Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2011

Så var det då dags för den svåraste listan på hela året. Jag kan omöjligen säga vilken bok som var bäst 2011. Men jag kan presentera en hel hög med böcker! Här kommer de, utan inbördes ordning, 2011 års allra bästa läsupplevelser. Klicka på titlarna för att läsa mer om vad jag tyckte om dem.

2011 blev året då jag plöjde alla Sarah Waters jag inte läst tidigare och av dem var Tipping the Velvet den allra bästa. Den är dessutom en av årets bästa böcker för mig – en brinnande saga om kärlek och hat i 1800-talets London. Även The Crimson Petal and the White utspelar sig i London, ett smutsigt viktorianskt London som nästan går att ta på genom boksidorna. Från Londons slum får läsaren följa den unga prostituerade Sugar och får av Fabers berättarkonst känslan att man nästan går där själv.

Bland ungdomsböckerna var Antiloper den som gjorde allra störst intryck på mig och som har stannat kvar i minnet allra längst. En finkänslig och sorglig bok av Ester Roxberg som berättar om Astrid och Ellen, Ellen försvinner mer och mer in i sig själv och Astrid vet inte hur hon ska greppa det. Skriven i du-form och så vackert berättad att den går rakt in i hjärtat.

Om vi fortsätter botanisera i ungdomsböckerna så var årets bästa YA-böcker de tre böckerna om Hungerspelen av Suzanne Collins. Grymma och hemska men också väldigt svåra att släppa och med mycket intressant samhällskritik lagrat i bakgrunden.

Årets viktigaste böcker var för mig Katarina Wennstams Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. De har några år på nacken men är ändå skrämmande aktuella på flera sätt.

Jag fick Molnfri bombnatt av Vixxtoria och det var nog den bästa bokpresent jag fått i år. När jag minns boken får jag fortfarande en liten knut i magen för den var så ärlig och rättfram och så trovärdig i all sin hemskhet. Den berättar om andra sidan av ett världskrig, om tyska, fjortonåriga Hedwig Hannelore Maurer som blir kär i SS-mannen Wilhelm Schurbiegel och går med i Hitlerjugend som inte propagerar med judehat utan med blod, kärlek och frihet. Det är också en berättelse om en sjuttio år gammal Hedwig som kommit till Sverige och hör nazister ropa ”Sieg Heil” utanför sitt fönster.

Årets bästa fantasy var helt klart den vackra och mystiska Förbundsbryterskan av Anders Björkelid och i skräckgenren var årets höjdpunkter Amanda Hellbergs Styggelsen – en grym berättelse om den klärvoajanta flickan Singa som på 1940-talet blir utnyttjad av två människor som är ondskan personifierade – och The Passage som tillsammans med Stephen Kings Salem’s Lot var årets bästa vampyrbok. Två väldigt olika typer av böcker men fantastiskt bra på sina olika sätt. Salem’s Lot och Styggelsen var årets mest blodisande läsupplevelser. Årets bästa zombiebok var helt klart Världskrig Z!

Sist och slutligen bekantade jag mig (tillsammans med halva övriga bokbloggsvärlden under främste mörkerboktipsaren Helenas styre) med två författare jag absolut kommer läsa mer böcker av: Elizabeth Hands Generation Loss och Gillian Flynns Sharp Objects hörde även de till 2011 års främsta läsupplevelser.

Med det vill jag önska alla läsare, bloggare, boknördar, vänner och alla andra ett riktigt Gott nytt år och ett fantastiskt läsår 2012!

Annonser

Read Full Post »

Året är snart slut och jag tjuvstartar med en lista på årets lästa böcker. 121 stycken blev det i år, åtta mer än förra året. För att läsa hela listan med länkar till recensioner, klicka här! Det finns recensioner på alla utom de två sista – för att inte dränka bloggen i recensioner får de vackert vänta på att bli recenserade till nästa år. Kolla för övrigt in hit imorgon, då blir det ett inlägg om de bästa böckerna 2011.

Årets läsning bjöd på väldigt mycket nya utmaningar, jag läste tyskspråkig litteratur (på svenska) inför Bokmässan 2011 och hittade många nya författare jag nog inte sprungit över annars. Jag har även hunnit börja med en utmaning inför 2012 års Bokmässa, Nordisk litteratur. Det blir nästa års läsutmaning och jag ska förutom det även försöka läsa mer böcker ur Mytserien. Jag tänkte också läsa mer böcker på engelska, det blev ovanligt få i år. Å andra sidan blev det ovanligt många böcker av svenska författare.

I övrigt var bland det roligaste som hände i bokåret att jag var Bloggambassadör för Bokmässan. Det var hur kul som helst och vi hann med en bloggträff i Göteborg i februari, en otroligt rolig Pressnatta och många olika intressanta seminarium.

Bokmässan var helt klart årets höjdpunkt och extra roligt var så klart att träffa alla bokbloggare!

Åter till den faktiska läsningen. I siffror har läsåret sett ut ungefär så här:

72 böcker av kvinnliga författare och 50 av manliga författare
29 ungdomsböcker och 4 ljudböcker
16 böcker lästa på engelska och 50 böcker lästa av svenska författare
En poesisamling och nio noveller.
4 böcker lästa av 3 olika Nobelpristagare
Uppfyllda litterära nyårslöften: Ingen bok läst ur Mytserien men 17 tyskspråkiga böcker lästa och jag har börjat på att läsa hyllvärmare. Godkänt!
Årets mest lästa författare – Cornelia Funke (5 böcker)
Bäst kommer i ett eget inlägg och sämst var Midnatt av Dean Koontz.

Hur har ditt läsår sett ut?

Read Full Post »

Läst i december

Årets sista månad! Egentligen är den ju inte slut men jag har precis börjat på Strändernas svall och jag tror inte jag kommer läsa ut den innan året är slut. Senare under dagen kommer en lista på årets alla lästa böcker och imorgon blir det en sammanfattning på årets bästa läsupplevelser, häng med!

December blev en väldigt bra månad om man ser till läsningen, tjugo böcker hanns det med. Eller arton egentligen, två som jag skrev med var noveller men eftersom de inte ingick i en samling fick de ändå vara med på listan. Som synes i sammanfattningen nedan blev det åtminstone en ganska bra blandning av böcker den här månaden.

Jag har inte hunnit recensera alla, men de flesta. Klicka på titlarna för att se vad jag tyckte om dem.

Halvblod – Sofie Trinh Johansson
Konsten att tala med en änkling – Jonathan Tropper
Glasbruket – Arnaldur Indriðason
Världskrig Z – Max Brooks
Harry Potter and the Philisopher’s Stone – JK Rowling (omläsning)
Affinity – Sarah Waters
Vägen till Jerusalem (bok 1 i Arn-serien) – Jan Guillou
I fullmånens sken – Mary Downing Hahn
Pappa Långben – Jean Webster
Hungerspelen – Suzanne Collins
Fatta eld – Suzanne Collins
Revolt – Suzanne Collins
Midnatt – Dean Koontz
Harry Potter and the Chamber of Secrets – JK Rowling (omläsning)
Unga kvinnor – Louisa May Alcott
Bengångarna – Johan Theorin
The Vampyre, The Werewolf and other gothic tales of horror – John Polidori mfl.
Frid på jorden – Selma Lagerlöf
Bag of Bones – Stephen King
Hur svårt kan de va? – Knutsson och Magnusson

Tjugo lästa böcker
Åtta ungdomsböcker (förutsatt att man räknar Hungerspelen som ungdomsböcker vilket jag egentligen inte vill)
Fem böcker lästa på engelska
En tegelsten
Sex skräckböcker och En spökhistoria.
En ljudbok och tre noveller (eller egentligen nio noveller, en samling plus två)

Bäst var Hungerspelen och bubblare till titeln var Bag of Bones och Världskrig Z.

Sämst var helt klart Midnatt av Dean Koontz. Riktigt bottennapp.

Read Full Post »

Erlendur är kriminalare vid polisen i Reykjavik, skönt befriad från de genretypiska alkoholvanorna men i övrigt en ganska tidstypisk deckarhuvudroll, äldre man med hjärtproblem och en jobbig skilsmässa bakom sig. Jag kan nästan se slängkappan.

Glasbruket är den första bok jag läser av Indridason och det är också den första av honom som översattes till svenska. Jag vet inte om efterföljande böcker har större kvalitéer men Glasbruket var för mig ingenting annat än ännu en deckare i raden och dessutom en ganska tråkig sådan.

Som många deckare gör börjar också denna med ett mord, en äldre man har blivit ihjälslagen i sin lägenhet och mördaren har lämnat ett kryptiskt meddelande efter sig. Erlendur börjar nysta i mannens liv och hittar mycket som hittills varit begravt under ytan.

Själva historien är faktiskt inte så pjåkig. Jag gillar upplägget och jag gillar mysteriet, men språket är eländigt tråkigt och skrivet på ett sätt jag avskyr: ett evigt rabblande av händelser i korta meningar utan någon poetik överhuvudtaget, utan någon följsamhet i språket och utan någonting som får historien att börja leva. Vissa stunder är det nästan som ett protokoll och för att vara en deckare med en någorlunda spännande historia som bakgrund tog det mig en evighet att läsa boken.

Jag läste Glasbruket i den nordiska läsutmaningen. Titta in hos Dantes bibliotek i dagarna för fler bloggar som läst böcker av isländska författare.

Andra som också läst: Bara Böcker, Hyllan, Du är vad du läser.

Read Full Post »

En gotik-och skräckfantast av rang kan nog inte låta bli att älska en sådan liten pärla som The Vampyre, The Werewolf and other gothic tales of horror, för på bara 120 sidor lyckas författarna trycka in en hel drös med blodiga mord, ruttna fängelsehålor och flera fall av sinnessjukdom.

Det är inte utan att man blir helt överförtjust. Det är sju stycken noveller och den är allra första är John Polidoris The Vampyre, en historia som skrevs 1819 vid en semesterresa tillsammans med Lord Byron, Percy Bysshe Shelley, Mary Shelley och Claire Clairmont. Berättelsen kom sig av att Lord Byron föreslog att var och en av dem skulle skriva en spökhistoria, Mary Shelley skrev Frankenstein, John Polidori skrev The Vampyre och tja, resten är ju historia.

Det märks att Lord Rutvhen – vampyren i historien – blev en förebild för senare vampyrromaner, han är som urtypen för den mystiske, aristokratiske vampyren med slängkappa. En rolig detalj i sammanhanget är att Polidori baserade Lord Rutvhen på Lord Byron och sedan blev avskedad från posten som Lord Byrons läkare.

Jag läste boken främst för The Vampyre, men de andra historierna är inte bara utfyllnad utan är väldigt läsvärda – i alla fall om man är förtjust i gotikens romantik och morbida bildspråk. Det är inget som är speciellt nyskapande eller överraskande inom genren men man får det man förväntat sig och om man vill ha några timmars underhållande läsning i nattmörkret är det helt perfekt.

Köp den här eller här.

Read Full Post »

En mörk julkväll sitter familjen samlad vid bordet, när något grått och förtorkat kommer in genom dörren. De kan se att varelsen har fötter, men de kan inte se vem eller vad det är. Förutom systern.

Frid på jorden är en ganska kort berättelse men inte mindre kraftfull för det. Den innehåller mycket av det som gör Selma Lagerlöfs författarskap så otroligt bra – stämningen och språket inte minst. Det är vackert men samtidigt hemskt och ångestfyllt.

Jag tycker väldigt mycket om den.

Read Full Post »

När jag läst Johan Theorins tidigare böcker (Skumtimmen, Blodläge, Nattfåk och Sankta Psyko) har jag i nästan varje recension efterfrågat ett skräckmoment som får ta mycket större plats eftersom det helt klart verkar vara det område som Theorin är bäst på, vilket allra mest märks i Nattfåk – hans hittills också bästa bok.

I Bengångarna får jag precis vad jag frågar efter och jag är helnöjd. Kan man annat än älska en novell som börjar med meningen:

Karl Bergström kom med hacka, såg och spade i en lång svart tygvästa under armen till Asta Nilssons grav på Göteborgs östra kyrkogård strax före nio på fredagskvällen.

Redan där vet man, man vara vet att någonting kommer komma upp ur den där graven och det är hejdlöst spännande från första sidan. Bengångarna är ett underbart exempel på kravlös och underhållande skräckläsning och det är en sådan novell som gör sig bäst i sällskap med tända ljus och ensamhet – gärna på natten. Theorin använder sig visserligen av ganska typiska element för att skapa en skrämmande stämning och det är inte det mest originella jag läst men det är absolut underhållande – och framförallt i början också alldeles tillräckligt stämningsfullt. Jag hoppas på mer skräck av Theorin!

Read Full Post »

Older Posts »