Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2010

Stormigt är väl egentligen det minsta ordet som kan sägas om dig och mig. Jag upptäckte dig med orden Så nära får ingen gå – det var 1999, jag var tretton år och din kärlek var som ingen annan, sorglig och avståndstagande men ändå fanns den alltid där och värmde mitt hjärta i de stunder som det allra mest behövdes. Men egentligen svor jag inte evig kärlek och trohet förrän 2002 och då var det du som höll mig ihop. De närmsta åren falnade dock lågan och jag brydde mig inte nämnvärt om vårat förhållande eller vad du gjorde för något. Så hände något för några veckor sedan – närmare bestämt orden

jag stal något du ändå ville ge mig, försökte älska det jag tog, men ärligheten, respekten, kärleken bara dog

och jag började återigen höra vilka vackra ord som alltid kommer från ditt håll. Ja, jag erkänner att jag vid några tillfällen försakat dig och använt ord som ”pretentiös” och ”inte bra längre” men du, det var ju mest för att en annan kärlek kommit in i mitt liv och sjungit sånger för mig på samma språk som var så mycket vackrare och sorgligare än de du hade på hjärtat.

Fortfarande är du inte min allra största nummer ett, mitt varmaste kärleksförhållande – och kommer nog heller aldrig vara för jag har vigt mitt hjärta åt en annan. Jag älskar inte allt du skriver, faktiskt är jag inte ens särskilt förtjust i Kevlarsjäl och inte heller Gamla Ullevi. Musik nonstop har jag hört alldeles för många gånger nu och ingen låt på Isola berörde mig särskilt mycket (kanske för att det var fel språk, när du sjunger på engelska rör det mig inte lika långt in i hjärterötterna). Men det finns alltid de andra, låtarna jag älskar: Socker. Kärleken väntar. FF. Utan dina andetag. Järnspöket. Mannen i den vita hatten. Rosor och palmblad. Elite. Töntarna. Dom andra. Ismael. Ärlighet respekt kärlek. Varje gång du möter min blick. Den döda vinkeln. Ja, nog älskar jag de flesta orden du skriver och nog är de som bomull kring ett sårat hjärta när det så väl behövs. Ikväll ska jag se och höra dig för andra gången i mitt liv och jag hoppas innerligt att jag kommer uppskatta det mer än gången för två år sedan, då hade jag alldeles för mycket annat som upptog mina tankar för att riktigt uppskatta dig på det viset du förtjänar.

Trots allt kommer jag nog alltid lyssna på dig, du har ändå varit en trogen följeslagare i mitt spretiga musikliv i över tio år. Du sorgliga, vackra, underbara Kent.

Dom brände grönan och skolan står där ensam nu
Cykelställen står tomma än, trots att loven är slut
Dom fäller kastanjeträden i allén framför skolgården
Och jag rör mig tyst hör inte hemma här, jag är vålnaden

Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl
Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma

Dom gräver i parken och frosten i marken ,blir ett försvar
Och vid hörnet av kyrkan där järnvägen går, har dom spärrat av

Någon ligger i gräset, med frostiga kläder, så stilla och vit
Och blåljusen blinkar, tänk vad man kan göra med en liten kniv

Och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg Dig jag svor att aldrig glömma
Var det dig jag såg som ett spöke från döda drömmar
Var det dig jag såg
Har jag äntligen lyckats glömma?

Annonser

Read Full Post »

Nu får det vara nog med sjukledighet. Ikväll jobbar jag, helt frisk eller inte kan ju diskuteras men jag har fått nog med skäll för den saken av min pojkvän redan. Sedan blir det sista Krogstråketkvällen, imorgon börjar Yran och jag är (nästan) helt ledig. Fem ynka timmar på fredag kväll gör att jag missar både Johnossi och Markus Krunegård men båda har jag faktiskt sett innan så det är inte världens gråtförlust, och andra höjdpunkter finns ju!

Read Full Post »

Döda fallet

I torsdags var jag, Emelie och Eva i Döda fallet i Ragunda. Några foton därifrån lägger jag upp men jag är egentligen inte så nöjd med dem. Jag hade inte min systemkamera och inte heller min vanliga lilla digitalkamera (som jag trivs himla bra med trots att den ”bara” är en automatkamera), utan min pojkväns kamera och den är jag inte lika mycket vän med. Jag kan den inte så himla bra, men han lyckades tappa min kamera i golvet (automaten, inte systemkameran som tur var) samma helg som jag råkade låsa ute honom från hans lägenhet. Det är väl udda jämnt där, antar jag.

Hur som helst så var i alla fall Döda fallet en upplevelse! Före 1796 var det en fors som gick under namnet Storforsen, men när Magnus Huss – även kallad Vildhussen – skulle bygga en flottningsled som gick förbi Storforsen från Ragundasjön så det skulle bli lättare att flotta timmer, svämmade alltihop över och Storforsen tömdes och tystades för alltid. Nu är flodfåran kvar och att gå i den (eller närmare bestämt i spångarna i den) var ganska häftigt. Vädret var lite sådär men egentligen blev det mycket mer stämningsfullt med lite dyster molnighet och småregn än strålande sol, om jag ska vara helt ärlig.

Vi tog även en tur till hängbron som går över Indalsälven en bit nedanför Döda Fallet.

Read Full Post »

Det blir litegrann o-bokrelaterat just nu men den enda bok jag öppnat sen i söndags är Maria Langs En främmande man och jag har inte hunnit läsa mer än ett kapitel. Således.

Min kära Emelie har varit här i knappt en vecka och redan har vi hunnit med att besöka ett av Jämtlands turistrikaste områden, ätit på vårt favoritplace och blivit bjudna på både shots och mat av en mycket trevlig typ på i alla fall min nya favisskrog i Östersund, New York. Det mesta på en och samma dag.

Det var i torsdags. Jag var ledig för en gångs skull, så vi tog en biltur till Ragunda och Döda fallet som vi inte besökt innan trots att vi bott i Jämtland i ett och ett halvt år. Det var väldigt sevärt och jag lägger nog upp en bild eller två sedan.

Jag trodde faktiskt det skulle räcka med att jag skulle försöka kombinera heltidsjobb, Stråket, Yran och umgås med Emelie och dessutom hinna sova mellan varven, men nejdå. Min vana trogen blir jag såklart sjuk mitt i alltihop, jag som aldrig är sjuk förutom just när jag ska göra någonting. Förra året hade jag två veckors feber och en infektion i njurarna under en hektisk tid när Emelie och jag var i Sundsvall över dagen, mamma var här och även Ninni hälsade på. Året innan dess fick jag halsfluss dagarna innan vi skulle åka till Kebnekaise och vandra. Jag börjar undra om det är psykiskt och inte bara otur..

Allvarligt talat så har det inte varit roligt att ha feber, hosta och sådan halsont att jag knappt kan äta och har svårt att andas, under en tid när jag helst vill vara social och inte alls har tid att vara sjuk. Vi får väl se hur det blir med det, om sömnbrist, trevligt sällskap, god mat och musik kan bota den saken. I vilket fall som helst känner jag på mig att jag ikväll kommer roa mina vänner med en förvirring värdig en kombination av extrem sömnbrist, allergitabletter, halsmedicin, alvedon och alkoholkonsumtion. Ikväll blir det grillning med pojkarna och sen stråket igen, och så jobb vid sex imorgon bitti igen. Jag kanske återkommer med bilder från Ragunda imorgon, om jag inte är helt väck!

Jag och flickorna utanför New York i torsdags, Stinas foto.

Read Full Post »

Nej, jag tänker inte ge upp bloggen bara ett halvår efter jag startat (om) den, men det blir några veckor med förmodligen en aning mindre – och kanske också mindre genomtänkta – inlägg. De närmaste cirka tre veckorna kommer nämligen min älskling Emelie hit på besök, och jag ska försöka kombinera mitt heltidsjobb med att vara social och gå på Krogstråket/Yran som börjar på onsdag och håller på en och en halv vecka. Efter stråket lär jag vara alldeles för utslagen för att blogga alls, och förhoppningsvis ska vi också hinna med en eller två utflykter, när Emelie och hennes mamma Eva är här ska vi åka till Döda fallet i Ragunda, och när Linus är tillbaka från sin semester är lite löst inplanerat en tur till Trondheim och/eller Forsaleden.

Så mycket böcker lär det väl inte bli läst, men Eva har med sig två Erica Jong- romaner som jag ska få låna, så en eller annan recension kanske dyker upp! Något inlägg per vecka ska jag väl ändå hinna med, annars glad sommar tillsvidare och på återseende!

Emelie vid vår utflykt till Forsaleden förra året.

Read Full Post »

Utslagen

Det är ungefär vad jag har varit idag. Jag har ingen aning om varför, det var inte jag som stod för gårdagens karatefylla, jag tog det ganska lugnt och vi var inte hemma senare än tre inatt. Men jag har varit totalt nedklubbad och inte orkat göra mer än flytta mig mellan sängen och soffan och lyssnat på musik. Det är mest En plats i solen som snurrar nu, underbara Kent.

Kanske det i och för sig har en del att göra med den här förbaskade pollen som seglar runt i luften och täpper till min näsa så jag måste gå och snyta mig en gång i kvarten. Jag är verkligen trött på det här nu, jag brukar vara lite känslig mot pollen men så som det har varit den här sommaren har jag aldrig varit med om. Jag hoppas det inte blir likadant nästa år.

Eller så börjar jag helt enkelt bli gammal och klarar inte av helhelgskalas längre. I torsdags blev det väldigt spontant ett besök på en nyöppnad krog här i Östersund, jag minns faktiskt inte vad den heter men himla trevlig och mysig var den i alla fall, låg i källaren i gamla O’Learys. Så var det vinkväll igår, vilken tur att jag ska ta det lugnt med Jenna ikväll och inte göra stort mer än så. Imorgon ska jag ge mig på högen med Maria Lang- böcker jag släpade hem från biblioteket sist, det ser ut att vara fint väder hela helgen och då finns det inget som passar bättre än en lagom lättläst deckare av Sveriges bästa pusseldeckarförfattare. Jag älskar mina sommardagar tillsammans med Christer Wijk!

Read Full Post »

*Om man lägger sig i gräset och solar ska man inte ha med sig en bok som är så pass intressant att man glömmer bort både tid och rum. Jag har en fantastiskt osnygg – knallröd – bränna på ryggen. Den gör riktigt ont.

*Att alltid ha med sig en bok i väskan är däremot en bra vana. Speciellt igår när det var fyra timmars driftstörning på jobbet och det inte fanns ett dugg mer att göra än att sitta och glo på en tom dataskärm. Alternativt på Svenska Dagbladet- jobbarna i byggnaden tvärsöver.

*Ärlighet respekt kärlek från Kents nya skiva En plats i solen är så vacker och ledsen att jag får lite ont i hjärtat varje gång jag lyssnar på den. Hur många gånger jag än spelar den.

*Varje gång du möter min blick från samma skiva är nästan lika vacker den. Jag tycker så mycket om Kent nu på ett sätt jag inte gjort sedan de släppte Vapen och ammunition 2002. Just den skivan är fortfarande min favorit men de första sex låtarna på En plats i solen är bland det finaste jag hört av Kent.

*Sålunda är jag lycklig över att de kommer till Yran och börjar spela 00.30 på fredagen, en hel timme efter jag slutat jobbet. Det är inte många dagar kvar och redan på måndag kommer Emelie hit. Jag slutar dagens iakttagelser med ett *yey*!

Uppdatering: Jag tycker ibland mitt jobb kan vara ganska monotont och trist, men när jag kan hjälpa en överlycklig gammal tant att hitta sin trettio år gamla kärlek i Tyskland så är det ändå värt det. Jag kunde inte låta bli att dra lite på smilbanden, det var dagens bästa.

Read Full Post »

Older Posts »