Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2012

Månadens utmaningsland i den nordiska läsutmaningen är Danmark och jag gav mig på en deckare som jag hört ska vara bra – trots att det är en deckare. Som bekant gillar jag deckare som inte följer mall 1A (låt säga, genom att ha en alkoholiserad gubbkommisarie i huvudrollen) och Judaskyssen av Anna Grue skulle vara en lite annorlunda deckare.

Är den det, då? Ja, till viss del. Det är en behaglig avsaknad av den typiska kommissarien i huvudrollen, istället får en helt vanlig amatördetektiv inta rollen. Dan Sommerdahl jobbar egentligen med reklam men har benämnts som ”Den skallige detektiven” i tidningarna efter att ha sprungit över och löst ett fall tillsammans med sin bäste vän, kriminalaren Flemming Torp.

Att ha en mer eller mindre vanlig person i huvudrollen och en kriminalare i en biroll – nästan som en outsider som försöker ta över Sommerdahls fall – är ett smart drag då jag tror det finns fler läsare med mig som är trötta på kommisarieklichén inom deckarvärlden. Dan Sommerdahl är i sina stunder sympatisk men då och då irriterar han ändå livet ur mig när han gör verkligt dumma saker och löser otrohetsproblem genom att flytta till en ort där ”utbudet” inte är så stort. Jeez.

Med det inte sagt att  det inte finns klichéer i historien. Fallet Sommerdahl blir tillfrågad om att lösa har en sol-och-vårare i huvudrollen, en ung man som lurar äldre kvinnor med pengar. Det är visserligen inte så ofta jag stöter på det i deckarvärlden men hej fördomar när det berättas om förhållandet mellan äldre kvinnor och yngre män. Jag vet att det är ett tabubelagt ämne men det är så mycket av fokus som läggs på att verkligen beskriva hur gamla och rynkiga kvinnorna är och hur snygg Jakob Heurlin – solochvåraren – är att det till slut börjar störa mig.

Även om boken är rejält spännande så måste jag ibland ändå lägga ifrån mig den – mest av ren trötthet och alla gånger när boven själv får vara berättarröst. Det är svårt att lyckas med att ge en brottsling en trovärdig berättarröst och i min mening lyckas inte Grue särskilt bra. Risken är alltid överhängande att man gör brottslingen så opersonlig att man som läsare tappar intresset för honom – i ett försök att göra honom så ond och frånstötande som möjligt tappar han alla mänskliga egenskaper och blir som en robot istället. Ointressant, helt enkelt.  Det är precis vad som händer med Grues skurk, vid bokens slut har jag för längesedan slutat bry mig om honom. Att teckna en ond karaktär är svårt och det är sällan de blir trovärdiga i deckare. Varför inte låta bli och lägga fokus på att utreda historien?

Spännande – ja. Nyskapande – ja, till viss del. Men alldeles för många hinder i vägen som stör läsningen för att jag ska fortsätta bry mig om Dan Sommerdahl och hans anhang.

Andra som läst: En bok om dagen, Marias Bokliv, Boktoka.

För fler böcker av danska författare, kika som vanligt in hos Dantes bibliotek i dagarna.

Annonser

Read Full Post »

Snart på väg!

Vid den här tiden imorgon sitter jag förhoppningsvis på Arlanda och väntar på flyget till London, där vi sedan byter flyg mot New York. Jag är lagom stressad för att inte komma upp i tid imorgon, 05.40 går vårt tåg. Herregud. 10.00 ska vi vara framme i Stockholm och förhoppningsvis sover vi hela vägen.

Jag har med mig två böcker men tänkte komma hem med betydligt fler än så! Får jag tag i en dator i den stora staden kommer försöka blogga men jag har också tidsinställt en del inlägg och recensioner som kommer komma upp i veckan. Godkänner/svarar jag inte på kommentarer så har jag helt enkelt inte fått fatt i en dator!

Den åttonde mars är jag hemma igen, om inte förr hörs vi då (från den ganska nervösa och flyggrädda bloggerskan som tidigare inte flugit mer än tre timmar i sträck och nu ska ge sig på en åttatimmarsflight…)

Read Full Post »

Så var vi då där igen. Det ska resas (New York!), och vad är det första man börjar fundera på? Ur en boknörds synvinkel är det självklart böcker (vad annars?) Jag har två långa flygresor över Atlanten framför mig och urvalet får därför tänkas igenom.

Slutsatsen blir några ljudböcker på mp3-spelaren och två ganska små och behändiga pocketar – två hyllvärmare till och med. Den ena är Marian Keys Tankar från sängkanten och den andra är det Det sista kungadömet av Bernard Cornwell. En krönikesamling och en historisk roman känns lättsmält och bra! Optimalt hade ju varit att läsa något New York- relaterat, typ Sex and the City eller Breakfast at Tiffany’s. Eller Paul Austers New York– trilogi. Men jag är mer av den filosofin att det är roligare att i sådana fall köpa sagda böcker i staden (och sedan kanske läsa på hemresan!)

Med endast två böcker i väskan löper man ju självklart risken att sidorna ska ta slut men för det första har vi ganska mycket på schemat och för det andra så hade jag tänkt inhandla minst fem böcker i New York.

Så det ordnar sig nog ändå.

Hur tänker ni när ni packar böcker – vikt och storlek eller resmålsrelaterat innehåll?

Read Full Post »

Jag har inte läst många zombieböcker. Men de jag har läst – och de filmer jag sett – har alltid visats ur människornas perspektiv. Zombierna är fienden. Levande döda, själlösa, utan tankar, färdiga att mejas ner utan barmhärtighet.

Så får jag Isaac Marions Varma kroppar i min hand och jag finner att de föreställningar jag har haft om zombieböcker verkligen ställs på ändå. Just att man i böcker och filmer alltid har matats med att zombierna är fienden gör det så mycket svårare att greppa att det är zombierna som står på andra sidan. De är huvudpersonerna. De tänker, och känner, och berättar – visserligen tänker de på en lägre nivå än människorna och pratar gör de inte särskilt mycket men helt plötsligt får man ställa sig frågan om de verkligen är själlösa. R är zombien som inte kommer ihåg sitt namn, men som till skillnad från de andra zombierna ändå kan uttala mer än en stavelse i följd och som försöker minnas hur det var att vara människa.

Städerna vi strövar genom är lika ruttna som vi. Jag vet inte vad som hänt. Sjukdom? Krig? Eller beror allt på oss? De Döda som kom i de Levandes ställe?

När zombierna äter en människas hjärna får de uppleva minnesbilder från den människans liv, och hela R:s existens förändras när han äter hjärnan från Perry och får ovanligt klara minnesbilder, framförallt av Perrys flickvän Julie. Romeo och Julia- vibbar, ja, men också mycket mer än så.

Det är märkligt, just märkligt är känslan jag inte kan släppa under läsningens första femtio sidor – men det är också mycket skickligt att ändå göra det trovärdigt. Det är otroligt skickligt att skriva en text som man som läsare inte riktigt vet om man är fascinerad av eller äcklas över, och det är mycket skickligt att göra zombierna så zombielika och frånstötande och ändå så vanliga. De har vardagliga problem som vanliga människor, bara något förvridna och förändrade mot våra problem.

Efter att ha läst och lagt ifrån mig Varma kroppar upprepande gånger under de första femtio sidorna kan jag helt plötsligt inte släppa den. Hur motbjudande den än är emellanåt fascineras jag ändå av Marions teorier, hur han går till problemets kärna i ett typ av dystopi som av min erfarenhet mest brukar betyda splatter, dålig humor och känslolösa monster.

Vad är egentligen ett monster? Vad gör ett monster till ett monster? Som diskuterats hos Bokstävlarna för inte så länge sedan är det inte alltid svart på vitt och Marion går verkligen på djupet i frågan – i en bok som både är spännande, intressant och kanske framförallt väldigt annorlunda.

Mix förlag, 2012.

Boktokig, Swedish Zombie och Bokstävlarna har också läst.

Köp den här eller här.

Read Full Post »

Som nämnts tidigare i bloggen har jag ett grandiost köpstopp – närmare bestämt ett helt år och det sträcker sig fram till 25 oktober ungefär, vilket också betyder att jag inte har köpt en bok på precis fem månader.

Jag tycker det kräver sin belöning. Man kan ju faktiskt inte åka till New York och inte handla böcker, köpstopp eller ej, eller hur? Om tre dagar lyfter vi förhoppningsvis mot USA – jag för att dra med min kärlek i otaliga boklådor och han för att dra med mig på hockey (om vi lyckas klura ut all säkerhetsinformation och förstanamn hit och mellannamn dit på alla ansökningar och det är det jag har jag gjort under de senaste dagarnas bloggfrånvaro). Hursomhelst tycker jag att ett köpstoppsundantag är på sin plats!

Det är faktiskt en ganska speciell vecka vi är borta. Min kärlek fyller trettio, jag fyller tjugofem för andra året i rad och vi firar dessutom årsdag – på en och samma vecka. Och eftersom man bara fyller tjugofem en andra gång en gång i livet (hängde ni med?) så tycker jag absolut att man måste få köpa in en bok eller två. Eller kanske fem. Om man lovar att hålla köpstoppet resten av året.

Det är väl logiskt?

Så nu vill jag ha tips från er boknördar som varit i staden: Vad får man inte missa? Sevärdheter, mat och framförallt boklådor!

Read Full Post »

Kvällsliga bokreatips

Jag är mitt i ett årslångt köpstopp men jag tänker faktiskt inte låta det hindra mig från att delta i veckans Tematrio hos Lyran. Se men inte röra, right? Frestelsen är faktiskt inte sådär jättestor eftersom jag hittade tre böcker att tipsa om där jag äger två av dem och ska köpa den tredje på engelska när köpstoppet är slut. Here it goes:

1. Den fantastiska och obehagliga Styggelsen av Amanda Hellberg hittar du inbunden för endast 75 riksdaler här. Amanda Hellberg är aktuell med Tistelblomman som är tredje boken i serien om Maja Grå men har du inte läst så tycker jag absolut du ska börja med Styggelsen. En annorlunda skräckbok som verkligen skrämde mig.

2. Igår recenserade jag Phillip Pullmans bidrag till Mytserien, en omarbetning av Kristusmyten som fått namnet Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren. I korta drag är det en mycket välskriven och mycket tankeväckande bok som ändå går ganska fort att läsa. Jag skriver mer om den här och här hittar du den, även den inbunden för 75 kronor.

3. Jag avslutar med en bok som jag faktiskt inte läst men som jag ändå är ganska säker på är bra, Stephen King har aldrig svikit mig hittills och du hittar hans novellsamling Strax efter solnedgången för 59 kronor (inbunden) här. Det är ju Kingen vi talar om här, så läs och njut!

Vad har du för bra bokreatips?

Read Full Post »

För något år sedan blev jag intresserad av att läsa alla böckerna som skrivits i Mytserien, ett projekt där författare skriver om myter till sina egna historier. Den första boken jag läste var Margaret Atwoods Penelopiaden, den andra är Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren av Phillip Pullman.

Myter har alltid fascinerat mig, jag har ett stort antal sagoböcker och böcker om mytologi i hyllan och jag gillar projektet att skriva om kända myter. Penelopiaden är en fantastisk bok där Atwood verkligen ger läsaren en spark i magen.

Den godhjärtade Jesus… går lite mer försiktigt fram. Precis som Atwood har Pullman en ganska kritisk underton men den är betydligt mer subtil – Pullmans språk är också mer återhållsamt och till synes väldigt enkelt skrivet. Pullman följer Nya testamentets texter om Jesus nästan ordagrant, skillnaden är att Jesus har en tvillingbror som heter Kristus och som ända sedan födseln har varit den svagare och fått stå i skymundan till förmån för Jesus.

När Jesus börjar göra mirakel får Kristus uppdraget av en främling att dokumentera Jesus liv och gärningar – och att skarva när så behövs för att eftervärlden ska få något att tro på. Enligt främlingen är Jesus historien men Kristus är sanningen, och på så vis blir mirakel inskrivna i Bibeln som egentligen var vanliga händelser.

Kritiken kanske är subtil men den finns där och det ger läsaren mycket att fundera på. Pullman ställer också många frågor som kanske egentligen inte går att svara på, om vad som egentligen är sanning och historia, vad som är tro och hur långt man kan gå för den.

Jag tycker verkligen om Pullmans bok och att han lämnar så mycket till läsaren att fundera över. Samtidigt är det särskilt inte stor skillnad mot Bibeln rent textmässigt och det är en ganska vindlande väg mellan kopiering och intressant samhällskritik Pullman vandrar. Det är mycket skickligt att låna så mycket text och ändå göra den till sin egen med väldigt små förändringar.

Fiktiviteter och Snowflake har också läst.

(PS. Den finns på Bokrean! Förhandsboka den här eller här.)

Read Full Post »

Older Posts »