Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2012

Årets sista läsning

image

Read Full Post »

Jullovsäventyr

Ibland behöver man en paus. Jag bestämde mig för att lämna datorn hemma när jag och min pojkvän åkte ut till obygden för en vecka sedan. Bloggen, facebook, twitter och bloggläsandet har varit i det närmaste obefintligt och faktiskt är det rätt skönt även om det var väldigt oplanerat. Egentligen skulle vi åkt hem för flera dagar sedan men vidder och åter vidder av snö är svåra att motstå – speciellt när de täcks av en strålande sol.

IMAG0463

IMAG0509

Jag har med andra ord haft ett fint jullov. Det har varit mycket snö och mycket sol och som en naturlig följd en hel del skoteråkning och grillning. Jag vill lova att det har varit trevligt.

Faktiskt har jag också läst en del. Jag trodde inte att jag hade det med tanke på att en hel dag ute med skotern gör en lite – ska vi säga småtrött – på kvällskvisten. Men faktiskt räknade jag ihop till tre böcker utlästa under veckan och en fjärde påbörjad. Dark Places, Graceling och Dark Matter har jag hunnit med och de var alla fantastiska läsupplevelser!

Kanske var Dark Matter den allra bästa men det kan också ha att göra med omständigheterna – det är en spökhistoria som utspelar sig på Arktis och jag läste den alldeles allena i en stuga ute på landet, snön var djup, vinden ven runt husknuten och mörkret lystes upp av en klotrund, lysande måne. Till saken hör också att vi tillbringade ungefär fem timmar av den dagen i skoterspåret och under minst två av dem var det skymning eller mörkt. Snön hängde så tung på granarna att till och med de största böjde sig, fullmånen lyste som ett spökligt ljus och jag bara väntade på att få se varulvsögon glimma till bland träden och trollen komma vrålandes på fjället. Mitt i alltihop tvärdog naturligtvis skotern och hjärtat hann verkligen hoppa upp i halsgropen för vi var flera mil hemifrån. Som tur var så startade den på en gång igen men hu vad rädda vi blev! Kanske skulle dra ner en aning på skräckkonsumtionen?

Vad har ni gjort?

Read Full Post »

199915Tales of the vampires är egentligen en fortsättning på Tales of the Slayers och är en slags spinoff till Buffy i serieform.

Men betydligt bättre än den vanliga spinoffen ofta är. Jag tror att det funkar att läsa den fristående också men jag kommer definitivt även läsa Tales of the Slayers för Tales of the vampires var alldeles underbart bra. Jag älskar omslaget, tecknat av Mike Mignola som gjort Hellboy, och jag älskar berättelserna och teckningarna som är inuti. Ofta alldeles fantastiskt fina och oftast alldeles underbart uppslukande.

Historierna kretsar kring en grupp unga Väktare som tränas genom att lyssna på en vampyr och hans livshistoria. Jag gillar ramberättelsen men ännu mer gillar jag de små historierna emellan som är skrivna och tecknade av olika konstnärer och författare och alltid har något eget särdrag. Dessutom gillar jag att Buffy, Xander, Angel och Dracula alla får göra gästinhopp – utan att ta över historien.

Det här var sista boken i min serieutmaning. En sammanfattning av vilka böcker som lästs i december kommer nog i början av nästa år (posta gärna era länkar här!) men jag kommer nog läsa grafiska romaner i fortsättningen också. Det var lite som att återkomma till något jag visste att jag gillade, men helt enkelt hade glömt bort på vägen.

Read Full Post »

Dagens film

MV5BMTc5MDY0MjkwNV5BMl5BanBnXkFtZTcwNTk2Njk3OA@@._V1._SY317_CR12,0,214,317_

This year, christmas will be OURS!

God Jul!

Read Full Post »

Det är dags. Nedräkningen inför 2013 är inledd och det är dags att sammanfatta 2012 som läsår. Att utse årets bästa bok är något som i vanlig ordning kommer få mig att slita mitt hår så vi börjar lite mer försiktigt med en sammanfattning av årets läsutmaningar.

Den största utmaningen under året var nog Projekt Kill Hyllvärmare som Ord och inga visor drog igång och som jag hakade på för ganska så precis ett år sedan. Projektet pågick ett år och jag läste nästan alla mina hyllvärmare – 20 stycken närmare bestämt.

Inför Bokmässan 2012 hoppade jag på den Nordiska  läsutmaningen som startades av Dantes bibliotek och togs över av Västmanländskan när den bloggen lades ner. Det blev 12 lästa böcker, från 7 nordiska länder.

Jag har också under flera år läst böcker ur Mytserien, under året blev det tre stycken.

Sist och också minst blev det till en Serieutmaning i bloggen under årets sista tre månader, kul att så många hoppade på den! Jag läste tre grafiska romaner och recensionen på den senaste, Tales of the vampires, kommer i dagarna.

Nästa år, då? Ja, alltså, det är ju så här att jag är nyfiken. Till förbannelse, skulle min bättre hälft säkert tillägga om han hade något att säga  till om i den här bloggen. Jag gillar att ibland läsa utanför mina ramar, vilket ofta blir följden av utmaningar.

Men jag ska plugga och jobba hela nästa år och den tid jag kommer ha över till nöjesläsning vill jag verkligen ha till just nöjesläsning. Jag kommer ha igång Mytserieutmaningen men inte ha något krav på hur många böcker jag ska läsa och that’s it helt enkelt. Seriealbum kommer jag nog fortsätta med ändå, någon rumänsk bok kommer nog slinka ner om jag åker till Bokmässan men det blir INGA FLER UTMANINGAR.

Däremot kommer det bli nöjesläsning. En hel del!

Gillar du läsutmaningar?

Read Full Post »

3 x Arn

Förra året lyssnade jag på Vägen till Jerusalem, första boken i serien om Arn. Nu har jag i rask takt lyssnat igenom resterande två böcker i serien och den fristående fjärde boken (till följd av många timmars busstid mellan Östersund och Umeå) och recenserar alla på en gång, som vanligt är det spoilervarning för tidigare böcker i serien.

Jag blev inte alls imponerad av Vägen till Jerusalem, varken av boken eller uppläsningen. Faktiskt tyckte jag alltihop mest var torrt och tråkigt. Men i andra boken, Tempelriddaren, är transportsträckan borta och det händer faktiskt lite saker – Arn avtjänar sitt syndens straff som tempelriddare i Jerusalem och Cecilia sitt i klostret Gudhem.

Just delen om Cecilia intresserar mig mest, både för att det äntligen finns lite variation i karaktärsporträtten och för att uppläsningen också är mycket mer variationsrik än i delen om Arn – huruvida de två sakerna hör ihop går ju bara att spekulera i.

Men Arn är fortfarande träigare och tristare än en skrivbordslåda – den här ständiga överlägsenheten, att han klarar av allt med bravur gör mig fantastiskt uttråkad. Den enda gång Arn får lite djup är under den passage i berättelsen som också berör mig mest – hästen Chamsins öde. Men mot slutet blir också delarna som utspelar sig i Jerusalem intressanta, mest för alla sidokaraktärer och intriger som förekommer.

I tredje boken, Riket vid vägens slut, är det dags att återvända till Sverige. Även den här boken är bättre än den första och historien gjorde mig faktiskt intresserad. Dessutom tycker jag bättre och bättre om Thomas Bolmes uppläsning ju mer jag lyssnar.

Den fjärde och sista boken är fristående, den heter Arvet efter Arn och är tyvärr inte lika bra som tvåan och trean. Här har Birger övertagit Arns hjältegloria och lyckas på ett nästan löjligt lätt vis vinna den ena segern efter den andra. Historien har tappat i både fart och innehåll och spretar dessutom vilt. Då och då är det spännande och ibland är det väldigt lätt att föreställa sig det dåtidens Sverige som målas upp. Då är det bra, tyvärr är det alltför sällan.

Jag är ändå glad att jag har läst (lyssnat på) de här böckerna. Ofta är de intressanta, ibland är de verkligt spännande och då och då är de också roliga. Men det kommer dröja mycket länge innan jag läser eller lyssnar på något av Jan Guillou igen för jag är infernaliskt, otroligt, monstruöst trött på de (manliga) superhjältar som är hans huvudpersoner och som ofta klarar av allt utan problem. Var är mänskligheten?

Read Full Post »

Jullovsläsningen!

Just nu har jag ett mycket efterlängtat jullov och jag tänker resolut lägga kursböckerna åt sidan till efter nyår och bara nöjesläsa. Efter noggrant övervägande har jag fått fram en finfin jullovshög som ser ut så här:

IMAG0443

Den vita frunFrida Skybäck
Dark Matter Michelle Paver
GracelingKristin Cashore
Dark Places – Gillian Flynn
Under tidenStefan Casta

Det här är, med undantag av Under tiden, böcker som jag velat läsa länge och verkligen längtat efter att få hugga läständerna i. Under tiden fick jag hem i ett fint julpaket av Opal (tack Opal!) men den lät så intressant att den fick vara med i högen.

IMAG0430

Kanske kommer högen också utökas med Kod 400 som är på väg hem till mig as we speak.

Vad läser du när du är ledig?

Read Full Post »

För att komma ikapp med recenserandet i bloggen blir det nu en dubbelrecension. Under hösten har jag, ovanligt nog, läst två faktaböcker i mindre format och jag tänkte skriva lite kort om båda.

Myternas historia är en del i Mytserie-projektet där mer eller mindre kända författare skriver om myter på sitt eget sätt. Det här är en slags introduktion till serien, en översikt mer än ett djuplodande verk. Det är en väldigt kort och väldigt liten bok och jag hade nog förväntat mig en tegelsten à la mitt finfina uppslagsverk om myter och sagor – originaltiteln A short history of myth säger betydligt mer.

Med de förväntningarna krossade började jag lite tveksamt läsa Myternas historia och det är en väldigt kort och väldigt elementär genomgång – den är dock inte mindre intressant för det. Åtminstone inte om du, som jag, tycker det här med myter är kul. Jag läste i boken då och då och även om jag kände till det mesta var det ändå kul att läsa.

Vad som är intressant är att Karen Armstrong inte delar upp myterna i länder utan i tid och hon sätter in dem även i ett verkligt historiskt perspektiv. Språket kanske är en smula torrt emellanåt, desto mer förvånad blev jag när det sista kapitlet visar sig vara en essäistisk – och ganska brinnande – framställning om myters och böckers betydelse idag. Det är bland det mest intressanta med hela boken.

Den andra faktaboken jag läst i höst hör faktiskt till vår kurslitteratur, jag hade inte tänkt göra det till en vana att recensera kurslitteraturen men Google- koden har det skrivits om lite här och var i bloggvärlden ändå och det är faktiskt inte all kurslitteratur jag läser från pärm till pärm en tråkig torsdagskväll.

Google-koden är väldigt lättläst. Den är också himla intressant, inte bara för att läsaren får en inblick i Google-världen och historien och den galna miljö arbetsplatsen verkar vara, utan kanske främst för att den belyser en hel del punkter som den vanlige Google-användaren (inklusive undertecknad) inte har tänkt på.

Som maktfrågan, exempelvis. Vem har makten, vad gör de med den och vem är det egentligen som styr? Vad betyder alla klick vi gör och hur lagras de? Många frågor, en del försöker Andreas Ekström svara på och en del lämnas till läsarens beaktande. Vi diskuterade boken en hel del i klassen och jag tror att de flesta gillade den. Lättläst, välskriven och intressant!

Read Full Post »

För ett tag sedan hittade jag en sådan där trevlig lista hos Monika, nu hittade jag den igen hos Enligt O och påmindes om att jag ville göra den.

Vad som är kul med den är att det inte är någon litteraturgubbe som har tagit fram den, utan 17 000 av Röda Rummets tittare (nu vet jag inte vilka som tittar på Röda Rummet men det är i alla fall en lista som tagits fram av många personer och det bäddar väl förhoppningsvis för någon form av blandning).

Hur som helst. Listan, som kommer från Projekt Runeberg, berör 1900- talets mest viktiga svenska böcker. Jag har fetstilat de jag har läst, kursiverat de jag vill läsa och stjärnmärkt mina absoluta favoriter.

1. Vilhelm Moberg – Utvandrarsviten (har läst delar men aldrig hela trots att jag äger den. Måste åtgärdas.)
2. Harry Martinson – Aniara*
3. Frans G Bengtsson – Röde Orm
4. Astrid Lindgren – Pippi Långstrump
5. Per Anders Fogelström – Stad-sviten
6. Selma Lagerlöf – Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige
7. Selma Lagerlöf – Kejsaren av Portugallien
8. Hjalmar Söderberg – Den allvarsamma leken*
9. Selma LagerlöfJerusalem
10. Eyvind Johnson – Hans nådes tid
11. Vilhelm Moberg – Din stund på jorden
12. Göran Tunström – Juloratoriet
13. Astrid Lindgren – Bröderna Lejonhjärta*
14. Eyvind Johnson – Strändernas svall
15. Harry Martinson – Nässlorna blomma
16. Hjalmar Söderberg – Doktor Glas
17. Anders Jacobsson, Sören Olsson – Berts dagbok
18. Harry Martinson – Vägen till Klockrike
19. Astrid Lindgren – Emil i Lönneberga
20. Vilhelm MobergRid i Natt
21. Kerstin EkmanHändelser vid vatten
22. Moa Martinson – Mor gifter sig
23. Birger Sjöberg – Kvartetten som sprängdess
24. Birgitta Onsell – Efter tusen år av tystnad
25. Vibeke Olsson – Molnfri bombnatt*
26. Axel Munthe – Boken om San Michele
27. Marianne Fredriksson – Den som vandrar om natten
28. Pär LagerkvistDvärgen
29. Anna-Maria Roos – Sörgården
30. Ulf Lundell – Jack
31. Bo Giertz- Stengrunden
32. Sara Lidman – Jernbane-eposet
33. Jan Fridegård – Lars Hård
34. Pär Lagerkvist – Barabbas
35. Selma LagerlöfLöwensköldska ringen
36. Stig Claesson – Vem älskar Yngve Frej?
37. Astrid Lindgren – Samuel August i Svedstorp och Hanna i Hult
38. Jerzy Einhorn – Utvald att leva
39. Gunnar EkelöfSamlade dikter
40. Lars Ahlin – Natt i marknadstältet
41. Pär Lagerkvist – Gäst hos verkligheten
42. Lars Ahlin – Din livsfrukt
43. Kerstin Ekman – Hunden
44. Eyvind Johnson – Krilontrilogin
45. Karin Boye – Kallocain
46. Sven Delblanc – Samuels bok
47. Marianne Fredriksson – Simon och ekarna
48. Jan Fridegård – Trägudars land
49. Sven Edvin Salje – Lovängsserien
50. Eyvind Johnson – Romanen om Olof
51. Sara Lidman – Lifsens rot
52. Astrid Lindgren – Mio min Mio*
53. Nils Ferlin – Får jag lämna några blommor
54. Torgny Lindgren – Hummelhonung
55. Kerstin Ekman – Rövarna i Skuleskogen
56. Henning Mankell – Comédia infantil
57. Vilhelm Moberg – Soldat med brutet gevär
58. Majgull Axelsson – Aprilhäxan
59. Sten Selander – Det levande landskapet i Sverige
60. Carin Burman – Den tionde Sånggudinnan
61. Stig Dagerman – Tysk höst
62. Sven Delblanc – Livets ax
63. Rolf Edberg – Spillran av ett moln
64. Ivar Lo-Johansson – Bara en mor
65. Marianne Fredriksson – Enligt Maria Magdalena
66. Ivar Lo-Johansson – Pubertet
67. Jan Guillou – Ondskan
68. Hjalmar Gullberg – Dikter
69. Selma Lagerlöf – Herr Arnes penningar
70. Sara Lidman – Hjortronlandet
71. Elin Wägner – Väckarklocka
72. Astrid Lindgren – Ronja Rövardotter
73. Torgny Lindgren – Ormens väg på hälleberget
74. Ivar Lo-Johansson – Godnatt jord
75. Marianne Fredriksson – Paradisets barn
76. Ulf Lundell – Saknaden
77. Birgitta Trotzig – Dykungens dotter
78. Fritiof Nilsson Piraten – Bokhandlaren som slutade bada
79. Agneta Pleijel – Vindspejare (Har läst halva En vinter i Stockholm)
80. Evert Taube – Ultra Marin (Poesi och sånger måste väl räknas)
81. Herbert Tingsten – Mitt liv
82. Tomas Tranströmer – Dikter
83. Vilhelm Moberg – Raskens
84. Jonas Waern – Katanga
85. August Strindberg – Ett drömspel
85. Astrid Lindgren – Barnen i Bullerbyn
87. Dan AnderssonSvarta ballader
88. P O Enquist – Musikanternas uttåg
89. Maja Ekelöf – Rapport från en skurhink
90. Peter Englund – Brev från nollpunkten
91. Maria Gripe – Agnes Cecilia – en sällsam historia*
92. Willy Kyrklund – Solange
93. Peter Nilson – Rymdväktaren
94. Gunnar Arnborg – Mulens maker
95. Gustaf Hellström – Snörmakare Lekholm får en idé
96. Tove Jansson – Det osynliga barnet
97. Eino Hanski – De långa åren
98. Moa MartinsonKvinnor och äppelträd
99. Fritiof Nilsson Piraten – Bock i örtagård
100. Verner von Heidenstam – Nya dikter

Jag har läst 34 av böckerna, men jag hade också läst en del annat av författarna som är med. 7 vill jag läsa.

Vilka vill du läsa på listan?

Read Full Post »

Amatka – Karin Tidbeck

9186843540

Karin Tidbeck har använt den svarta färgpenseln när hon målat Amatka. Mörkret är dystopiskt och tungt och hänger över läsaren från den första sidan.

Livet i Amatka är rigoröst indelat: vakna, äta, arbeta, sova, göra gott för kollektivet, inte ställa frågor och inte glömma att märka sina ägodelar. Märkningen är så omgiven av rädsla att den till och med känns påtaglig för mig som läsare – om du inte märker dina saker så försvinner de i intet. Blir kladd.

Till Amatka kommer Brilars Vanja Essre Två, hon är inspektör och ska undersöka hälsovanorna i Amatka. Men frågorna om vad invånarna använder för tvål byts snart ut mot större sådana: vad har egentligen hänt i Amatka? Varför vill ingen tala om den stora branden i rekreationshallen?

Att Amatka är en ganska kort roman märks inte. Karin Tidbeck behöver inte använda många ord för att göra bilden av ett slitet, grått samhälle alldeles kristallklar och Amatka tycks innehålla så mycket mer än vad som egentligen står i texten. Det finns en krypande, otäck stämning från första början som bara blir starkare och starkare – någonting är fel och det kommer bli mycket värre.

Känslan av den nalkande undergången är bland det mest fascinerande med Amatka, men också beskrivningen av samhället där kollektivets bästa alltid måste gå före individens, där orden styr verkligheten och där makten får en Storebror-karaktär utan att egentligen visa sitt ansikte.

Det här är en bok som inte har lämnat mig efter att jag har läst ut den – och ju mer jag funderar på den, desto mer genialisk verkar den. Det här är en av de bästa dystopiska sciencefiction- romaner jag läst på länge – jag rekommenderar den verkligen.

Andra som läst: Swedish Zombie, Ett hem utan böcker, Bokstävlarna.

Read Full Post »

Older Posts »