Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2009

Kulturfyran

Att Tella skrev om den återupptagna ”Tjejsnack” (kul idé 🙂 ) fick mig att minnas att det var längesedan jag gjorde en Kulturfyra. De som är så otroligt roliga.

Så jag ska försöka komma ihåg den i fortsättningen, tack för påminnelsen, även om det inte gällde samma blogg 😉

Dagens (okej, förra fredagens) Kulturfyra om musik

1. Just nu lyssnar på en recensionsskiva av New Orleansmusikern Allen Touissant. Vad betyder jazz för dig?
Jazz är ingen musikstil jag lyssnar aktivt på, men den har ändå betytt mycket för mig i min uppväxt och i mitt musiklärande. Min mormor och morfar, som stått för en hel del av min musikaliska utbildning, lyssnar otroligt mycket på jazz, så det har blivit en hel del av den varan. Jag är dock inte särskilt förtjust i det som jag och min kusin (som gått samma skola) kallar ”skrammeljazz” (patenterat uttryck), d.v.s. pigga och glada melodier, trumpeter, Louie Armstrong och så vidare. Däremot är vi båda två ganska så förtjusta i den mer lågmälda, dämpade jazzen som inte är fullt så… pretentiös. Billie Holiday är en favorit. Förmodligen gillar jag den sidan av jazzen mer eftersom jag egentligen inte gillar jazz alls och är mer förtjust i blues. Mammas fel.

2. Vad betyder musik för dig?
Musik betyder allt för mig. Musik, och texterna i musiken. Musiken är det jag älskar, det som håller mig vaken när jag är trött, det som söver mig när jag inte kan sova, det som tröstar mig när jag gråter och det som gör mig ledsen när jag är glad.
Musik och text är det jag lever för.

3. När jag gick i lågstadiet ville jag spela piano, men det fanns ingen kommunal musikskola så det var bara de allra mest musikaliskt begåvade som fick spela musikinstrument och alla måste börja med blockflöjt något år först. Jag klarade inte testet och fick inte börja spela. Spelar du något musikinstrument?
Återigen då det där med utbildning hemmavid. Mamma köpte ett piano när jag var fem-sex år och sedan dess har jag suttit vid det. Jag älskar att spela piano. Jag kan spela gitarr också, men är inte lika förjust i det och kan det således inte lika bra. Jag är ingen naturbegåvning på gitarr.

4. Eftersom vi ska få besked om domen i målet mot Pirate Bay undrar jag också: hur lyssnar du på musik nu för tiden? På datorn? I mp3spelaren? På skivor?
Allt?
Jag lyssnar på datorn hemma eftersom jag inte har något fungerande högtalarsystem här, jag lyssna(de) annars på skivor när jag hade min skivspelare när jag bodde i Växjö. Varje gång jag är hemma och hälsar på kära mor drar jag igång en eller flera skivor i hennes högtalarsystem, som är helt underbart och har fyra högtalare (två i musikrummet och två i vardagsrummet, så det hörs i heeeela huset). Ofta slutar detta med att jag och morsan halv fyra på natten (morgonen) fortfarande sitter på golvet i musikrummet med en hel hög av album och vinylskivor omkring oss på golvet, en tom vinare någonstans och återupplever den där underbara…. musiken.
Slutligen lyssnar jag på musik i mp3spelaren… vid alla andra tillfällen.

Annonser

Read Full Post »

Olycksbådande


 

Read Full Post »

Jag har aldrig gillat den här låten. Men det var när jag bara hade hört den med Michael Bublé. För dryga halvåret sen kom Muse och skakade om min värld men just den låten. Lite senare dök Supermassive Black Hole upp i soundtracket till Twilight, och äntligen hajjade jag vilket grymt band Muse är.
Numera avgudar jag deras musik. There aren’t words for it.

Och ja, Anna, du hade självklart rätt om Muse helatiden, alla dessa år du försökte få mig att lyssna på dem.
Jag var bara lite trögfattad. Nu finns det inte ett ord, inte en rad de gjort som jag inte älskar.
Är du glad? Det är jag.

Read Full Post »

Ett av de mest omtjattrade ämnena på min favoritblogg Bokhora är hur man sorterar sina böcker. Ett ganska okomplicerat ämne kan tyckas, men om man är boknörd vet man att det aldrig är så okomplicerat. Hur ska en bokhylla sorteras? Ska det vara färg? Pocket/inbundet? Seriemässigt? Författare/titel? År? Det finns hur många blandningar som helst och det är alltid lika svårt. Hur man än bestämmer sig blir det alltid någon hake, något som inte stämmer och någonstans man får kompromissa.

Jag har alltid varit en kvinna av ordning (man skulle också kunna säga att jag alltid lidit av närmast neurotiska tvångstankar, men det vore ju att ge sig in på en helt annan diskussion.) Ordningsamhet och pedanteri ligger i mina gener. Jag har sorterat mina böcker sen…. sen… .sen…. ja, sen jag hade mina första böcker och då var jag väldigt liten. Då sorterade jag dem i storleksordning, sedan dess har jag gått igenom både estetisk sortering, sortering på inköp, på form, på år, på genre och säkert flera andra mystiska kategorier.

Av någon anledning kommer jag dock alltid tillbaka till den enkla sorteringen: böcker på engelska, böcker översatta till svenska och böcker av svenska författare, inom de ramarna efter författare och sedan år. Jag skiljer också på fackböcker, poesi, skönlitteratur, drama och även pocket, så det blir ganska många kategorier i slutändan. Jag sorterar närmast tvångsmässigt, ingenting får stå på fel plats och absolut inte en millimeter utanför bokhyllan. Just nu ser min bokhylla ut som hejkomochhjälpmig, jag har alldeles för många böcker, dvd:er och spel som inte får plats. Jag ska få en ny bokhylla snart och då hoppas jag få lite ordning.

Är det dags att revolutionera min syn på en bra boksortering? Ska jag trycka in pocket bland de inbundna eller är det dags att peta in dem efter genre igen? Vid genre-sorteringen dyker ju problemet upp att en bok ibland kan vara rätt svårbestämd, men sådana problem finns inom alla sorteringsmöjligheter.

Hjälp mig. Hur sorterar du?

Read Full Post »

Rumour has it

Istället för att göra något vettigt ikväll fastande jag för måndagsfilmen på kanal9, den här gången Rumour has it (Ryktet går):

”Här kommer äntligen en film för oss som någon gång iakttagit alla de kufar och knäppskallar som finns i våra familjer och stillsamt frågat oss – vad är det här för människor?! Rob Reiner regisserar och Jennifer Aniston har huvudrollen i denna romantiska komedi om familjen, kärleken, äktenskapet och andra liknande katastrofprojekt. Aniston spelar Sarah Huttinger som återvänder hem med sin fästman och mer och mer övertygas om att det stillsamma och anständiga golfliv som hennes familj lever inte är något för henne. Faktum är att Sarah börjar undra om familjen Huttinger överhuvudtaget är hennes riktiga familj. Följ med på Sarahs resa när hon avslöjar familjehemligheter som visar sig vara allt annat än stillsamma och anständiga och träffa också Kevin Costner, Shirley MacLaine och Mark Ruffalo som slår följe i galenskaperna.”

Jag fastnade för den här filmen kanske främst för att just det där ”knäppskallarna” i min familj brukar omfattas av de flesta i släkten, mig inberäknat. På olika vis. För mig är ju alltihop rätt normalt och vant, men andra stackare som konfronteras med oss brukar tycka alltihop är ganska udda.
Hursomhelst. Familjen och släkten i Rumour has it är verkligen udda, närmare bestämt hävdas de vara ursprunget till familjen och familjeskandalen i The Graduate (Mandomsprovet). Allting är väldigt roligt så länge historien håller sig till just familjen och familjeskandalerna, sådant är oftast ganska lätt att lyckas med. Men när allting blir romantiskt och gulligt och amerikanskt – då tappar filmen mig, som vanligt. Jag är inte överförtjust i gulligt och romantiskt och amerikanskt, däremot älskar jag Shirley MacLaine och det är hon som håller filmen levande och intressant och skrattmusklerna i form. Filmen är värd att se mest för hennes framträdande, och även om det är lite för mycket spunnet socker och lite för lite galet för att räcka hela vägen så är det tillräckligt skandalöst, ironiskt och roligt för att det ska vara två underhållande timmar.

Men låt mig bara tillägga, att om Kevin Costner hade frågat mig om jag ville gå på en bal med Casablanca- tema, så hade jag då banne mig inte sagt något sådant fånigt som att ”nä, jag måste åka hem.” Fy skäms, Aniston.

 

Read Full Post »

Jag har sagt det innan och jag säger det igen:

Om någon annan än Bowie ska göra Life on Mars, som ändå är en av mina favoritlåtar ever, så ska den i min mening banne mej göras så här:

Read Full Post »

Read Full Post »