Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2009

För ett tag sedan läste jag The Mystery of Edwin Drood och blev, som så många före mig, mycket fascinerad av berättelsen och mystiken den medför. Det är inte bara boken i sig själv som är så fängslande, det är också historien omkring den och det faktum att Dickens dog under vad som sägs vara mystiska omständigheter och en påstådd fixering just vid historien om Edwin Drood, vilken förblev oavslutad. Att den stackars Edwin Droods förövare aldrig avslöjas gör att man lusläser resten av historien i jakt på ledtrådar, och man kan inte låta bli att leka Poirot och fundera över den eller den personens möjliga skyldighet. Eller om Edwin Drood överhuvudtaget blev mördad, då hans kropp aldrig återfinns.

Men det har diskuterats många gånger och svaret lär aldrig komma i dagens ljus. Dock bestämde jag mig för att jag innan jag läste Dan Simmons Drood, skulle läsa Dickens bok även på svenska, den engelska är ganska komplicerad och det är lätt att missa något.

Den var lika fascinerande på svenska, och det var dessutom en mycket bra översättning av Majken Johansson. Vad jag minns av det engelska originalet så gick varken språket eller historien förlorad i översättningen, samma känsla infann sig och samma myror byggde rena stacken i huvudet efteråt.

Det är inte bara mysteriet som fascinerar; det är också personporträtten, omgivningarna och miljöerna. Intrigerna hopar sig i skuggan av dåtidens engelska småstad med omgivande landsbygd, vidskepelse och främlingsfientlighet. En kyrka med tillhörande krypta spelar en markant roll och ger berättelsen en ton av spökhistoria, något som inte förtar känslan av ett mysterium utan snarare bygger upp den.

Till sist; ett litet exempel på en översättning som är mycket bra. Mitt favoritcitat i det engelska originalet blev omedelbart mitt favoritcitat även i den svenska översättningen:

There is my past and my present wasted life. There is the desolation of my heart and my soul. There is my peace; there is my despair. Stamp them into the dust, so that you take me, were it even mortally hating me.

Här är mitt förflutna och mitt nuvarande förödda liv. Här är mitt hjärtas ensamhet och min själs övergivenhet. Här är min sinnesro, här är min förtvivlan. Trampa dem i stoftet, men ta emot dem om också med dödligt hat.

Annonser

Read Full Post »

Höst

Promenad i Badhusparken, där en del av träden faktiskt fortfarande var gröna. På Frösön var nästan alla gula och/eller röda, och björkarna utanför mitt fönster har tappat de mesta av sina löv redan.

Snart snö? =)

Read Full Post »

Veckans Tematrio hos Lyran om promenader.

Berätta om tre böcker där huvudpersonerna i hög grad flanerar, promenerar eller drar omkring i olika miljöer!

1. I Lord of the Rings promenerar de ju hejvilt, de går igenom nästan hela Midgårds karta innan de kommer fram till målet. Det är berg och dalar, grottor och höjder, slätter och skogar och alla möjliga intressanta och spännande miljöer. Dessutom är det spännande, vägen är kantad med faror precis som en riktigt bra promenad i fantasylitteratur ska vara!

2. The Vampire Lestat av Anne Rice. Han promenerar omkring i Paris, i New Orleans och i andra städer och ställen på sin jakt efter sig själv, efter sin mor, efter Marius och efter andra. Underbara, nattliga promenader där stad och natur är fantastiskt beskrivet.

3. Stäppvandringen av Jean M. Auel anges ju redan i titeln vara en enda lång, mödosam promenad. Intressant dessutom, och spännande. Jag har inte så mycket annat att berätta om den eftersom det var en herrans massa år sedan jag läste serien, men jag minns att de var riktiga bladvändare allihop.

Read Full Post »

Marley & Me

Marley & Jag (Marley & Me) handlar om nygifta Jenny (Jennifer Aniston) och John (Owen Wilson), som efter bröllopet bestämmer sig för att söka lyckan i soliga Florida istället för snöiga Michigan. När Jenny börjar uppvisa tendenser på att vilja utöka familjen med barn får John stora skälvan och köper istället valpen Marley till Jenny. Som kompensation, ungefär. Självklart är Marley ”hunden från avgrunden” och är både busig, olydig och jobbig.

Det är upplägget, och så långt verkar det inte så tokigt. Det kunde till och med fungerat. Om nu inte filmen hade varit en enda lång, olycklig sträcka med misslyckanden, otillräcklighet, missnöjdhet och besvikelse. Jenny är hemmafrun som gladeligen ger upp sin karriär – vilken till råga på allt verkar långt mer lovande än hennes makes inom samma yrke – för att passa barnen, och John fortsätter jobba och är ständigt missnöjd med sitt jobb, med livet, med frun och med barnen.

För mig är filmen som en enda lång medelålderskris. Det är manschauvinism och det är en fokusering på Johns missnöjdhet med livet som retar gallfeber på mig.

Vad som retar mig är inte att Jenny ger upp sin karriär för barnen – det finns säkert kvinnor som gladeligen gör det – utan att det först måste påpekas att hon har en mer lovande karriär än honom och ändå ger upp den medan han arbetar, med ett jobb han ändå inte är fullt nöjd med. Detta jobb blir han dock bättre och bättre på – lagom till att han ska tröttna på det helt och hållet, dra upp familjen och flytta för att kunna jobba med det han alltid drömt om och därefter inse att nä, det var inte heller bra. Han kanske skulle satsat på det där han vant sig vid i alla fall – och börjar längta efter det. Jenny förebrår honom visserligen, men det är en protest som är så förbiflackande att du missar den om du blinkar. Själv hade jag gått i taket.
Dessutom påpekas det inte nog många gånger vilket underbart och avundsvärt liv Johns polare Sebastian lever; han är frilansande reporter som reser världen runt och har varje gång han hälsar på John en ny, ung, snygg brud i hasorna – och varje gång tittar och suckar John lika längtansfullt efter hans livsstil.

Snälla!

Till filmens försvar ska jag förvisso säga att jag var på ett uruselt och fruktansvärt deppigt humör redan innan jag såg den, och jag kanaliserade ännu mer deppighet och argsinthet i varje fel jag tyckte gjordes i filmen. Men, jag hade påpekat samma saker ändå. Bara kanske inte lika hett.

Det är synd att Jenny och Johns obalanserade förhållande tar udden av filmens komik. För visst är den rolig, ibland. Visst skrattar jag till åt Marley och hans tokigheter, men det räcker inte. Inte på långa vägar.

Jag kan ju också efter lite efterforskningar tillägga att det är Scott Frank och Don Roos som skrivit manus efter John Grogans självbiografi. En BOATS-bok, alltså. Man kanske skulle läsa den, återigen bara för att?

Read Full Post »

Det är något med den latinamerikanska magiska realismen som på ett sätt ingen annan litteratur kan tar med läsaren på en resa i hjärtat och sinnet och i en vardag så subtilt kryddad med magi och mystik att man är rädd för att den försvinner om man drar efter andan.

Därför läste jag nästan hela Färden genom Mangroven med andäktigt återhällen anda, därför reste jag än en gång i Latinamerikas mångfacetterade och färgglada historia och därför har en ny stjärna tänts på min himmel i sällskap av bland andra Isabel Allende, Gabriel García Marquez, Julio Cortazár och Jorge Luis Borges.

Maryse Condé. Första gången jag hörde talas om henne var när jag skrev min B-uppsats i litteratur hösten 2006. Då var den första svenska översättningen av Traversée de la mangrove på gång, trots att boken skrevs redan 1989. 2007 gavs den ut och då hade en av mina studentkamrater för länge sedan utverkat ett löfte av mig att läsa den, hon skrev sin B-uppsats samtidigt som mig och skrev om romanen på originalspråket franska.

Riktigt så mycket franska minns jag inte från min studietid att jag vågar mig på försöket, men efter långt om länge har jag i alla fall läst den på svenska och det ångrar jag inte det minsta. Det är en fantastisk historia, en berättelse som blir en slags släktkrönika trots att den utspelar sig under en enda natt, natten efter utbölingen Francis Sancher hittas mördad med ansiktet nedåt i leran. Från att ha varit ett mysterium blir historien istället ett långsamt avslöjande om Sanchers liv, om den främlingsfientlighet han mötte när han först kom till Guadeloupe i Västindien där romanen utspelas, och om bybornas sätt att hata eller älska honom.

På så vis skulle boken nästan kunna utspela sig var som helst. Francis Sancher är en utböling, en annorlunda individ och som sådan har han oerhört svårt att bli accepterad av samhället. Samtidigt lär vissa av bokens personer känna honom, älska och hata honom. Vad man som läsare själv tycker om honom är svårt att säga eftersom perspektivet alltid ligger hos betraktaren och aldrig hos Sancher själv.

Varje karaktär som berättar sin historia berättar den inte bara om Sancher utan även om sig själv, och det är färgstarka porträtt. Som så ofta i latinamerikansk magisk realism finns det också ett svävande berättarjag som ibland dyker upp i berättelsen, ibland tar över dess tyglar och ibland försvinner ut i skymundan. Det finns också en viskning om magi, om folktro och om ödestro som aldrig riktigt dras upp i dagsljuset.

Men framförallt är det en berättelse som fängslar och överraskar, som berättar och viskar och tar läsaren med på en färd i den magiska realismens anda, i den mellanamerikanska kulturen och i människans inre med all dess kärlek, hat och fördomar.

Read Full Post »

En rolig enkät jag hittade hos Vixxtoria.

Här är mina bästa böcker att läsa…

i sängen: Gärna en deckare eller skräckis, och då självklart i mörkrets och ett stearinljus sällskap. Svårt att säga en titel, men nyligen utlästa The Strain passar utmärkt i sängen.

vid frukostbordet? Gärna en receptbok, eller om det är en lång helgfrukost något sådant som aaaaldrig tar slut, typ Gone With the Wind eller East of Eden. Bra sätt att börja en helg.


på toaletten:
haha, jag tillhör ju dem som aldrig läser på toaletten, så ingenting då.

i badet: Sex and the City av Candace Bushnell (eller valfri chicklit)

i bilen: Ska man åka långt så är det perfekt med en riktigt lång ljudbok, och varför inte de samlade Harry Potter, lästa på engelska av Stephen Fry? Det är i alla fall min favorit i ljudböckernas värld.

på arbetet: Sucka mitt hjärta men brist dock ej, av Mark Levengood. Kort och koncist och så blir man dessutom på ett strålande gott humör.

när man är ute och går: Det blir en ljudbok även här. Den fantastiska uppläsningen av Gösta Berlings Saga med Per Myrberg.

till jul: The Letters of Father Christmas av J. R. R. Tolkien. Självklart.

till påsk: Hmm, svårare. Kanske Häxornas försvarare av Jan Guillou. Det var ju ändå på påsken de flög till Blåkulla…

till midsommar: Rätt självklart även där, A Midsummer Night’s Dream av Shakespeare.

på semestern: Deckare, deckare och åter deckare! Gärna Mördaren ljuger inte ensam eller någon annan av Maria Lang. Eller Sommardöden av Mons Kallentoft.

för sin älskade: Det skulle vara vilken bok som helst som jag eller han tycker väldigt mycket om, jag har väldigt svårt att säga en titel. Kanske Gösta Berlings Saga, för det är en av de vackraste kärlekssagor jag känner till och dessutom en av mina favoritböcker.

Read Full Post »

Tematrio om missade nobelpristagare

Den här veckans Tematrio hos Lyran handlar om det nära förestående Nobelpriset i litteratur.

Berätta om tre författare som ”borde” ha fått Nobelpriset!

1. Astrid Lindgren. För mig ganska självklart. Astrid Lindgren har i mitt tycke skrivit en hel del av världens mest fantastiska böcker och att hon aldrig fick Nobelpriset kanske beror mer på genren hon skrev i än hur de böcker hon skrev var.

2. Carl Jonas Love Almqvist. Han har ju trots allt skrivit en av världens vackraste böcker – Drottningens Juvelsmycke. Förutom den också en lång rad fantastiska böcker som Det går an, Amorina, De dödas sagor, Amalia Hilner o.s.v. Fick aldrig chansen till Nobelpris eftersom han dog 1866, men ändå.

3. J. R. R. Tolkien hade för mig varit en självklar kandidat. Få författare lyckas så fånga sina läsare med språk och berättelser som han har gjort med sin värld om Midgård och sina andra berättelser. Och för de som tror att han ”bara” skrivit Sagan om Ringen skulle behöva ta upp Silmarillion, Gillis: Farmer of Ham, The Letters of Father Christmas, Sir Gawain and the Green Knight och inte minst The Hobbit.

Read Full Post »

Older Posts »