Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2010

I min brevlåda idag

The Fall och The Vampire Tapestry. Yey!

Read Full Post »

Dagens boktest

I DN. Jag hade 14 rätt av 15, vad hade du?

Ganska roligt test, men jag undrar lite över vem som kom på svarsalternativen?

”I J K Rowlings första bok, ”Harry Potter och de vises sten”, hittar Harry en förtrollad spegel på Hogwarts. I Erisedspegeln ser alla det de helst vill ha. Vad ser Harry?

A. Draco Malfoy och Snape förvandlade till fåniga små husalfer.”

Ha! Det hade jag gärna velat se.

Read Full Post »

Nobelprisfunderingar

Som de flesta andra i bokbloggvärlden har jag börjat undra vem som kommer få Nobelpriset de här året. I det stora hela skulle jag personligen i en önskelista helt enkelt kunna upprepa mina egna kandidater från förra året, Joyce Carol Oates, Maryse Condé och Salman Rushdie. Joyce Carol Oates tror jag tyvärr inte kommer få priset, hur ofta hon än förhandstippas. Tyvärr brukar nobelpristagaren bli någon jag ens har läst en sida av, och ganska sällan blir jag heller intresserad av att läsa dem.

Är det för att jag själv helst läser sådant som inte hör allmänhetens gillande till? Vampyrer och skräck och historiska romaner i en allsköns blandning? Nja. Jag läser ju faktiskt gärna annat också, och även om inte nobelpristagarna väger tyngst i min bokhylla så består den ändå till stor del av klassiker. Jag är inte tillräckligt insatt i Svenska Akademien och deras regler för att spekulera om hur eller varför de väljer som de gör, men jag tycker ändå att det flera gånger de senaste åren varit pristagare som jag och många med mig absolut inte känt till och jag kan inte låta bli att fundera på varför. Är det jag som hänger med för dåligt eller är de väldigt inriktade på den typ av författare bara en viss typ av läsare känner till? Författare som inte är så kända och därför verkar mer exklusiva? Diskussionen gick het på Bokhora angående Adonis, och vad jag lärde mig av det var inte bara att många delar ungefär samma åsikt och funderingar som jag, utan också att man kan få lästips ur de mest olika diskussionsformer. Bernur lade ut några rader av Adonis och jag tyckte inte bara mycket om dem, jag fick mersmak.

Kanske att jag försöker mig på lite Adonis under de sista skälvande dagarna innan priset tillkännages och har för en gångs skull läst någon av de författare som är allra högst på listorna över tänkbara kandidater hos de flesta bokbloggarna, kanske inte. Men mina favoriter är nog ändå ganska mycket huggna i sten:

Jag hoppas att Joyce Carol Oates får priset. Eller Salman Rushdie. Eller kanske Maryse Condé, även fast jag bara har läst en bok av henne – Färden genom mangroven. Så bra var den och jag vill gärna läsa mer av henne.

Read Full Post »

Tematrio om bokmässan

Den här veckan går Lyran i Bokmässans dubbla fotspår: bokmässan i sig själv och Afrika. Mitt register över lästa afrikanska författare är i mångfaldens namn tyvärr nästan obefintligt, så mitt fokus den här veckan blir på bokmässan – som jag ju inte var på i år. Det blir alltså tre minnesvärda händelser från tidigare år:

1. Första året. Då var jag mest som jag läste i en bokmässeenkät någonstans i bokbloggosfären: smått förvirrad sextonåring med ögon som golfbollar och munnen som en guldfisk: ”Äääär det verkligen så här stort?” och ”Fiiiinns det såhär mycket böcker?” Det var i ungefär samma veva – eller något år tidigare – jag hade upptäckt Science-Fiction- mässorna. Hallelujah.

2. Mitt bästa fynd genom åren: En förstautgåva av en av mina favoritböcker, Harry Martinsons Aniara, som jag betalade väldigt, väldigt lite pengar för. I skick som ny och dessutom – upptäckte jag när jag kom hem – med ganska många gulnade tidningsurklipp om boken och recensioner från 1956 när den gavs ut. Guldfynd.

3. Förvirringen när en av mina bästa vänner Martin och jag skulle hitta varandra under en av bokmässorna. Vi hade bestämt mötesplats vid stora caféet, enda problemet var våra osynkade klockor som gjorde att vi aldrig var där samtidigt (och den höga ljudnivån som gör att man inte kan prata i telefon, alls.) Till slut lyckades jag hitta honom – sittandes vid exakt samma bord som jag hade suttit vid en halvtimme tidigare. Så på någon nivå var vi allt synkade!

Read Full Post »

Stockholmshelg

Ja, jag fick ju en Stockholmshelg istället för en Göteborgshelg och även om jag gärna hade besökt bokmässan så är jag inte särskilt ledsen, för jag och min pojkvän hade jätteroligt ändå och jag läste för en gångs skull inte en sida i boken jag hade med (tågresan undantaget.) Jag vet inte om det är något slags personligt rekord, men jag antar det.

Mättnad i nörderi fick vi faktiskt även utan bokmässa, vi åt middag på Hard Rock Café på fredagen och under timmen vi väntade på bord hann vi dregla både över Bruce Springsteens gitarr (jag) och Guns’n’Roses trumma (pojkvän). I övrigt ett supermysigt ställe med väldigt god mat som verkligen rekommenderas, i alla fall för er som liksom vi är musiknördar… Vi hann också med Retro, O’Connels och Kellys samt en försenad tunnelbana som gjorde att vi inte var hemma förrän på morgonkvisten. På söndagskvällen blev det middag på Harry B James som var minst lika trevligt som Hard Rock Café och också hade en hel del musikprylar. Jag har två nya favoritställen i Stockholm. Samt sömnbrist efter en natt på tåget och en ny förkylning lagom tills jag lyckades bli frisk från den förra. Hurra!

Ny vecka, nya tag. Jag hoppas min nya vecka innehåller ett paket från Adlibris med The Fall och The Vampire Tapestry. Jag behöver lite upplysning i höstmörkret.

Read Full Post »

Nej, jag får inte nöjet att besöka bokmässan i år heller. Kanske nästa år. Fast i år behöver jag inte dra förra årets lögner för mig själv; de där vanliga om hur jag faktiskt slipper trängsel och skoskav och långa fikaköer och hur jag egentligen har det mycket bättre hemma.

För jag ska i alla fall resa iväg, målet är Stockholm och jag tror jag kommer ha ganska trevligt ändå! Vi hörs på måndag.

Read Full Post »

Taget för några veckor sedan, en av denna sommarens sista fina solnedgångar… Nu är det höst på riktigt, tror jag.

Read Full Post »

Elena Gilbert är van att få vad hon vill, hon är skolans prinsessa och när den mystiska Stefan Salvatore börjar på skolan blir hon genast intresserad av honom. Men Stefan är svårfångad och mystiken kring honom tätnar när flera mystiska överfall och dödsfall inträffar i Fell’s Church och Elena själv börjar ana en begynnande fara för henne själv…

The Vampire Diaries tillhör de vampyr-ungdomsböcker där vampyrerna mer sällan än alltid är blodtörstiga demoner utan istället tar sin form som tjusiga (för alltid) unga män, som i allt större utsträckning börjat dyka upp de senaste tio åren. Dock kan det väl sägas att just de här böckerna var i början av den vågen och är därför mycket bättre än exempelvis House of Night. Det finns ju faktiskt till och med en riktigt ond vampyr, en tvättäkta, elak, demonisk, härlig och såklart jättesnygg ung man vid namn – just Damon. Det är Damon som står för mycket av det som är bra med Vampire Diaries, utan honom hade historien blivit långsammare och säkert tråkigare.

Vad som faktiskt är än mer fascinerande är att Damon även fungerar som en motpol till det goda, hans egen bror och tillika vampyr Stefan. Brödernas blodsfejd går flera hundra år tillbaka i tiden och väcks med förnyad kraft när samma sorts kärlek som en gång väckte den dyker upp igen och får brödernas hat att åter flamma upp. Det är en spännande vridning och även om Stefan och Damon ”bara” är bröder så är det ändå en sorts vinkling på tvillingmyten – något som alltid fascinerat mig. Jag tänker genast på Maharet och Mekare – de första vampyrtvillingar som väckt mitt intresse. Även om de var lite annorlunda så innehåller även Vampire Diaries en bit av sagan och myten om tvillingpar och syskonpar – så lika, så olika.

Jag kan ju heller inte låta bli att jämföra med TV-serien. Som jag misstänke redan när jag såg första säsongen har de ändrat en hel del, TV-serien är mer lik Twilight än böckerna och överhuvudtaget ganska mycket mesigare och långsammare. De har också missat det mest väsentliga, som händer i slutet av andra boken och som gör att jag på fredag helt enkelt måste gå och köpa tredje och fjärde boken.

På tal om Twilight kan jag mycket väl tänka mig att Stephenie Meyer har läst The Vampire Diaries men jag skulle inte säga att hon har härmat någonting. De två bokserierna är ganska olika i både handling och upplägg, och även om Twilight är min favorit i det här fallet är inte The Vampire Diaries så långt efter – framförallt på grund av den högst intressante Damon. Jag tycker inte heller att Edward och Stefan är särskilt lika varandra som vampyrer, även om Stefan också han är ganska så helylle och väldigt beskyddande så är han betydligt vekare och faller mycket lättare. Vad gäller Bella och Elena så är likheten mellan Vampire Diaries– seriens Elena och Meyers Twilight- Bella som bortblåst i böckerna. Elena i böckerna är en tjej som vet vad hon vill, som gör någonting åt det och som tar saken i egna händer. Dessutom är det ibland hon som räddar Stefan och inte bara tvärtom – jag gillar böckernas Elena mycket bättre än TV- seriens.

Det finns en del brister i boken och det tar ganska lång tid innan det blir verkligt intressant, de första kapitlen var relativt långsamma. Men jag tycker ändå om att tillbringa tid i Fells Church, när jag nu en gång lärt mig att trivas där lär jag ha mycket svårt att slita mig.

Read Full Post »

Tematrio om titelkvinnor

Det har varit så mycket som har hänt i sommar så jag har haft ”sommaruppehåll” med att svara på Lyrans Tematrio, men denna veckan kunde jag inte låta bli så nu ska jag försöka svara varje vecka igen. Den här veckan handlar det om Titelkvinnor.

1. Jane Eyre av Charlotte Brontë. Självklart. Jag antar att flera andra också kommer svara med denna bok, men den är så bra! För er som inte läst den rekommenderar jag att göra det, det är en vacker berättelse i engelsk miljö om den unga Jane Eyre som försöker hitta sin plats i livet och som möter sin Mr. Rochester på Thornfield. Men Thornfield gömmer på hemligheter och Jane Eyre får utstå en kamp både för sig själv och för kärleken. 

2. Ravennas dotter är en ungdomsvampyrbok och närmare bestämt tredje delen i Meredith Ann Pierces Mörkängel- trilogi, där Aeriel får reda på sitt verkliga öde. Ganska romantisk och på ett vis en tidig föregångare till Twilight och dagens vampyrtrender i ungdomsböcker.

3. En svensk får ta plats på listan också, och det blir självklart en bok av Selma Lagerlöf. Charlotte Löwensköld är vad man kan kalla en fortsättning på Löwensköldska ringen och läs gärna den innan. Båda böckerna är mycket läsvärda, Charlotte Löwensköld är ättling till personerna i Löwensköldska ringen och hon är en kvinna vars frispråkighet sätter henne i en hel del sitser som får läsaren att dra på munnen. Hon är en färgstark person, levande och härlig att läsa om och hennes syn på äktenskapet är minst sagt annorlunda från den tidens anda.

Read Full Post »

I valet och kvalet

Denna söndag funderar bokmalen självklart på våndan av att välja…

Varulvar eller romerska soldater? Hm…

Read Full Post »

Older Posts »