Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2011

Nåja, helt ärligt så låg det mest en avi på hallmattan, själva paketet hämtade jag ut på Ica och roade än en gång postutlämningsmannen – jag hämtar många bokpaket på ett ganska litet Ica – genom att klappa i händerna när jag såg etiketten ”Mörkersdottir” på paketet.

”Julafton för dig?”

”Yes box!”

Den som väntar på något gott väntar alltså aldrig för länge. Jag har velat läsa Sofie Trinh Johanssons Halvblod ett bra tag och mycket riktigt var det den som gömde sig i paketet – tillsammans med flera andra godsaker. Stort tack till Mörkersdottir förlag!

Read Full Post »

”Vem där?”

”- Tom Sawyer, den svarta hämnaren från spanska sjön, säg edra namn!

– Huck Finn, den blodiga handen och Joe Harper, havets fasa.”

Tom Sawyers äventyr var en av mina absoluta favoritböcker när jag var liten, jag vet faktiskt inte hur många gånger jag läst den. Säkert femton.

Idag för 176 år sedan föddes Mark Twain, då Samuel Langhorne Clemens, som både Google och Boktokig påminner mig om idag. Scenen som visas på Googles framsida där Tom ska måla staket är hur rolig som helst. Tom Sawyer är spännande, rolig och speglar verkligen sin samtid och den tål att läsas om och om igen. Tom Sawyer finns som e-bok men verkar inte finnas att köpa som vanlig bok på svenska. Jag tycker absolut det är dags för en nyutgivning!

Read Full Post »

Stalins kossor berättar om Anna, som har en estnisk mamma och en finsk pappa och som inte verkar höra hemma någonstans. I Finland är estniskor rysshoror och i Estland är hon finsk. Anna har bulimi och i mycket styr maten och ätandet hennes liv.

I omgångar får vi också träffa Katariina, Annas estniska mamma som träffade en finsk man, och Sofia som är Annas mormor och levde i Estland under Stalinregimen och dåvarande Sovjetunionens ockupation av Estland. Tre kvinnor, tre helt olika generationer men ändå har de så mycket gemensamt.

Stalins kossor beskrivs som en feministisk roman men den är också mycket mer än så. Den är kanske framförallt en berättelse om ett inre i uppror och en svårighet att känna tillhörighet till ett land och till ett språk. Det påminner mig mycket om seminariet ”Språket som Heimat” på årets Bokmässa med bland andra Herta Müller där de pratade om att man kan ha svårt att känna tillhörighet till något land och något språk när man är född med en fot i ett land och en fot i ett annat – och att språket kan fungera som ett hemland lika mycket som en nation kan. Hemma får inte Anna prata estniska och hennes mamma förtränger till och med att Anna faktiskt kan estniska och pratar språket över huvudet på henne när hon inte egentligen får höra.

Jag blev mycket tagen av Stalins kossor, den berörde mig på ett djupare plan än Utrensning (som är den enda Oksanen- bok jag läst förutom Stalins kossor) och det beror nog både på att jag tycker den är bättre och för att den berör mig på ett väldigt personligt plan.

Liksom Utrensning är Stalins kossor en väldigt stark bok, men också annorlunda. Främst fokus i berättelsen har Anna och hennes inre demoner, men väl inflätat är också berättelsen om Katariina som kommer till Finland med sin man och om Sofia som får leva i ett ockuperat land. De har mycket mer gemensamt än man skulle kunna tro från en första anblick.

Till sist måste jag påpeka en sak som jag tycker är ganska intressant. Jag brukar ofta diskutera omslag, en boks omslag betyder ofta mycket både för intrycket av boken och om jag blir sugen på att läsa den. Omslagen till den häftade utgåvan och pocketutgåvan är verkligen dramatiskt olika. Så här ser de ut:

På sätt och vis är det ganska talande för boken, för framförallt mot slutet blir Anna en oerhört kluven person som slits mellan sitt tvång – sin ätstörning – och andra saker i livet som kärlek, mellan den person hon är inåt och den person hon är utåt. Ingen får veta, ingen får märka.

Köp den här eller här.

Den här boken läste jag för den Nordiska läsutmaningen, i november läste vi alltså en bok av en finsk författare och i december blir det en isländsk. För att hitta de andra som läst böcker av finska författare, titta in hos Dantes bibliotek i dagarna som kommer.

Read Full Post »

Häromdagen ville Sarah att jag skulle knåpa ihop en fem eller tio i topp-lista med mina favoriter inom vampyrgenren. Sagt och gjort. Nu blev det varken fem eller tio men siffran sju tycker jag mycket om så här kommer de – sju vampyrböcker du inte får missa!

1. Salem’s Lot. En av de allra bästa vampyrböckerna som finns – det är bokstavligt talat hårresande skräck och framförallt är det Stephen King när han är som allra, allra bäst. Amerikansk småstad och plågad manlig protagonist som återvänder till sagda småstad för att skriva en bok och göra upp med de inre demoner som förföljt honom sen han var liten. Lägg till ett övergivet, gotiskt hus på en kulle och vampyrer som knackar på fönstren om nätterna så har du en historia som definitivt kommer hålla dig vaken länge.

2. En av de bästa vampyrserierna tycker jag är The Vampire Chronicles av Anne Rice. I första boken, Interview with the vampire, berättar vampyren Louis om hur han blev vampyr, hans liv, öden och äventyr och framförallt hur han mötte vampyren Lestat och vampyrbarnet Claudia. Det är en berörande och tankeväckande berättelse, det är däremot inte renodlad skräck i den bemärkelsen som Salem’s Lot är.

I andra boken, The Vampire Lestat, får Lestat berätta sin egen historia och det är en mer våldsam sådan men inte mindre intressant.

Även tredje boken, The Queen of the Damned, tycker jag är mycket bra och kanske framförallt för att jag är en sådan sucker för tvillingmyter. I boken kastas vi bakåt i tiden och får följa tvillingarna Mekare och Maharet och vampyrer i antiken. Samtidigt fortsätter Lestats livshistoria och i sin jakt på vampyrernas ursprung råkar han väcka urmodern Akasha.

Följande böcker i serien är inte lika bra, men vill du kolla in hela listan hittar du den här.

3. Jag har pratat en del omThe Vampire Tapestry i bloggen tidigare men jag kan inte säga det nog många gånger, det är en underbar liten pärla till ovanlig vampyrbok. Läsaren får följa professor Edward Weyland som är den enda vampyren i världen – såvitt han vet. Han flyttar runt för att inte avslöja sin identitet och vissa perioder sover han. I fem texter, nästan som noveller, berättar Weyland om sitt liv och de personer han möter – vissa fastnar mer än andra. Det här är ingen skräckbok men den är djupt psykologisk och väldigt intressant.

4. Dracula. Ja, man måste läsa den. Inte för att det är den bästa vampyrbok jag läst – dock väldigt läsvärd – men för att den är så klassisk och för att det finns så mycket i den som går igen (haha) i senare vampyrböcker – bland annat i just Salem’s Lot.

5. The Passage är en ganska ny bekantskap men åh vad bra den är! Den utspelar sig till största delen ungefär hundra år framåt  i tiden, vampyrerna har tagit över världen och de överlevande människorna bor i samhällen skapade efter den nya tiden eller som vandrare. The Passage är ingen nagelbitarspännande-roman men den har ett sug och ett driv som gjorde att jag läste ut den 700-sidiga tegelstenen på en helg.

6. Om man letar efter ungdomsböcker tycker jag man ska läsa De som går igen av Marcus Sedgwick. Det är en vampyrbok av den gamla skolan, vampyrerna är själlösa monster och bjuder på riktigt härlig skräckläsning. Jag hade gärna sett att boken var hundra sidor längre men jag älskade den medan den pågick!

7. Sist och slutligen blir det min andra vampyrkärlek i livet – den heter I fullmånens sken och är skriven av Mary Downing Hahn. (min första vampyrkärlek var Farbror Lafsen i Eva Ibbotsons Spökena från Carra men nu är ju det ärligt talat ingen riktig vampyrbok så vi skippar den). I fullmånens sken är en mycket bra ungdomsbok om sextonåriga Cyna som hälsar på sin far och styvmor i deras värdshus i norra Maine. Ensamheten i Maine bryts dock en dag när en mystisk gäst börjar visa ett stort intresse för Cyna. Lång, mörk – och vampyr. Jag och Sofia ska båda läsa om den här boken snart, rapport kommer komma i bloggen!

Read Full Post »

Ljus i mörkret

Read Full Post »

Vintern är här!

Idag ser ut att bli den första riktiga snö-dagen – i morse låg faktiskt snön på marken och det gillar jag, speciellt när det är första advent och allt. Jag gick ut en promenad idag på morgonen och det verkade som att hela Östersund bestämt sig för att övervintra, det var inte en själ ute.

Jag älskar ljudet av knarrande snö. Idag tänder jag ljus och kurar ihop mig i soffan med Jonathan Tropper (eller ja, med en av hans böcker då. Konsten att tala med en änkling). Vad gör ni?

Read Full Post »

Jag brukar ju vara den som inte ger nyårslöften och i år bevisades det varför. Jag hade nämligen totalt glömt bort att jag faktiskt hade tre nyårslöften – eller jag kallade dem nyårsmål men same shit, liksom – för i år. I årets förmodligen första Tematrio lovade jag dyrt och heligt (nåja) att läsa olästa böcker i hyllan, att läsa Mytserien och att läsa tyskspråkig litteratur. Den senaste lyckades jag ganska bra med, den andra gick väl åt pipsvängen till men den första har jag åtminstone börjat med. Eller, jag har ju faktiskt inte läst några hyllvärmare än men jag har hoppat på Ord och inga visor-Jessicas projekt Kill hyllvärmare och i december ska det blir slag i saken också.

Idag pratar Fiktiviteter om Mytserien, hon har nyligen läst den underbara Penelopiaden av Margaret Atwood och det är ungefär så långt jag kommit med Mytserien också. Nu tänkte jag dock sammanföra löfte 1 och löfte 2 och läsa Phillip Pullmans Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren som ingår i Mytserien och som jag har oläst i bokhyllan sen ett år tillbaka. Två flugor i en smäll, kan man säga.

Sedan tänkte jag fortsätta läsa både mytserie och hyllvärmare, det blir nog en upprepning av förra årets nyårsmål (om det nu blir några överhuvudtaget).

Har du läst några böcker i mytserien? Vilka får man inte missa?

Read Full Post »

Older Posts »