gate, som jag förundrades över och skrämdes av i januari. Sjukdomen, som i februari placerade en svårborttagen tagg i hjärtat. The Fault in Our Stars, som jag grät över i mars.

Och slutligen, serien om Skämmerskans barn som jag inte bara älskade utan som också fick mig att återfå lite av hoppet om genusskildringar i fantasy.

Vad är det bästa du läst hittills i år?

Read Full Post »

Många är åsikterna om The Great GatsbyEn av de största amerikanska romanerna, utsökt skriven, fattigt berättad och enkelspårig är bara några av de jag har hört.

Själv blev jag oerhört fascinerad av berättelsen när jag läste den. Den stora 014062323Xamerikanska drömmen om kärlek och rikedom, den praktfulla fasad som ofta gömmer något mycket vedervärdigare och den oskrivna linje som i dåtidens USA skiljde underklassen från överklassen, var alla saker jag tyckte porträtterades med en enkelhetens briljans och en lågmäldhet som på något sätt förstärkte både kärleken och hatet.

Lika galet som det då kanske verkar att låta storfyrverkeristen Baz Luhrmann filmatisera, lika uppåt väggarna är det att föreställa sig ett soundtrack bestående av klassisk jazz kombinerad med modern R&B och hiphop, producerat och packeterat av Jay-Z och Beyoncé.

MV5BMTkxNTk1ODcxNl5BMl5BanBnXkFtZTcwMDI1OTMzOQ@@._V1_SX214_Men det fungerar. Istället för, som så många tycker, en överdriven bakelse blir den nya versionen av The Great Gatsby för mig ett mångsidigt fyrverkeri som alldeles perfekt fångar det jag tyckte allra mest om med boken: en strålglansskimrande dekadens som har ett så ruttet innanmäte att det börjar lukta död och bitterhet redan under förtexterna.

Jag älskar böcker. Jag älskar musik. Jag älskar film. Och jag älskar när bok, film och musik får stråla samman och bilda sin alldeles egna entitet, när bildspråket får sin näring av berättelsen den berättar och när musiken bär fram historien lika mycket som orden.

Överdrivet? Ja, kanske. Men är inte det själva poängen? Jay Gatsbys överdrivna gester för att försöka få tillbaka sin ungdomskärlek är visserligen inte lika explosivt beskrivna i Fitzgeralds stillsamma berättelse som i Luhrmanns fyrverkeripjäs till film – men de är ändå desamma. Jag förstår kritiken mot filmen och jag förstår att så många ogillar den. Men för mig var den en fantastisk tolkning av en fantastisk bok. Bara väldigt annorlunda.

Read Full Post »

Hej avklarade sommarkursuppgifter, hej tågresa, hej lycka!

Hej då stress, hej då skola, hej då jobbiga uppgifter, hej då datorkrångel!

Hej ostörd lästid och många, långa timmar tillsammans med American Gods.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hej, sommar.

(Jag har tidsinställt en hel del inlägg. Men om jag inte svarar på kommentarer så är jag utanför civilisationens och mobiltäckningens gränser.)

Read Full Post »

Jag har läst till och från i American Gods i ungefär en månad. Framgången hittills: 240 sidor.

Det är inte det att jag tycker den är tråkig. Faktiskt är det alldeles tvärtom – den är så bra att jag aldrig någonsin vill att den ska slut. Den är så intrikat att jag inte vill läsa för mycket på en gång för då tror jag att jag kommer bli överväldigad.

Jag älskar att den väver ihop historia och fantasy med nutid på ett så trovärdigt sätt. Jag älskar idén att ett gäng gudar är strandsatta i USA och att de så väl smälter ihop med vår egen, galna verklighet. Jag älskar magin.

Och varje gång jag tar upp den måste vara en speciell gång. Det här är inte en bok jag kan läsa i busskön, mellan varven eller några minuter på kvällen. Jag har löjligt nog börjat göra det till en hel process med en avcheckningslista: många timmar framför mig, lugn och ro, tystnad och gärna en ensam stund på balkongen.

Det här, mina vänner, är mer än bara en bok. Det är en helt fantastisk bok.

0380973650

Men nog om den, för den här gången. Jag kommer säkert orda mer om den så småningom!

Vilken var den senaste helt fantastiska bok du läste?

Read Full Post »

Vad som hände i juni

I maj läste jag 18 böcker. Sedan kom juni och med det ett sommarlov om visserligen skulle innehålla sommarkurser men som ändå var oerhört efterlängtat. Jag lämnade Norrland för några veckor och begav mig till släkten i Småland, självklart med bokoptimismen klingandes i bakhuvudet och därmed också med en hel del böcker i bagaget.

Nu blev det såklart inte av att jag läste mer än några sidor men de tre senaste veckorna har gått åt i ett huj ändå. Det har varit släktbesök, vänmiddagar, midsommarfirande och en hejdundrande rolig Stockholmshelg som avslutade alltihop. Vi träffade gamla vänner, drack vin, tittade på ett onämnbart antal klänningar och skor – och såg The Great Gatsby på bio. Mer om den här på bloggen senare.

Fyra böcker blev lästa i juni, allihop under månadens första två veckor. Nu var det visserligen väldigt bra böcker jag läste så jag är ändå väldigt nöjd. Bara två har hunnit bli recenserade men resten kommer jag orda om så småningom! Det var väldigt olika storters böcker och med det har jag såklart, även i denna lilla skara, svårt att välja ut den bästa och jag tror helt enkelt att jag låter bli. De var alla bra, på sitt sätt.

Katedralen vid havet – Ildefonso Falcones
50 sätt att träffa den rätte – Lucy-Anne Holmes
Hatet – Maria Sveland
Samtal med djävulen – Inger Edelfeldt

4 lästa böcker, allt som allt.
1 historisk roman, 1 chicklitt, 1 facklitterär bok och 1 om inre demoner.

Vad läste du i juni?

Read Full Post »

Det var under första året på gymnasiet jag verkligen började utforska… min läsning. Fram tills dess hade jag läst ungdomsböcker så det bara skvätte om det, vuxenböcker i nästan lika stor mängd men kanske framförallt fantasy och äventyr. Pirater, andra världar, hästar, magi – det var min grej.

Men när jag var femton fick jag en lärare som tryckte helt andra sorters böcker i händerna på mig. Socialrealism, engelska deckare (ditintills var Maria Lang min enda deckarbekantskap, förutom Kitty), svåra böcker, lätta böcker, roliga böcker.

Och Marian Keyes. Det var nog mitt första riktiga möte med chicklitten och även om jag var himla förtjust i det då dröjde det inte många år innan jag tröttnade rätt så rejält – på stereotyper, kvinnobilder och kanske framförallt dåligt språk.

Så bytte jag av en till mig en bok för några månader sedan, det var Lucy-Ann 9789186675745_large_50-satt-att-traffa-den-ratte_pocketHolmes Femtio sätt att träffa den rätte och jag började läsa den med en skepticism som flödade ur öronen så pass att jag är förundrad över att den inte brände hål på boken. Jag vet inte om det var mina tröskellåga förväntningar som gjorde det men jag hade ändå ganska roligt i Sarah Sargeants sällskap. Kanske var det faktumet att hon startar en blogg, även om hennes inte riktigt är en bokblogg. Istället är det jakten på den rätte som avhandlas i bokens fiktiva bloggosfär och det är nog så roligt.

Jag gillar inte allt i den här boken, långt ifrån. Men jag gillar den betydligt mer än jag trodde jag skulle göra och framförallt gillar jag att inte allt är sockersött och när det inte är det blir det heller inte så där klyschigt och dåligt skrivet – tvärtom. Jag gillar att det hejvilt drivs med lite allt möjligt och jag gillar att det ändå är ganska opretensiöst.

Nu ställer jag frågan till er: Är den här boken verkligen så bra eller var det bara låga förväntningar? Finns det mer av den här sorten? Är alla Lucy-Anne Holmes böcker lika bra? Ska jag våga mig ut på chicklittens hala is igen eller är det bäst att lämna det därhän?

Read Full Post »

Older Posts »