Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2012

Första boken i min serieutmaning var Ja till Liv! Liv Strömquists ABC som har hyllats lite överallt i bokvärlden och bloggvärlden – risken för alldeles för höga förväntningar innan läsning var därmed stor.

Jag hade höga förväntningar och till stor del blev de ändå infriade. Vissa serier tycker jag rinner iväg över flera sidor utan att säga särskilt mycket – eller säger det för tydligt. Dessutom fick jag faktiskt läsa under ganska lång tid för att det inte skulle bli för mycket. Liv Strömquist vill nämligen säga väldigt mycket med väldigt stora bokstäver och även om jag tycker det mesta är väldigt bra så behöver jag ta in det i lite olika doser. Annars blir det på tok för mastigt och alldeles för mycket på en gång.

Med det sagt så tyckte jag ändå oerhört mycket om den här boken. Liv Strömquist slår huvudet på spiken med de flesta argument och vad som gör det så briljant är att hon lyckas vara fantastiskt rolig samtidigt. När Ja till Liv! är som bäst kännetecknas den av en slående humor och en underbar ironi över samhället med ett budskap som är lika sorgligt som sant.

Och budskapet, det förs fram inte bara med tecknandet utan också med argument som till större delen görs så självklara och uppenbara att de gamla värderingarna tycks ännu mer unkna och trista – som i Heterohetsaren som är en av mina favoriter och ett skrämmande bra exempel på vilka det egentligen är som ”tvingar på” sina barn sina egna värderingar.

Jag blir ofta väldigt arg under läsningens gång – inte för att jag inte håller med utan just för att jag gör det. Och så skrattar jag mellan varven. Och hur lång tid det nu än tog att läsa den här boken och även om jag tycker att linjen Strömquist balanserar på ibland blir lite tunn så är jag ändå övervägande positiv till serietumaningens första bok. Liv Strömquist säger många bra saker på många bra sätt.

Andra som läst: Boktokig, Tystnad, Fiktiviteter, Enligt O, Ord och inga visor, Lyran.

Alldeles snart kommer jag berätta vad de andra deltagarna i serieutmaningen läst – häng på!

Annonser

Read Full Post »

There was something irritatingly self-centered about the cat, Coraline decided. As if it were, in its opinion, the only thing in any world or place that could possibly be of any importance.

Från Neil Gaimans Coraline. Spot-on-beskrivning av de flesta katter, eller vad säger ni?

Read Full Post »

De odöda

Lagom till höstrusket på riktigt dragit in sina skyar över det avlånga landet ger Semic ut novellsamlingen De odöda, en blandning av gamla och nya skräcknoveller. Klassiska verk av Selma Lagerlöf, Edgar Allan Poe och H.P. Lovecraft blandas med nyare material av Caroline L Jensen, John Ajvide Lindqvist, Amanda Hellberg, Anders Fager, Andreas Roman, Åke Edwardson och Johan Theorin.

Vad kan passa bättre en regnig kväll i oktober? Inte mycket, I tell you. Jag har läst till och från i De odöda i ungefär en månad och det är helt perfekt då- och då-skräckläsning eftersom novellerna är lika olika som de är många. De äldre novellerna hade jag redan läst men de är fint utvalda – ändå står sig de nyare väl mot klassikerna.

Jag gillar faktiskt allihop, de är alla ruskiga och småkrypande otäcka. Sju års olycka av Caroline L Jensen är dessutom riktigt, riktigt vidrig – i ordets bästa skräckbemärkelse. Jag kan säga att jag faktiskt var lite rädd över att se mig i spegeln efteråt och det är ett gott betyg. Den och Alla sorters monster av Andreas Roman var de som skrämde mig mest, den senare för att den så väl visar på att det dolda i skräcken ofta är så mycket mer skrämmande än det uttalade – och för att den illustrerar såväl mänskliga monster som mytiska.

Rent stilistiskt tycker jag att Åke Edwardsons Fönstret är bland de absolut vassaste. Den är krypande, suggestiv och väldigt otäck på ett oerhört subtilt sätt. Jag skulle kunna fortsätta och berätta om alla novellerna – faktum är att alla är bra och de flesta är riktigt skrämmande.

Semic, 2012.

Read Full Post »

Alldeles lagom till helgens läsning (Tack Wahlström & Widstrand!) fick jag hem Anders Fagers nya, Jag såg henne idag i receptionen. En läskväll senare var den utläst. Femtonde november kommer recensionen, men redan på måndag blir det skräckrecension här på bloggen – det är dags att skriva om novellsamlingen De odöda. Jag kan dock redan nu avslöja att jag gillade. Mycket.

Annars har min helgläsning bestått av fantastiska The Seance, hittills väldigt spännande Soulless av Gail Carriger och intressanta Myternas historia av Karen Armstrong – vid sidan av en hög kurslitteratur, vill säga. I frånvaro av Halloweenfirande, som kommer ta plats nästa helg, har det alltså blivit en hel del läsning för min del.

Vad har ni gjort?

Read Full Post »

Månfågel är den första bok jag läser av Ingelin Angerborn men det kommer inte bli den sista.

Månfågel handlar om 14- åriga Vendela som känner sig ensam och övergiven, hennes bästa vän har flyttat till London och det är sommarlov. Vendela skriver i desperation ett brev om sin ensamhet och gömmer det bland stenarna vid åkanten, men mystiskt nog får hon svar på sitt brev.

Det här är en bok som blir finare och finare ju längre sidorna går. Den är spännande, mystisk och lite övernaturlig men den handlar också om svåra saker som förlust och saknad och mitt hjärta värker för Vendela. Månfågel riktar sig mot åldern 9-13 men kan säkert passa ungdomar även något år äldre. Jag tyckte Månfågel var en fantastiskt fin liten bok och jag kommer definitivt läsa fler Angerborn.

Andra som läst: Barnboksprat, Bokomaten, Lingonhjärta, Lyran.

Read Full Post »

…utan det årliga skräckinlägget? Nu pratas det visserligen skräck i tid och otid här i bloggen ändå och visserligen försöker jag just nu hålla mig ifrån alla böcker och skriva hemtenta istället men nu struntar vi i det för skräckläsningshelgen är här! Läs, skräms och njut!

Själv funderar jag, som varje år vid den här tiden, att läsa om min samlade Edgar Allan Poe för det är verkligen skräcklitteratur när den är som allra bäst. Mörk, mystisk, gotisk och ofta hårresande. Poe är kungen, helt enkelt.

Om Poe är kungen kanske Stephen King är arvtagaren? Det här året läste jag novellsamlingen Full Dark, No Stars som var bland det allra bästa jag läst av King – och dessutom var novellen 1922 bland det allra vidrigaste jag någonsin läst.

Igår läste jag ut John Harwoods The Seance som var helt perfekt höstruskläsning och som har den oemotståndliga undertiteln A Victorian Mystery. Ett förfallet herresäte på den engelska landsbygden med en historia av spöken och försvinnanden – ja, den är lika bra som den låter. Dessutom är den oerhört tjusig.

Till sist måste jag nämna två av årets bästa svenska debutanter – gravt olika böcker visserligen men båda fantastiskt bra och skräckliga så det förslår. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist är en lågmäld, kuslig och suggestiv berättelse om det synska tvillingparet Mary och Anne, Skalpelldansen av Jenny Milewski är blodig thriller när den är som allra bäst – knivskarp humor och stänkande splatter korsat med skrämmande funderingar om ondska och galenskap.

För fler skräcktips, kolla in förra och förrförra årets Halloweeninlägg. Eller varför inte besöka Calliope som har tipsat skräck hela veckan!

Vad läser du i helgen?

Bilder härifrån.

Read Full Post »

image

Förutom den helt fantastiska berättelsen så älskar jag verkligen de utsmyckade initialerna och de små, subtila teckningarna.

image

What’s not to love, liksom?

Read Full Post »

Older Posts »