Vattenänglar är första boken i en ny serie om kriminalinspektören Malin Fors, det begås ett dubbelmord och offrens lilla dotter är försvunnen – både familjebråk, muthärvor och olagliga adoptioner dras in i handlingen.
Jag har tyckt om de flesta böckerna i den tidigare årstiden-serien av Kallentoft men jag är tveksam till Vattenänglar. Det är en i grund och botten bra story, det är spännande och det är svårt att lägga ifrån sig. Men konceptet börjar kännas lite urvattnat, återigen får offren egna (kursiverade, åh varför måste det vara kursiverat!?) röster och återigen är det Malins alkoholproblem som styr hennes handlingar. Trots att en ny stjärna introduceras i kriminalgruppen känns det som att karaktärerna harvar igenom samma problem och har beskrivits på exakt samma sätt många gånger tidigare. Dessutom känns slutttwisten ganska osannolik och vissa luckor i historien förklaras alltför hastigt för att vara trovärdiga.
Kanske är det dags för inte bara en ny person i handlingen utan en helt ny handling, nya personer och en ny plats. Mons Kallentoft skriver bra deckare, det skulle vara synd om han fastnade i Malin Fors & company.
Forum, 2012
Det här var sista inlägget i Deckarsommar-serien här på bloggen. De andra inläggen hittar du här och här!
ALLT i Kallentofts böcker är vansinnigt osannolikt, man uindar ju bara om han någonsin satt foten ute i verkligheten!
Jag håller med om att det finns mycket osannolika saker, men jag tycker inte allt är helt osannolikt!
Jag tragglade mig igenom två av hans böcker. Känns som rätt beslut att inte fortsätta!
Ja, alltså hans tidigare böcker i årstiden- serien tycker jag är helt okej. Men den här hade klara brister, om man säger så..