Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2010

Söndagsenkät supreme!

Bokbabbel skänker idag del ett av en egenhändigt översatt enkät till alla söndagsuttråkade bokbloggare. Jag hoppar såklart på. Nästa del kommer om en vecka.

1. Favoritbok i barndomen?
Hemligheten på perrong 13 av Eva Ibbotson (se inlägg nedan…)
2. Vad läser du just nu?
At the mountains of madness – H. P. Lovecraft, Liljecronas hem – Selma Lagerlöf, The Monk – Matthew Gregory Lewis och The Book of Illusions – Paul Auster. Som det märks har jag lite svårt att hålla mig till en bok…
3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Sharp objects – Gillian Flynn, Bitterfittan – Maria Sveland, The Anatomy of ghosts – Andrew Taylor, Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen och Själens osaliga längtan – Audrey Niffenegger
4. Dålig bokvana?
Jag köper och lånar alldeles för mycket böcker som jag sen tar jättelång tid på mig att läsa ut. En inte helt ovanlig åkomma bland bokmalar, kan jag tänka mig.
5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
The Book of Illusions, Liljecronas hem, Krigets gudar av Conn Iggulden, Trollkarlen från övärlden av Ursula Le Guin samt Nattfjäril och Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn.
6. Har du en läsplatta?
Nej.
7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Se ovan…  Jag börjar oftast med en bok och är den så fängslande att jag inte kan lägga den ifrån mig brukar jag hålla mig till den. Men annars brukar jag ha tre-fyra-fem böcker ”igång” samtidigt.
8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Inte direkt mina läsvanor, men jag har fått mycket, mycker mer tips av andra bloggare och hittat mycket mer böcker än jag gjorde innan.
9. Sämsta boken du läst i år?
Den förlorade symbolen – Dan Brown. Helt klart.
10. Bästa boken du läst i år?
Det är så svårt för jag har läst många kanonböcker i år, men kanske att Vi måste prata om Kevin varit den bästa. Åtminstone är det en av dem jag har haft svårast att glömma.
11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Egentligen sällan, men å andra sidan har jag fått en mycket större bekvämlighetszon sen jag började blogga, och jag läser böcker av mycket mer spridda genrer än innan.
12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Skräck, engelska 1800- talsromaner, viktoriania, mörka och dystra romaner och tips från ”säkra källor”…
13. Kan du läsa på bussen?
Om det är en rak väg, men inte alltför länge. Jag blir alldeles för lätt åksjuk.
14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
I soffan eller min fåtölj.
15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Jag lånar ut nästan alla mina böcker men har hårda regler om att inte bryta ryggar eller vika hundöron. Ingen dricker kaffe över mina böcker! Jag tänker ofta skriva upp vem som lånar men sen glömmer jag bort det.
16. Viker du hundöron i dina böcker?
Aldrig någonsin i inbundna, men det händer att jag gör det i pocketböcker.
17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Väldigt sällan. Samma som ovan, aldrig i inbundna men ibland i pocket. Ganska ofta stryker jag bara under meningar jag tycker om.
18. I studierelaterade böcker då?
I mina studieböcker som är pocket och häftade antecknar jag och viker hundöron för glatta livet! Aldrig i böcker jag lånat, kanske jag ska tillägga.
19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Engelska. Jag tycker det engelska språket är finare än det svenska och bara ett fåtal svenska författare lyckas göra det lika vackert som det engelska.
20. Vad får dig att älska en bok?
Språket med stort S. Jag tycker också om när det är en riktigt bra historia, och karaktärer som man kan ta till sitt hjärta.
21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Om jag själv älskar den, eller om det är en sådan bok jag tycker att ”alla borde läsa”. Eller om det är en bok som jag känner att en vän skulle tycka om för att det passar hans/hennes boksmak. Då får den ju inte missas!
22. Favoritgenre?
Skräck, engelska 1800- talsromaner, fantasy. Typ.
23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Svår fråga, jag läser dem ju inte för att jag inte har lust, men det skulle vara faktaböcker då (även om jag plöjer någon sådan då och då också.)
24. Favoritbiografi?
Jag läser sällan biografier men jag tyckte väldigt mycket om J. R. R. Tolkien – A biography av Humphrey Carpenter.
25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Nej.

Annonser

Read Full Post »

Som fjärde och sista delen i Kejsaren borde Krigets gudar vara ganska spännande. Julius Caesar har nu lagt hela Gallien och delar av Britannien under sig, men samarbetet med Pompejus och Crassus faller sönder och Pompejus utropar sig till diktator av Rom för att få ordning på den anarki som råder i staden. Samtidigt kallar han hem Caesar och beordrar honom att komma ensam, men Caesar tar istället upp kampen om Roms tron genom att dra med sig hela sin armé. Det bryter ut inbördeskrig och Pompejus flyr till Grekland med Caesar i hälarna.

Spännande, ja det är den. Men den är på något sätt inte lika spännande som sina föregångare, och det är mycket mer tydligt här hur fritt författaren har tolkat om historien. Conn Igggulden lägger mycket mer värderingar hos sina huvudpersoner än tidigare och använder i stort sett hela första delen till att undergräva förhållandet mellan Caesar och Brutus och framförallt för att få Brutus att verka som en väldigt försmådd och småsint person. Relationerna mellan Caesar, Brutus och Servilia blir så ingående och personliga att de tappar väldigt mycket i trovärdighet, det kanske hade varit tvärtom om det varit en helt fiktiv roman men den är ändå verklighetsgrundad. Både Brutus och Servilias motiv känns ibland tveksamma och jag är inte helt säker på hur författaren har tänkt.

Men som helhet är det ändå en bra bok som aldrig blir tillräckligt tråkig för att tappa tempot, eller tillräckligt irriterande även om språket fortfarande stör mig ganska ofta. Conn Iggulden är ingen ordkonstnär och det behöver man förvisso inte vara för att skriva en bra historia, men något mindre adjektivsjuka hade hjälpt. Som sista boken i en serie och som ett avslutande omdöme är jag väldigt nöjd, historien springer oftast inte in på alltför vilda stigar och det är väldigt lätt att färdas till det gamla Rom i ordens och de gamla romarnas sällskap. Berättelsen och karaktärerna är engagerande så det räcker och blir över.

Som en ren fotnot är jag lite förvånad över att Iggulden inte kunde låta bli att peta in den mer kända repliken ”Även du, Brutus”, som skrevs av  Shakespeare till pjäsen Julius Caesar, istället för att hålla sig till den som Caesar egentligen sägs ha sagt: ”Även du, mitt barn.” Jag tycker faktiskt att den senare är mer rörande.

Läs också: Ben Hur av Lew Wallace (eller ännu hellre, se den fantastiska filmen med Charlton Heston), I, Claudius av Robert Graves, Anthony and Cleopatra och Julius Caesar av Shakespare och Antonius och Kleopatra av Colleen McCullogh.

Read Full Post »

Idag läser jag..

..en lite mindre och en lite större.

(Och antingen tycker Selma att mina böcker är himla intressanta eller så vill hon att jag helt enkelt ska haka på trenden med det här med matchande bokbilder. I vilket fall tog jag fem bilder, alla med katt ivägen i olika vinklar…)

Read Full Post »

En del böcker läser man och glömmer. En del böcker läser man och finner det omöjligt att glömma. En del böcker stannar hos en långt efter att man läst ut dem, och vidare finns det de böcker som alltid kommer finnas med en i livet och som man faktiskt aldrig kommer att glömma.

För mig hände många av de böckerna när jag i början av mina år som törstande bokmal. Det var de böckerna som öppnade dörrar till nya världar, som tillät mig att färdas fritt på fantasins stigar och långt bortom min egen gråa och trista vardag. Det var där jag fann tjusningen med att läsa, det vackra i en saga och det fina i en berättelse som ibland är så skör att den kan röra en till tårar.

De första av de böcker som jag minns på ett sådant vis var Den oändliga historien och Momo eller kampen om tiden av Michael Ende. Jag tror inte man kan läsa Momo och sedan glömma den, jag har faktiskt bara läst den just den enda gången men jag minns in i detalj hur vacker den var, hur hemsk och vacker och underbart fantasifull. Men ändå sa den på något vis så mycket om verkligheten, på ett sätt som kanske en bok som faktiskt handlar om verkligheten inte skulle ha gjort.

Den tredje boken var Hemligheten på perrong 13 av Eva Ibbotson.

Hemligheten på perrong 13 var det mest fantastiska jag dittills upplevt i mitt nioåriga liv. Jag minns mycket väl första gången jag lärde känna berättelsen och hur den fängslade och tjusade mig, hur jag insöp vartenda ord och satt som trollbunden inför dess magi. Jag var visserligen redan då en frekvent liten biblioteksbesökare men första gången berättelsen fick liv framför mina ögon och öron var när min lärare hade den som högläsning i tredje klass, och aldrig hade jag väl hört något liknande.

Jag slukade fort som attan Eva Ibbotsons övriga böcker med en ren frenesi. Spökena från Carra. Häxtävlingen. Den stora spökräddningen. Ingen vanlig häxa. Masken och prinsessan med potatisnäsan och andra historier om monster. Åh, vad jag älskade och avgudade hennes historier och framförallt hennes underbara, fantastiska, oförglömliga karaktärer. Fén Gurkintrud, den lilla häxan Dufs, spöket Fabian som  så gärna vill vara skrämmande, vikingen Krok Digerbuk som aldrig fick komma till Valhall, fröken Spinks som jagade sitt livs kärlek över en klippkant och måste gå och dränka sig en gång i kvarten för att vara ett lyckligt spöke och den elaka och hemska Adolfa Batters. I spökena från Carra bekantade jag mig också med min allra första vampyr, en karaktär jag älskade som tioåring och som jag sedan aldrig  har kunnat glömma: den rullstolsbundne Farbror Lafsen som har gått över till löständer och bara kan hugga lite lekfullt efter intet ont anade pigor, fast han mest rullar omkring och tänker på bättre dagar med den dreglande helveteshunden Cyril i knäet. Och jag älskade dem inte bara då, jag älskar dem ännu och jag kan fortfarande plocka fram böckerna och läsa om dem, för mitt höga nöjes skull.

För visst är det något så speciellt och nästan obeskrivbart med böcker som gömmer en hel värld bakom sina boksidor? Med författare som lyckas få sina läsare så trollbundna att de glömmer både tid och rum?

Eva Ibbotson var en sådan författare, och hon dog den 20 oktober i år, 85 år gammal. Jag säger här ett så innerligt tack jag kan till hennes underbara böcker, hennes karaktärer som för mig idag är lika levande som de var när jag för första gången läste om dem, hennes vackra ord och hennes berättelseskatt som säkert kommer leva vidare långt, långt efter oss också.

Read Full Post »

I helgen kommer det säkert firas Halloween på en hel del ställen, Halloween firas i USA den 31 oktober – precis som den irländska ursprungshögtiden Samhain vilken från början var kelternas firande av övergången från sommar till höst och demonerna och spökena i sammanhanget kommer från att just i övergångstider är de lite mer frekventa än andra tider på året. Det svenska Alla helgons dag infaller i år däremot den 5 november och i vårat sällskap firar vi då istället, tur för mig eftersom jag tänker tillbringa helgen som kommer på jobbet.

Nåväl. Vad vore en skräcklysten bokbloggare om hon inte rekommenderade lite lagom spökiga böcker så här till Halloween? Karin på En bokcirkel för alla har också tipsat idag och idén fick jag av henne.

Eva Ibbotson var en författare jag älskade när jag gick på mellanstadiet och för de lite yngre har hon skrivit underbara spökberättelser. Den allra bästa är Hemligheten på perrong 13 som handlar om invånarna på Ön och speciellt den unge prinsen Raymond som blir bortrövad till Landet Ovan och som inte kan räddas förrän portalen öppnas om nio år igen. Även Spökena från Carra, Häxtävlingen och Den stora spökräddningen hör till mina favoriter och passar jättebra i mörka hösttider. Även Neil Gaiman har skrivit många bra ungdomsböcker, bland andra Kyrkogårdsboken.

För lite äldre ungdomar finns skräckisen En natt på Daemon Hall av Andrew Nance som är både spännande och läskig. Om man gillar vampyrer så är I fullmånens sken en väldigt bra bok.

Många bra skräckböcker finns det, men om jag ska avsluta med några böcker för lite större människor eller äldre tonåringar så blir det en rad av mina favoriter. Interview with the vampire av Anne Rice (som är första boken i The Vampire Chronicles) är för vampyrälskaren, Jurtjyrkogården och It av Stephen King är för den som inte är rädd och som tycker om tegelstenar, Phantoms av Dean Koontz och Människohamn av John Ajvide Lindqvist är också ytterst läsvärda.. Det finns även en hel del bra skräck i novellformat, bland det allra mest klassiska och bästa man kan hitta är den läskiga The Turn of the Screw av Henry James och Körkarlen av Selma Lagerlöf. Även Edgar Allan Poe har såklart en självklar plats och bland hans många alster rekommenderar jag kanske främst The Tell-Tale Heart (Det skvallrande hjärtat).

Själv tänker jag i helgen läsa The Monk av Matthew Gregory Lewis. Om jag på söndag kväll har krupit ner så långt under täcket att jag inte ens vågar sticka upp näsan för att blogga, ja då vet ni var jag finns i alla fall.

Read Full Post »

Denna veckan frågar Lyran vad vi läser förutom skönlitteratur.

1. Bloggar läser jag i överflöd. Mest bokbloggar, men jag läser även vänners bloggar.

2. Jag läser en del tidningar, egentligen prenumererar jag inte på något i strikt mening men eftersom jag är medlem/kund i en hel del olika saker så får jag tidningar från Djurens Rätt, Amnesty, SOS Barnbyar, Science Fiction- bokhandeln och Discshop. Ibland hinner jag läsa alla, ibland inte. Djurens Rätt och Science Fiction- bokhandelns tidningar läser jag alltid.

3. Fackböcker läser jag inte riktigt lika mycket nuförtiden men när jag läste på universitetet var det kurslitteratur hit och kurslitteratur dit. Några av böckerna har jag fastnat riktigt för och tar upp igen ibland då och då. Kanske främst Simone de Beauvoirs Det andra könet och The madwoman in the attic av Susan Gubar och Sandra Gilbert.

Read Full Post »

Hos Bokomaten och Den lilla bokhyllan hittade jag en rolig utmaning: Vilken litterär busunge är du?

Eli’s Result: Mamma Mu
on quiz: Vilken litterär busunge är du?

Du kan verka lugn och sävlig på ytan, men i själva verket är
du en riktig rebell som vill testa allt. Äventyr är det bästa du vet, framför
allt när du har en riktigt trogen kompis att dela upplevelserna med.

Quiz Maker Take this quiz & get your result

Vilken litterär busunge är du? » test maker

Jag vet inte om det är så nu, men roligt nog hade det här stämt himla väl in på mig på låg- och mellanstadiet när jag och min bästa vän Sabina var oskiljaktiga busfrön. Jag sågs väl som ganska lugn och sävlig egentligen, speciellt eftersom jag var en läslus, men oj vilka knipor vi hamnade i ändå…

Read Full Post »

Older Posts »