Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2012

Igår läste jag Amanda Hellbergs Tistelblomman i ett svep och idag är det Karin Fossums Jag kan se i mörkret som förmodligen kommer ligga utläst på sängbordet frampå småtimmarna – om jag klara av att svälja så mycket ondska i ett lässvep vill säga. Nej, Fossums bok är väl inte skräck i ordets egentliga mening men sällan har jag läst en så obehaglig inledning som Jag kan se i mörkret har. Jag sitter och skruvar på mig av rent och skärt obehag i soffan och jag får verkligen känslan av att det här kan inte gå på annat sätt än rakt ner i mörkret.

PS. Försök säga rubriken tio gånger på raken. DS.

Read Full Post »

Månadens utmaningsland i den nordiska läsutmaningen är Färöarna och sagotokig som jag är hade jag egentligen tänkt läsa Färingasagan för det är precis sådant jag älskar. Nu fick jag inte tag på den i tid och därför läste jag Livets sommar av Oddvør Johansen. Kanske blir det Färingasaga i bloggen längre fram i vår – Bokmässan är ju inte förrän i september.

Livets sommar, då. Det är en berättelse om en familj på Färöarna under 1950-talet och kanske framförallt en uppväxtskildring där läsaren får följa Nora genom livet, lekar och tankar. Genom Noras ögon får läsaren lära känna ganska många karaktärer i den lilla byn och framförallt den bästa vännen Flovin som blir skydd av samhället när modern flyr från fadern. Det är ett konservativt samhälle och i mångt och mycket verkar det som att vi får läsa om en tid som ligger mycket längre bakåt än 50-talet.

Egentligen är inte Livets sommar min typ av bok. Jag gillar inte biografier, memoarer eller BOATs – kort sagt gillar jag fantastisk och fiktion mycket mer än verklighetsgrundat berättande i böcker.

Men under den ganska korta stund det tar att läsa Livets sommar fängslar den mig stundtals ändå, framförallt för att Johansen är duktig på att beskriva det färöiska landskapet och ibland får till fina metaforer som faktiskt lyfter berättelsen – till exempel som när lilla Nora får följa med ner i gruvan och hon beskriver det som dödsriket.

Utöver det fick jag egentligen aldrig något riktigt grepp om berättelsen och den är för kort för att verkligen sjunka in hos mig. Stundtals är den verkligt fin men den lämnade inte några större spår hos mig och ibland skummade jag nästan igenom den.

För fler färöiska böcker, titta som vanligt in hos Dantes bibliotek i dagarna. Livets sommar har även Monika och Therese läst.

Read Full Post »

Oläst och efterlängtat

Denna veckan i Tematrion vill Lyran ha svar på vilka tre författare vi inte har läst men som vi tror att vi skulle gilla. Jag har betydligt fler än tre på lager, men här är ett urval:

1. Kate Morton har surrat omkring i bokbloggsvärlden en del den senaste tiden. Jag har inte läst en enda bok av henne men jag är otroligt pepp på att göra det. Jag stod och höll i The Forgotten garden i Uppsala English Bookshop-montern på förra årets bokmässa men valet föll på Lionel Shrivers Double Fault istället (jag ville ju ha den signerad!) Det blir nog ett (till) inköpsförslag till biblioteket snart för inte en enda Kate Morton har de på engelska!

2. En annan författare som jag läst mycket om i bloggvärlden och som verkligen fått det att klia i bokköpsfingarna är Nicole Krauss. Jag vill läsa Kärlekens historia men kanske framförallt Det stora huset, speciellt efter Ord och inga visors fina recension i veckan.

3. Jag har länge trott att jag och Helen Fitzgerald kommer att komma utmärkt överens. Ändå har det inte blivit någon läsning. Kanske blir (ännu) ett inköpsförslag till biblioteket? Den här kanske?

Read Full Post »

Min dag

Bihåleinflammation, heter det tydligen. Jag vill hellre kalla det ”förkylningen från helvetet”.

Read Full Post »

Ikväll…

…ska jag dricka vin med mina vänner. Imorgon ska jag läsa Karin Fossums Jag kan se i mörkret som damp ner i brevlådan igår. Bara titeln gör mig lite skraj, faktiskt.

Vad gör ni?

Read Full Post »

Jag älskar att älska böcker. Jag blir så där fånigt lycklig när jag hittar en bok jag verkligen, verkligen älskar och jag kan gå och le som en tok i flera dagar efter att jag har läst ut den.

Den senaste tiden har det varit lite si och så med det. Mina recensioner har verkligen gått upp och ner och det har varit nästan lika mycket böcker jag gillat som jag inte gillat. Ganska ovanligt, för jag brukar veta exakt vilka böcker jag gillar och inte gillar och därför brukar många av mina recensioner drypa av den bokkärlek som oftast hittas i valfri bokblogg nära dig.

Men jag vet ungefär vad det beror på. Jag har läst flera böcker som jag lånat av andra för evigheter sedan och på grund av hyllvärmarinventeringen insett att tja, det är nog tid att läsa och lämna tillbaka nu. Det visade sig i flera fall finnas en anledning till att de legat där och halvmöglat, jag brukar som sagt ha på känn om jag kommer gilla en bok eller inte och ingen av de här böckerna har egentligen lockat mig så särskilt mycket. En annan anledning är hyllvärmarna själva. Se föregående orsak. Jag kanske borde sluta läsa ut böcker jag redan efter ett par kapitel märker att jag inte gillar?

Jag har också utmanat mig själv i och med den nordiska läsutmaningen och hittills har det inte gett någon fantastisk utdelning. Jag gillade novemberboken men inte decemberboken och januariboken kommer även den få en ljummen recension. Jag kommer ändå fortsätta med utmaningen men jag kommer också sluta att försöka hitta alltför mycket böcker utanför min trygghetszon för hey, det finns ju ändå en anledning till att jag har en trygghetszon, eller hur? Många försök utanför den och allt det har lärt mig är att alla mina bokälsklingar finns där. Tyvärr har jag köpstopp i åtta månader till och alla böcker kan ju inte biblioteket köpa in men i ganska stor mån kommer jag sluta försöka vidga mina läsvyer. Det räcker nu.

Alltså: mörker, dystopier, vampyrer och annat skräckrelaterat och mystiskt: here I come.

(Inspired by Lingonhjärta)

Brukar du läsa ut böcker som inte fastnar efter några kapitel?

Read Full Post »

Andas samma rytm som du handlar om Sam och Eva som har varit bästisar sen de var små. Nu går de på gymnasiet och mycket har hänt, mycket har förändrats. Eva är inte den person hon brukade vara och en dag är hon försvunnen.

Då och då är det här en fantastiskt fin ungdomsbok, den lyser till och beskriver exakt hur svårt det kan vara när man är i tonåren och ställs mot en omvärld av fördomar och förväntningar. Sam slåss mot vad klasskompisarna tycker om Eva, vad hans föräldrar tror om honom själv och mot hans egna känslor för Eva.

Ibland tycker jag däremot att den inte är riktigt tydlig. Berättelsen hoppar i tid och även i form, dåtiden berättas i tredje person och nutiden berättas i första person. När jag väl fick grepp om det flöt berättelsen på fint men det finns inga kapiteluppdelningar i hela boken och även om den är kort hade kapitel varit en bra avskiljare.

Jag tycker också att skuldfrågan och vad som egentligen hänt Eva inte tas upp tillräckligt. Det är svårt att gå in på utan att avslöja handlingen men på något sätt känns det som att Annelis Johansson lämnar alltför många trådar vind för våg. Med viss tvekan och en del undran över frågor som jag inte får svar på tycker jag ändå det är en helt okej bok.

Opal, 2011

Read Full Post »

Older Posts »